Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydning, som man möjligen skulle kunna gifva åt det
förklarade lagbudet. Den autentiska lagförklaringen
är en lagstiftningsakt. Den svenska R. F. (§§
88 o. 89) föreskrifver också, att med förklaring
af lagar och författningar skall förhållas
på samma sätt som med deras stiftande. Samma
faktorer skola sålunda enligt regeln vid sådana
lagförklaringars afgifvande vara verksamma som vid
de resp. lagarnas och författningarnas stiftande
(jfr Lagstiftning). Autentiska förklaringar öfver
civil-, kriminal- och kyrkolag kunna emellertid mellan
riksdagarna afgifvas äfven under annan form och af
annan myndighet. Åt Högsta domstolen har nämligen
anförtrotts rätt att, när riksdag ej är samlad,
meddela autentiska förklaringar af dessa lagar såsom
svar på domstolars och ämbetsmäns förfrågningar om
lagens rätta mening i sådana fall, som till domares
åtgärd höra. Högsta domstolen kan sålunda icke på eget
initiativ utfärda någon lagförklaring. Vill Högsta
domstolen på begäran besluta en lagförklaring, så
skall i och för beslutets fattande konungens tvänne
röster alltid inhemtas i frågan, äfven om han sjelf
icke är närvarande vid öfverläggningen. En af Högsta
domstolen under angifna vilkor meddelad lagförklaring
har visserligen för framtiden lags giltighet och må af
domstolarna iakttagas och tillämpas, men dess gällande
kraft kan tillintetgöras af den riksdag eller,
om förklaringen gäller kyrkolag, af det allmänna
kyrkomöte, som hålles närmast efter lagförklaringens
meddelande af Högsta domstolen, om nämligen detta
representantmöte ogillar densamma. Ett gillande
behöfver deremot icke uttalas, för att förklaringen
skall anses giltig för framtiden. Riksdagen skall af
justitieombudsmannen underrättas om de lagförklaringar
Högsta domstolen utfärdat (R. F. §§ 88, 19, 21;
Instr. f. just. ombud. § 18). Lagförklaringars
afgifvande af Högsta domstolen har alltid ganska
sparsamt förekommit; numera, sedan riksdagarna
blifvit årliga, hafva de fullkomligt kommit ur
bruk. – Genom särskildt bemyndigande i k. förordn.
af d. 3 Apr. 1810 har rätt öfverlemnats åt K. M:t
med Högsta domstolen att utfärda resolutioner,
som innefatta rättelser och förklaringar af
fideikommissförfattningar. K. H. B.
Lagförslag bildar grunden för den blifvande öfverläggningen
om en lag och innehåller fröet till densamma. Ett
sorgfälligt utarbetande af lagförslaget är derför i
regeln afgörande för lagens duglighet. Regeringen
drager i allmänhet försorg om lagförslags utarbetande,
och, om representationens samtycke erfordras, för
att deraf skall blifva lag, ingifves detsamma af
regeringen till representationen. Enskild medlem af
folkrepresentationen eger jämväl inom representationen
väcka förslag till lagförbättringar, hvilka, om
de leda till något beslut, af representationen
öfverlemnas till konungens pröfning för att
fastställas såsom lag. I allmänhet tillkommer såväl
regering som riksdag rätt att ömsesidigt hos hvarandra
framställa lagförslag, hvilka, i fall de af hvardera
ordagrannt antagas, blifva lag (se Initiativ). Då
lagförslaget blifvit hos representationen väckt,
undergår det enligt åtskilliga lands statsskick
förberedande pröfning i kommissioner, komitéer eller
utskott, tillsatta inom representationen. Derefter
göres förslaget, sådant det af utskottet blifvit
framlagdt, till föremål för öfverläggning inom
representationens kamrar eller, der enkammaresystem
råder, inom riksförsamlingen i dess helhet. Dervid
kan lagförslaget undergå ytterligare förändringar
på grund af under öfverläggningen framställda
förbättringsförslag, s. k. amendements. För att
förekomma hvarje förhastadt beslut göres förslaget
i hvardera kammaren till föremål för förnyade
öfverläggningar, de efter Englands förebild
i flere lands representantförsamlingar antagna
s. k. läsningar, hvilka efter vissa mellantider ega
rum (se Bill). Sedan förslaget sålunda blifvit antaget
af den ena kammaren, öfverlemnas det till den andra
för att undergå samma öfverläggningsprocedur. Så snart
kamrarna, omedelbart eller efter förnyade pröfningar
af de förändringar den ena gjort i den andras beslut,
komma till öfverensstämmande beslut, är förslaget
färdigt att öfverlemnas till regeringens pröfning
och stadfästelse. Till följd deraf att med namnet lag
betecknas allt hvad som inom staten ordnas på grund
af representationens och regeringens öfverensstämmande
beslut eller, inom det republikanska statsskicket, på
grund af representationens uttalade vilja, efter det
frågan blifvit underkastad båda kamrarnas pröfning
och vunnit deras samfällda bifall, har derstädes
begreppet lagförslag kommit att nyttjas i samma
bemärkelse som i engelska parlamentet ordet bill
samt innefattar alla sådana förslag, som genomgå
båda kamrarna och öfverlemnas till regeringen,
äfven om de ej äro lagar i egentlig mening. I
Sverige innebäres i begreppet lagförslag ej annat
än hvad dermed förstås i egentlig mening: förslag
till rättsbud, som till sitt innehåll har karakter
af lag. I afseende på lagförslags väckande gäller,
att der konungen ej har ensam lagstiftanderätt,
såväl konungen som riksdagen har laginitiativ, och
att inom riksdagen jämte konungen enskild riksdagsman
har rätt att väcka sådant förslag. Alltefter den
olika beskaffenheten af de rättsförhållanden, som
skola genom lag ordnas, och af hvilka lagens olika
karakter bestämmes, kan behandlingssättet blifva
olika. Antingen undergår förslaget, i likhet med
hvad som är vanligt i tvåkammare-representation,
den successiva behandlingen, så att den ena kammaren,
först efter att frågan varit föremål for beredning af
ett i kammaren tillsatt tillfälligt utskott, behandlar
en i densamma väckt fråga om lagförbättring och
fattar sitt beslut, hvarefter detta beslut meddelas
medkammaren för att der upptagas till pröfning
och afgöras. Detta gäller i allmänhet ekonomiska
lagstiftningsfrågor, i hvilka riksdagen har blott
petitionsrätt. Eller ock upptages lagförslaget, efter
pröfning i ständigt eller annat för båda kamrarna
gemensamt utskott, så vidt ske kan, samtidigt i
båda kamrarna till pröfning och afgörande. Alltefter
ämnet för lagförslaget kan det göras till föremål för
beredning af konstitutionsutskottet, som handlägger
grundlagsfrågor, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
