Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagkommissionen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordnande för Erik Lindsköld att jämte 11 andra
personer öfverse lagen. Vid lagkommissionens
första sammanträde fyra dagar derefter fördelades
arbetet mellan ledamöterna på det sätt, att hvarje
ledamot öfvertog en särskild balk i gamla lagen. Enär
ledamöterna i lagkommissionen derjämte skulle utöfva
sina ordinarie befattningar, fortskred arbetet
långsamt. Vid Lindskölds 1690 inträffade död hade
endast giftermåls- och ärfdabalkarna i sin helhet
blifvit af kommissionen genomgångna och granskade,
hvarförutom vissa delar af öfriga balkar varit inom
kommissionen afhandlade. Till Lindskölds efterträdare
såsom ordförande i kommissionen förordnades k. rådet
Nils Gyldenstolpe. Under år 1691 delgåfvos de
färdiga giftermåls- och ärfdabalkarna hofrätterna
samt underdomarena, hvilka skulle länsvis
sammanträda. Samma år upplästes och rättades i
kommissionen förslaget till byggningabalk, hvarefter
jämväl denna balk blef vederbörande delgifven. De
båda följande åren dels genomgingos de tre
utarbetade balkarna med anledning af de påminnelser,
som öfver dem inkommit, dels granskades ett förslag
rörande åtskilliga punkter i processen. Sistnämnda
förslag, sedan det blifvit vederbörande delgifvet och
påminnelser inkommit, granskades ytterligare under
åren 1694 och 1695, hvarefter det föredrogs inför
konungen samt af honom stadfästes och utfärdades
såsom Stadga och förordning innehållande några mål
till vidlyftigheters afkortande och lindring uti
rättegångar för de stridiga parter både vid Öfver- och
Underrätterna, hvilken stadga ligger till grund för
de motsvarande stadgarna i rättegångsbalken af 1734
års lag. – Under slutet af 1694 och början af 1695
granskades förslaget till jordabalk, hvarefter denna
balk, i likhet med de föregående balkarna, delgafs
förutnämnda myndigheter. Sedan de fyra första balkarna
sålunda blifvit genomgångna, påbörjades i Maj 1695
granskningen af brottmålsbalkarna, hvilka i de första
förslagen icke voro sammandragna till en balk, utan i
likhet med Landslagens brottmålsafdelning fördelade i
högmåls- och edsöresbalkarna, dråpmåls-, såramåls-,
hors- och lägersmåls- samt tjufveribalkarna. Såväl
jordabalken och brottmålsbalkarna som äfven en
af kommissionen upprättad konungabalk undergingo
under åren 1696–1709 förnyad granskning med
anledning af ingifna påminnelser. Lagkommissionens
ordförande grefve Gyldenstolpe afled 1709, och
till kommissionens ordförande utsågs kongl. rådet
grefve Gustaf Cronhielm. Sedan denne tillträdt sin
ordförandebefattning, fortsatte kommissionen sitt
arbete med vexelstadgan och rättegångsbalken. På
kommissionens förslag öfverlemnades alla de färdiga
balkarna, sannolikt med undantag af konungabalken,
till professoren i Upsala K. Lundius, hvilken 1713
aflemnade en af honom föreslagen redaktion af de
till honom öfverlemnade balkarna, hvarefter till
hans granskning öfverlemnades exekutionsstadgan och
processordningen. Under åren 1714–1716 undergingo
samtliga balkarna i lagen, med undantag af
handelsbalken, en förnyad granskning. Handelsbalken åter föredrogs
i lagkommissionen första gången under åren
1717 och 1718, kommunicerades under sistnämnda
år med kollegier, guvernörer, landshöfdingar,
magistrater och handlande samt granskades å nyo i
lagkommissionen 1722. Vid riksdagen 1723 anmälde
lagkommissionen, att balkarna då ytterligare till
skrifarten rättats, så att öfverallt en lika lagstil
blifvit införd. Detta arbete hade verkstälts af
Cronhielm. I riksdagsbeslutet yttrade ständerna,
att de funnit nödigt, att lagbalkarna, innan de
utgåfvos till allmän efterrättelse, yttermera borde
jämkas till de under senare tider utgångna stadgar
och förordningar, samt att en konungabalk blefve
författad. Grefve Cronhielm anbefalldes 1724 att
gå i författning om verkställighet af ständernas
beslut. Nya fullmakter för nio kommissionsmedlemmar
utfärdades s. å., och till riksdagen 1726 hade
lagkommissionen genomgått och rättat giftermåls-,
ärfda- och jordabalkarna. Riksdagsbeslutet vid denna
riksdag innehöll, att med lagverket borde så skyndas,
att lagen kunde på följande riksdag företagas till
öfverseende och stadfästelse. Under åren 1727–1729
fortsattes granskningen af de efterföljande balkarna,
och under 1730 skedde en sista granskning af samtliga
balkar, hvarvid brottmålsbalkarna sammanslogos
till en gemensam balk, missgerningsbalken. Vid
riksdagen 1731 granskades och antogos af ständerna
giftermåls-, ärfda-, jorda-, byggninga- samt
missgerningsbalkarna, hvarefter vid 1734 års
riksdag ständerna antoge straffbalken, utsöknings-,
handels- och rättegångsbalkarna samt slutligen de
af lagkommissionen, med anledning af ständernas
anmärkningar och beslut under denna och föregående
riksdag, utarbetade förändrade förslag till vissa
stadganden i lagen. – Lagkommissionen införde derefter
de af ständerna beslutna ändringar i förslaget och
ombesörjde lagens tryckning. I skrifvelse d. 14
Febr. 1736 anmälde kommissionen, att lagen då var på
trycket alldeles färdig. Beskaffenheten af det arbete,
som lagkommissionen sålunda efter nära femtioårig
verksamhet fick afsluta, är enligt allas mening
utmärkt. Till sitt innehåll står 1734 års lag långt
framom de med densamma samtidiga lagstiftningsarbeten
i andra land, och till sitt språk är den, såsom
en berömd språkforskare yttrat, "utan jämförelse
det största konststycke i stilistisk väg, hvilket
svenska språket på flera sekler har att uppvisa". –
Efter fullbordandet af 1734 års lag fortfor ändock
lagkommissionens verksamhet, åtminstone intill 1784,
under hvilken tid kommissionen afgaf betänkande
i de till densamma remitterade frågor angående
lagförklaringar och nya författningar. Lagkommissionen
upplifvades d. 28 Aug. 1792, så som den varit
inrättad före sitt upphörande, och riksdrotset blef
dess ordförande. Sedan lagkommissionen utarbetat den
s. k. 1807 års lagsamling, blef den 1808 upplöst.
De äldre lagkommissionernas förslag finnas tryckta i
"Åtgärder för lagförbättringen 1633–1665. Urkunder
samlade af C. J. Wahlberg"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
