Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laihela. 2. Friherreskap, som d. 22 Dec. 1651 förlänades åt riksrådet och presidenten i Bergsamtet K. Bonde - Lainé, Joseph Henri Joachim - Lainez, Jacobo. Se Laynez - Lainez, Alexandre - Laing, David - Laing, Alexander Gordon - Lainio elf, biflod från venster till Tornio elf - Laios, sagokonung i det forngrekiska Thebe - Laird, den skotska formen för Eng. lord, godsegare, adelsman. Se Lord - Lairesse, Gérard de - Lais, fordom riddareslott i nordöstra Livland, nära estniska gränsen - Lais, namn på två berömda forngrekiska hetärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
död erhöllo hans söner d. 20 Maj 1652 till länets
förbättring Malaks socken i Österbotten, 77 7/12
mtl. Vid samma tillfälle gjordes den ganska märkliga
bestämmelsen, att L. socken skulle tillhöra den
äldre brodern, Gustaf, och hans länsarfvingar samt
Malaks den yngre, Krister, och hans arfsberättigade
efterkommande. Båda socknarna skulle likväl tillhopa
bilda ett län, och inkomsterna skulle derför delas
lika mellan de båda länsinnehafvarna, så att den,
som egde den mera inkomstbringande socknen, skulle
till den andre afstå hälften af det belopp, hvarmed
hans ränteuppbörd öfversteg dennes. Om den ena linien
utdog, skulle den andra erhålla båda socknarna.
1. O. I. 2. G. F.
Lainé [läne], Joseph Henri Joachim, vicomte, fransk
statsman, f. i Bordeaux 1767, var vid revolutionens
början (1789) advokat i sin födelsestad. Hans
lysande framgångar som advokat öppnade för honom
1808 tillträde till Corps législatif, der han visade
en på denna tid ovanlig sjelfständighet. Fiende
till despotismen, hyste han föga sympati för
kejsaredömet. 1813 råkade han i onåd hos Napoleon och
måste draga sig tillbaka till Bordeaux. Han helsade
med glädje Bourbonernas återkomst, utnämndes då till
prefekt i Bordeaux och var president för 1814 års
deputeradekammare. Under de "hundra dagarna" tog han
sin tillflykt till Holland. Efter sin återkomst blef
han åter president för deputeradekammaren. 1816–1818
var han inrikesminister och utnämndes 1823 till
pär, hvilket han förblef till sin död, 1835. Som
deputerad, minister och pär försvarade han
med vältalighet och talang parlamentarismens
grundsatser och den moderata liberalismen.
E. W.
Lainez [lajne’s], Jacobo. Se Laynez.
Lainez [länä’ss], Alexandre, fransk skald, f. 1650,
gjorde vidsträckta resor i Österlandet och bosatte sig
derefter i Paris, hvarest han dog 1710. I likhet med
sina vänner Chapelle, Chaulieu och La Fare prisade
L. den anakreontiska lifsnjutningen i sina högst
behagfulla små versstycken. L. satte aldrig dessa
på papperet, men en del af dem upptecknades af hans
vänner och utgafs 1733 (ny uppl. 1753).
Laing [läng], David, engelsk bokkännare, f. 1793,
d. 1878, var först bokhandlare och derefter (från
1837) bibliotekstjensteman i Edinburgh. Han egde en
utomordentlig bokkännedom samt djupa specialkunskaper
rörande Skotlands äldre literatur och konst, men skref
sjelf ingenting. L. besörjde utgifvandet af Dunbar’s
works (1834), John Knox’s works (1846–64) m. m. samt
af Andrew of Wyntoun’s orygynale cronykil of Scotland
(1872–79) och Sir David Lyndsay’s poetical works
(1879), vid hvilka verks utgifvande han dock icke
hann lägga sista handen. Efter L:s död skingrades
på auktion hans ofantliga egna boksamling, hvarvid
många sällsynta arbeten betingade oerhörda pris.
Laing [läng], Alexander Gordon, engelsk
afrika-resande, officer, f. 1794, d. 1826, sändes
1822–24 af engelska styrelsen å Sierra Leone-kusten på
beskickningar inåt landet och nådde derunder Rokelles
källor. Sedan han beskrifvit
dessa färder i arbetet Travels through Thimannee,
Kooranko and Soolima countries (1825) samt någon
tid stannat hemma i England, fick han af regeringen
i uppdrag att utforska Nigerfloden samt begaf sig
öfver Tripolis, Gadames och Tuat till Timbuktu,
dit han framkom d. 18 Aug. 1826. Men då han efter
någon tid fortsatte resan, föll han i en fanatisk
arabsjeiks händer, hvilken lät strypa honom efter
fåfänga försök att omvända honom till islam.
Lainio elf, biflod från venster till Tornio elf,
upprinner i Ruostajaur på riksgränsen i Karesuando
socken, förenar sig med flere mindre vattendrag,
som likaledes hafva sina källor i fjällsjöar, samt
utmynnar i Tornio elf i närheten af Torniofors masugn,
i Pajala socken.
Laios, sagokonung i det forngrekiska Thebe, son af
Labdakos och fader till Oidipus (se d. o.).
Laird [lerd], den skotska formen för Eng. lord,
godsegare, adelsman. Se Lord.
Lairesse [lärä’ss], Gérard de, holländsk målare, f. i
Liége 1640, d. i Amsterdam 1711, var lärjunge af sin
fader, Renier L., samt af Bertholet Flémalle. Vid unga
år reste L. till Holland, verkade i s’Hertogenbosch
och Utrecht samt i Haag, der han 1684 nämnes som
medlem af målaregillet, men förnämligast i Amsterdam,
der han utförde många taflor och etsningar. Han hade
särskildt utbildat sig under inflytande af Nicolas
Poussin; och oaktadt han öfvade alla arter af måleri,
hade han dock en afgjord förkärlek för mytologiska
och historiska ämnen med monumental arkitektur. År
1690 blef han blind, och då han derför ej vidare
kunde måla, företog han sig att hålla enskilda
föredrag och samtal öfver konsten. Dessa föredrag
samlades och utgåfvos af hans son i tvänne verk:
Eerste grondlegging der teekenkunst och Het groot
schilderboek, hvilka allmänt värderades. Målningar
af L. finnas på flere håll: i Amsterdam 6, i Paris
4, i Berlin 2, i Bruxelles 1 o. s. v. I Sveriges
Nationalmuseum finnas 2 mytologiska taflor af honom.
C. R. N.
Lais, fordom riddareslott i nordöstra Livland,
nära estländska gränsen, intogs af svenskarna
1621. Under förra hälften af år 1701 hade Karl XII
der sitt högqvarter. Det är nu Livlands största och
vackraste ruin.
Lais, namn på två berömda forngrekiska hetärer
(se d. o.). Den äldre lefde under peloponnesiska
kriget (431–404 f. Kr.) i Korint och räknade bland
sina många beundrare äfven filosofen Aristippos. Den
yngre, en dotter af Timandra, Alkibiades’ trofasta
väninna, och född i Hykkara på Sicilien, kom vid sju
års ålder till Korint, der målaren Apelles skall
hafva varit den förste, som fäste uppmärksamhet
vid hennes gryende fägring. Hon följde sedermera en
viss Hippolochos eller Hippostratos till Tessalien,
der några qvinnor af afundsjuka ihjälslogo henne i
Afrodites tempel. Båda dessa hetärer voro ryktbara
såväl för sin skönhet som för de oerhörda summor,
hvilka de afpressade sina tillbedjare. Demosthenes
skall hafva svarat den yngre L., att han ej
ville betala sin ånger med 10,000 drachmer.
A. M. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
