- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
575-576

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La Grande-Chancel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra lagbud och pröfning af deras sammanhang samt
genom undersökning af lagbudets uppkomst och åsyftade
ändamål. Denna tolkning plägar man kalla logisk. Med
afseende å de svenska grundlagarnas tolkning är
särskildt föreskrifvet, att de skola "efter sin
ordalydelse i hvarje fall tillämpas" (R. F. §
84). Detta stadgande kan naturligen icke innebära
mera än att den grammatiska tolkningen företrädesvis
skall anlitas, men att, om denna icke visar sig
tillräcklig, t. ex. då två eller flere grundlagsbud
stå i strid med hvarandra, man vid tolkningen må ega
att tillgripa logiska och historiska hjelpmedel.
K. H. B.

La Guayra. Se Guaira.

La Gueronnière [-gerånjär], Louis Etienne Arthur
Dubreuil-Hélion,
vicomte de L., fransk statsman
och publicist, f. 1816, trädde, ehuru till börden
legitimist, i nära förbindelse med Lamartine, hvilkens
kabinettschef han blef 1848 och hvilkens tidning
"Le bien public" (s. å.) han understödde med sina
penningar och sin penna. 1850–51 var han redaktör för
Lamartines tidning "le Pays", men blef en försvarare
af statsstrecket d. 2 Dec. 1851 och anhängare af
Napoleon III, som 1853 upptog L. i conseil d’état
och uppdrog åt honom ledningen af bokhandels- och
pressärenden. 1861 öfvertog L. direktörskapet för
tidningen "La France" och gällde såsom den förnämste
understödjaren af de halfliberala reformer, på
hvilka kejsar Napoleon 1860 och 1867 inlät sig. L.,
som 1861 fått en plats i senaten, var 1868–70 fransk
ambassadör i Bruxelles och 1870 i Konstantinopel. Vid
andra kejsaredömets fall s. å. tog han afsked från
sin diplomatiska post och var sedan 1871 direktör
för tidningen "La Presse". Död 1875. Han författade
bl. a. Études et portraits politiques contemporains
(1856) och Le droit public et l’Europe moderne (1875).
A. B. B.

Lagunda. 1. Härad i Upsala län, Andra fögderiet
och Mellersta domsagan. Areal 20,360 har. 4,889
innev. (1883). Häradet omfattar socknarna Långtora,
Nysätra, Biskopskulla, Fröslunda, Giresta, Fitja,
Hjelsta, Holm och Kulla samt delar af socknarna
Herkeberga, Vårfrukyrka och Hernevi. – 2. Kontrakt i
Upsala stift, består af de 5 pastoraten Biskopskulla
och Fröslunda, Giresta och Gryta, Långtora och
Herkeberga, Nysätra och Österunda samt Hjelstaholms
pastorat eller socknarna Hjelsta, Fitja, Holm och
Kulla. Areal 29,991 har. 6,900 innev. (1883).

Laguner (Ital. laguna, af Lat. lacuna, fördjupning),
geol., de genom smala landremsor från hafvet afstängda
och vanligen grunda delar, hvilka dels upptaga
midten af sådana korallöar, som benämnas ringref
eller atoller, dels förekomma vid långgrunda kuster
eller utanför mynningen af floder, t. ex. Nilen, Po
m. fl., hvarest deltabildning försiggår eller har egt
rum. Lagunerna vid Venezia äro verldsbekanta. Frisches
Haff och Kurisches Haff, i hvilka Weichsel och Njemen
utmynna, äro egentligen också att anse som laguner. –
Sådana laguner, som utgöra delar af floddelta, blifva
i tidernas längd
fyllda af flodernas sand och slam, och de öfvergå
derför småningom till ett lågt, flackt land,
genomskuret af mångfaldigt förgrenade flodarmar.
E. E.

1. Lagus, Vilhelm Gabriel, finsk universitetslärare
samt juridisk och historisk skriftställare, född d. 8
Juli 1786 i Idensalmi i norra Savolaks, blef 1798
student vid Åbo universitet, der han studerade under
Porthans ledning, men fortsatte fr. o. m. 1802 sina
studier vid Upsala universitet. Han tog der filosofie
och juris kandidatexamina 1811, promoverades till
magister 1812 och blef s. å. juris licentiat. 1813
förordnades han till adjunkt i kameral- och
handelslagfarerihet vid Åbo universitet (1827 flyttadt
till Helsingfors). 1818 promoverades han till juris
doktor (i Upsala) samt blef 1823 professor i allmän
lagfarenhet och 1852 i civil lagfarenhet och romersk
rätt. Under L:s långa läraretid (han tog afsked först
1858), hade de uppväxande ämbetsmannagenerationerna
i Finland till väsentlig del hans undervisning
att tacka för sin juridiska utbildning. Bland hans
såsom akademiska disputationer utgifna juridiska
afhandlingar må nämnas: De matrimoniis inter
cognatos aut affines prohibitis
(1832), Bidrag till
revision af läran om prescription i brottmål
(1838)
och Anmärkningar till läran om bördsrätt (1842). Åren
1845–48 var han universitetets rektor och erhöll
kansliråds titel 1849. Medan L. med nit egnade sig
åt professorsverksamheten, gick hans intresse såsom
forskare och skriftställare alltmera i historisk
och biografisk riktning. Han var på det området den
siste representanten för den porthanska skolan
med dess hängifna arbetsifver och dess förkärlek
för detaljforskning. År 1834 utkom första delen af
L:s Åbo hofrätts historia, innehållande biografier
öfver Åbo hofrätts personal för en tid af omkr. 200
år från dess grundläggning. Om en mängd enskilda
personers, slägters och familjers öden vinnas
der tillförlitliga, på originalstudier grundade
upplysningar. Andra delen, hvilken skulle behandla
Åbo hofrätts rättshistoria, utkom icke. Under de
följande åren utgåfvos materialsamlingarna Handlingar
till upplysning i Finlands kyrkohistoria. Ny följd

(I–IV, 1836–39) samt Handlingar och uppsatser
rörande Finlands kyrkohistoria
(I–V. 1845–50). Bland
hans smärre historiska afhandlingar må nämnas
Kritisk undersökning om riksmarsken Klas Flemings
dödsdag
(1842), Afhandling om Finlands titel af
Storfurstendöme och hertig Johans finska förläningar

(1843) samt Undersökning om Karelska lagsagans
uppkomst
(1844), alla i Finska vetenskapssocietetens
akter. År 1853 utgaf han Anteckningar rörande 1741
och 1742 års Finska krig, jemte Henr. Magnus von
Buddenbrocks äreräddning.
L:s sista lefnadsår egnades
åt utgifvandet af handskrifter till Jesper Mattson
Cruus’ förteckning öfver adelns gods i Finland år
1618, till hvilken handskrift han fogade omfattande
genealogiska och biografiska anteckningar rörande
godsens förre egare. Det vidlyftiga och rikhaltiga
verket, som utkom under namn af Undersökningar om
finska adelns


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:25:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free