Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kompaniet (i Göteborg), vid hvilket han äfven
i början skötte kassörs-, bokförare- och
korrespondent-tjensterna. Han vann sålunda
förmögenhet, inköpte några landtegendomar och
vinnlade sig om jordbrukets höjande, blef 1746
direktör vid kompaniet, 1747 titulärt kommerseråd,
s. å. medlem af Vetenskapssocieteten i Upsala
och 1748 ledamot af Vetenskapsakademien. Död
i Göteborg d. 5 Juli 1759. – Genom L:s försorg
valdes till befälhafvare, superkarger och prester på
kompaniets skepp vetenskapligt bildade män, hvilka
förständigades att föra anteckningar och dagböcker,
anställa naturvetenskapliga iakttagelser samt
göra naturhistoriska och etnografiska samlingar. De
hemförda förvärfven af naturalster, drägter, redskap,
kartor, kinesiska böcker o. s. v. öfverlemnades af
L. till kungaparets, Linnés, Upsala universitets
och Vetenskapsakademiens samlingar. Så lades
bl. a. grunden till den sistnämndas museum. Linné
hedrade L. genom att efter honom uppkalla örtslägtet
Lagerstroemia. Förutom öfversättningar af Bunyans
"En kristens resa" (1727–44; 2:dra uppl. 1766)
och "Thet heliga kriget" (1728) m. fl. teologiska
verk bearbetade eller sammanskref L. skrifter
i lagfarenhet, veterinärmedicin, aritmetik och
språkkunskap samt inlade slutligen stor förtjenst
såsom den förste Holberg-öfversättare i Sverige. Han
tolkade 1729–44 på ett ganska förträffligt sätt fem
af Holbergs komedier (af hvilka "Jeppe Nilsson på
berget" i L:s öfversättning upplefvat icke mindre än
51 uppl. och blifvit en svensk folkbok). Dessutom
öfversatte han 1731 Molières "Le Tartuffe" och
"L’avare".
Lagervall, Jakob Fredrik, finsk skriftställare, född
d. 19 Juli 1787 i Kontiolaks socken i östra Finland,
tjenade såsom sergeant vid karelska jägarna, då 1808
års krig utbröt, och var med i flere af de mest
betydande fältslagen. Sedan han efter fredsslutet
tjenat sig upp till kaptens rang, erhöll han 1830
afsked från krigstjensten med majors titel och
lefde derefter såsom landtbrukare till sin död,
d. 7 Nov. 1865. 1832 inlämnade L. till finska
literatursällskapet ett på runometer författadt
femaktssorgespel, benämndt Ruunulinna, ett försök
att efterbilda och i Finland lokalisera Shakspeares
"Macbeth". Arbetet prisbelönades icke, men utgafs
1834 på L:s eget förlag. Det saknar poetiskt värde,
men är dock märkligt såsom ett första försök i sitt
slag. L:s öfriga dels på finska, dels på svenska
författade dramer och poetiska berättelser äro föga
betydande. I "Suomi" 1866 träffas hans En karelsk
jägares sorgliga öden. M. G. S.
Lagfart, jur., är en processuel åtgärd, som enligt
lag skall vid öfverflyttning af eganderätt till
fast egendom vidtagas af den domstol, under hvars
domvärjo egendomen lyder. Ändamålet dermed är att
gifva eganderättens öfverflyttning publicitet och på
samma gång fastställa en tidsgräns, inom hvilken de
lösningsanspråk böra framställas, som tredje person
kan hafva å egendomen. – Förut skedde lagfarten
medelst s. k. uppbud å häradsting eller rådstuga, i
regeln tre, hvarefter, så vida ingen anmärkning mot
öfverflyttningen framställdes, meddelades fastebref
(jordabref), hvilket således
utgjorde bevis att lagfarten oklandradt
försiggått. Enligt nu i ämnet gällande k. förordn.
af d. 16 Juni 1875 skall endast en anmälan om
öfverflyttning ske vid vederbörlig domstol, hvarvid
den, som söker lagfart, bör uppvisa sin fångeshandling
samt styrka förre egarens åtkomst. Lagfarten
består sedan deri att rätten låter offentligen
uppläsa fångeshandlingen samt anteckna densamma
jämte beviset för den forne egarens åtkomst i ett
särskildt protokoll, lagfartsprotokollet. Derefter
skall, å landet för hvarje ting och i staden för
hvarje månad, inom åtta dagar derefter af domaren
eller rätten insändas en förteckning å beviljade
lagfarter till K. M:ts befallningshafvande, hvilken
har att ofördröjligen genom tryck offentliggöra
förteckningen i länsstyrelsens kungörelser. Å landet
skall å samma tid dylik förteckning jämväl tillställas
kronofogde eller länsman för att i tingslagets
kyrkor offentligen uppläsas. – Lagfart skall af ny
egare sökas å landet sist vid det lagtima ting, som
infaller näst efter sex månader, och i stad inom tre
månader, sedan fånget skedde. Detta är den allmänna
regeln. I fråga om giftorätt, arf m. m. gälla deremot
särskilda bestämmelser om tidpunkten, vid hvilken
fånget skall anses hafva egt rum, och från hvilken
således tiden för lagfartssökandet får beräknas. –
Då lagfart blifvit beviljad, meddelas derom bevis,
lagfartsbevis, hvilket derför ej, såsom det forna
fastebrefvet, utgör ett intyg om att lagfarten
oklandradt försiggått, utan endast derom att den tagit
sin början och skall fortgå på sätt ofvan är skildradt.
Tiden, inom hvilken lösningsanspråk o. d. på
egendomen böra anhängiggöras, beräknas från den dag,
då lagfarten beviljades. – Om lagfart af jernväg se
k. förordn. af d. 15 Okt. 1880 samt art. Inteckning,
sp. 729. A. Th. S.
Lagfartsbok. Se Fastighetsbok.
Lagfors, bruksförsamling i Vesternorrlands län,
Ljustorps tingslag, hade vid 1883 års slut 182
innev. L. tillhör Ljustorps pastorat, Hernösands
stift, Medelpads kontrakt.
Lagförklaring, jur., en autentisk, d. v. s. för
framtiden till efterrättelse gällande, förklaring
af ett lagbud, som på grund af otydlighet eller
tvetydighet är alltför svårt att tolka. I visst
afseende ter sig väl den autentiska lagförklaringen
såsom en utläggning af lagens stadganden; men den
stannar ej vid att draga logiska slutföljder af
lagbudet och att för dessa begagna de hjelpmedel, som
sammanställandet af flere lagbud och lagens historiska
utveckling kunna erbjuda (jfr Lagtolkning). Ty under
det att logiska och vetenskapliga slutledningar ej
erhålla någon annan giltighet än den, som betingas af
kraften hos tolkarens bevisföring, och, åtminstone
i Sverige, jämväl domstols eller annan myndighets
tillämpning af lagbudet å ett föreliggande rättsfall
endast har giltighet med hänsyn till detta (jfr
Prejudikat), hvaremot sjelfva lagbudet fortfarande
orubbadt eger bestånd samt kan läggas till grund
för annan tolkning och tillämpning, så innebär den
autentiska lagförklaringen ett skapande af ett nytt
lagbud, hvilket i sig sjelf eger giltighet framför
hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
