Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lakonien är nu, likasom fordom, namnet på det syd-östligaste landskapet i Sydgrekland (Peloponnesos) - Lakonisk, kort och kärnfull - Lakoniska viken, fordom namn på Marathonisiviken - Lakonism betecknar såsom grammatisk term egendomligheten hos den i Lakonien talade dialekten - Lakrits. Se Lakritsrot - Lakritsextrakt. Se Lakritsrot - Lakritspasta, Pasta Glycyrrhizæ Ph. Su., Ed. VII, farmak., med. - Lakritsrot, Radix Glycyrrhizæ, Liquiritiæ radix, farmak., erhålles hufvudsakligen af två fomer af Glycyrrhiza glabra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtskilliga tecken antyda, att dorerna i många fall
underhandlat med achaierna, bland sig upptagit
framstående achaiska slägter och med dem delat
herraväldet. Hufvudkarakteren hos den herskande
stammen blef emellertid dorisk, och det på högra
Eurotasstranden belägna doriska Sparta (nu Sparti),
efter hvilket landets herrar, till skilnad från
öfriga lakoner (Grek. lakones) eller lakedaimonier
(Grek. lakedaimonioi), kallade sig spartiater
(Grek. spartiatai) blef hufvudstaden för hela landet,
hvars öfriga städer förlorade all politisk
sjelfständighet. Bland dessa äro att nämna det starkt
befästa Sellasia i landets norra del, der vägarna från
Arkadien och Argolis löpa tillsamman, det likaledes
strategiskt vigtiga Therapne n. ö. om Sparta på
ett utsprång af Parnon, det urgamla, genom sitt
Apollotempel frejdade Amyklai, vid pass 5 km. s. om
Sparta, samt Gytheion, Lakoniens vid Lakoniska viken
belägna hamnstad. Efter Greklands underkufvande
af romarna frigjordes Lakoniens öfriga städer från
beroendet af Sparta och sammanslöto sig för en tid
under romersk öfverhöghet till ett förbund under
namn af eleutherolakones ("fria lakoner"). Under
följande tidehvarf delade L. det öfriga Peloponnesos’
öden under bysantinskt, frankiskt och slutligen
turkiskt välde. Endast de tappre mainoterna,
innevånarna i L:s sydvestra del, Mani, bevarade
sin sjelfständighet. I det nuvarande konungariket
Grekland bildar L. en egen förvaltningskrets (nomarki)
med en areal af 4,240 qvkm. och en folkmängd af
121,116 innev. (1879). Nomarkien är indelad i fyra
mindre kretsar (eparkier). Hufvudstaden är Sparti.
A. M. A.
Lakonisk, kort och kärnfull (om uttryckssätt). Se
Lakonism. – Om s. k. lakonisk badstuga se Badstuga.
Lakoniska viken, fordom namn på Marathonisiviken.
Lakonism (Grek. lakonismos) betecknar såsom
grammatisk term egendomligheten hos den i Lakonien
talade dialekten, i forntiden en gren af den
doriska. Men då forntidens spartaner, den herskande
klassen i Lakonien, lade stor vigt vid ett kort och
kärnfullt sätt att uttrycka sig och voro ryktbara för
sin färdighet deri, brukar man äfven såsom lakonism
eller lakoniskt beteckna hvarje så beskafladt uttryck,
utan afseende på det språkliga idiomet. – I det forna
Athen förstod man med lakonism det tidtals såsom
modesak bedrifna härmandet af spartansk klädedrägt
och spartanska lefnadsvanor samt det dermed icke
sällan förenade sträfvandet att i det aristokratiska
partiets intresse främja den spartanska politikens
inflytande på Athens statslif. Endast i sistnämnda
betydelse förekommer ordet hos grekernas klassiske
författare. A. M. A.
Lakrits. Se Lakritsrot.
Lakritsextrakt. Se Lakritsrot.
Lakritspasta, Pasta Glycyrrhizæ Ph. Su., Ed. VII,
farmak., med., beredes på det sätt att 2 delar
sönderskuren lakritsrot under en natt utdragas med
50 delar kallt vatten, hvarefter vätskan silas och
till densamma sättas socker och gummi arabicum,
15 delar af hvartdera, hvarefter den får stå på ett
svalt ställe under ett
dygn. Det klara afhälles sedan och afdunstas i
vattenbad, utan omröring, tills en droppe stelnar
på en kall skifva. Derefter gjutes massan, med
vissa försigtighetsmått, i blecklådor, besmorda
med kakaofett, och torkas vid måttlig värme. Sådan
lakritspasta, som är seg och böjlig samt har brunaktig
färg, har det populära namnet käringskinn och begagnas
af allmänheten såsom ett medel att lindra retningen
i svalget och luftstrupen under katarrer i dessa
organ. Jfr Jungfruskinn. O. T. S.
Lakritsrot, Radix Glycyrrhizæ, Liquiritiæ radix,
farmak., erhålles hufvudsakligen af två former af
Glycyrrhiza glabra L. (nat. fam. Papilionaceæ,
kl. Diadelphia), nämligen 1) forma typica, nästan
glatt, inhemsk på Iberiska halfön och Sicilien,
i södra Italien och Grekland, på Krim, i Kaukasien
och norra Persien samt odlad i England, Frankrike och
Tyskland, och 2) forma glandulifera (Gl. echinata L.),
som har stjelken mer eller mindre groft beströdd
med körtlar eller luden. Denna form tillhör
Ungern, Galizien, mellersta och södra Ryssland,
Krim, Mindre Asien, Armenien, Persien, Afganistan,
Turkistan och södra Sibirien. Lakritsväxten har långa,
fingertjocka, mångåriga rötter och (hufvudformen)
vidt krypande utlöpare. Från rothufvudet uppväxa
ett-åriga, örtartade stjelkar, som uppbära parbladiga
blad och violetta, fjärilslika blommor i upprätta
klasar. Redan de gamle grekerna och romarna kände
lakritsroten. Grekerna kallade den glykyrrhiza (af
glykys, söt, och rhiza, rot); af detta namn bildades
Lat. liquiritia, hvilket sedan gaf upphof till
T. lakritze och Sv. lakrits. Lakritsrotens odling i
Europa går tillbaka till 13:de årh. Den odlade roten,
som ofta nedtränger 1 till 1,5 m. i jorden, uppgräfves
under senhösten, vanligen af 3–4 års stånd. De utmed
jordytan krypande rotskotten användas till förökning
af växten. Rötterna rensas, tvättas, skalas (eller få
behålla barken) och torkas. I handeln finnas flere
olika slag: spansk lakritsrot (af Gl. glabra, typica)
förekommer vanligen i bundtar eller fria, oskalade
rötter, blandade med äldre utlöpare, och är tyngre
än rysk lakritsrot (af Gl. glabra, glandulifera,
Gl. echinata auct.), som förekommer både skalad
(vanligast) och oskalad, i stycken af 35–55 cm. längd
och 2–3 cm. tjocklek. – Beståndsdelar af vigt äro
socker och glycyrrhizin, en egen sockerart, som kan
utfällas ur en stark dekokt på roten med någon syra
eller en lösning af vinsten och har blifvit framställd
såsom ett gult pulver med en stark bittersöt smak och
sur reaktion. Af roten bereder man vanligt lakrits,
Extractum Glycyrrhizæ crudum, genom att i särskilda
krossningsverk söndermala den rensade roten till en
mosformig massa, som sedan kokas med vatten öfver
öppen eld. Dekokten afhälles, och roten pressas
i säckar af kamfas. Vätskan afdunstar man sedan
i kopparpannor (på senare tid i "vakuumpannor")
under ständig omröring med jernspadar för att
hindra vidbränning. Men derunder afskrapas lätt
kopparpartiklar och inmängas i lakritsen, i hvilken
större kopparflittror kunna skönjas af blotta
ögat. När genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
