- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
625-626

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamentabile ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komedier och operor, hvarjämte han försökte sig
på oden och andra lyriska dikter samt fabler, till
hvilka han sjelf uppfann ämnet. Med sin första
tragedi misslyckades han så fullständigt, att han
i förtviflan deröfver beslöt blifva trappist. Från
denna tanke afstod han dock snart och återvände till
verlden, der han sedan hade bättre framgång. Som
skald saknade han sinnets höga lyftning och välde
öfver formen, men han egde deremot en sund smak och
skarpt omdöme, samt var den förste i Frankrike,
som vågade protestera mot den klassiska smakens
ovilkorliga fordran på rummets och tidens enhet
i ett drama. Derjämte drog han i tvifvelsmål
nödvändigheten af bunden stil för denna diktart. Han
blef tidigt blind, hvilket dock ej hindrade honom
i hans skriftställareverksamhet. Sona menniska var
han älskvärd och taktfull, hvilket bidrog att göra
honom omtyckt och värderad af hans samtida. År
1710 invaldes han i Franska akademien. Af hans
prosa-skrifter läsas ännu Réflexions sur la critique,
som framkallats af ett anfall från mme Dacier
med anledning af den då ännu brinnande frågan om de
antikt klassiske författarnas värde och betydelse.
P. A. G.

Lamotte [-mått], Jeanne de Luz de Valois de,
grefvinna, fransk bedragerska, f. 1756, härstammade
från en baron de Saint Rémy, naturlig son till Henrik
II, erhöll med anledning af sin börd af konungen en
pension af 600 livres och uppfostrades i klostret
Longchamps nära Paris. Efter sex års vistelse der
rymde hon jämte sin syster från klostret, äktade
en grefve de L. och begaf sig till Paris för att
der få någon utkomst. Hon blef der invecklad i
halsbandsprocessen (se d. o.) och hamnade slutligen
i la Salpétrière år 1786, hvarifrån hon följande
året undkom till England, der hon dog af följderna
af ett fall från andra våningen ned på gatan 1791.
A. B. B.

La Motte-Fouqué. Se Fouqué.

La Motterouge [-måttrousj], Joseph Edouard de, fransk
general, född 1804, började sin krigiska verksamhet
i Spanien. Krimkriget gaf L. tillfälle att utmärka
sig. Vid Inkerman (d. 5 Nov. 1854), vid tagandet af
centralbastionen framför Sevastopol (d. 2 Maj 1855)
och vid stormningen af Malakov (d. 8 Sept. s. å.) var
han bland de främste. Den 22 Juni 1855 blef
L. divisionsgeneral. Italienska kriget 1859 ökade
förteckningen på hans bragder. I slagen vid Turbigo,
Magenta och Solferino stred han med utmärkelse, i
synnerhet i det sist nämnda, der han ledde anfallet
mot österrikarnas sista ställning vid Fontana. På
grund af sina anti-bonapartistiska tänkesätt fick
L. vid krigsutbrottet 1870 intet befäl, men ställdes
efter de kejserliga arméernas tillfångatagande
eller instängande i spetsen för den nybildade 15:de
armékåren. Denna skickades att möta de mot Orléans
framryckande tyskarna, men kunde naturligtvis icke
hålla stånd. Sedan general v. d. Tanns detaschement
d. 11 Okt. besatt Orléans, blef L. afsatt från
befälet af krigsministern Gambetta och lefde
sedermera i tillbakadragenhet till sin död, 1883.
C. O. N.

Lamoureux [-rö], Abraham Caesar, bildhuggare från
Tyskland, af fransk slägt, inkallades till Sverige
förmodligen af M. G. De la Gardie, i hvilkens
tjenst han nämnes såsom anställd från 1675. Han
utförde dels statyer till prydande af Jakobsdals
"pomeranshus", dels ändringar och komplettering af
den Neptunus-bild, som var uppställd i Karlbergs
trädgård. Omkr. 1681 lemnade han Sverige och kom
till Köpenhamn, der han, med biträde af sin broder
Claude, utförde den ryttarestod af Kristian V (jämte
fyra allegoriska figurer), hvilken ännu finnes på
"Kongens nytorv". Enligt uppgift å en öfver denna stod
slagen medalj, fullbordades arbetet, som är gjutet
i bly, 1688; men antagligen gäller detta årtal blott
hufvudstoden. L. afled under fortgången af verket i
början af 1692, sannolikt i Köpenhamn. Det olämpliga
materialet har flere gånger gjort förbättringar af de
sammansjunkna delarna nödvändiga, utan att de kunnat
återställa verket i fullt ursprungligt skick. Något
särdeles framstående konstverk har det väl häller
aldrig varit. -rn.

Lampa är en hufvudsakligen för belysning använd
apparat, der en låga i de flesta fall alstras genom
tillförsel af flytande lysämnen, men ofta genom
gasformiga ämnen, i synnerhet lysgas. Man har äfven
öfverflyttat benämningen lampa till apparater,
som äro afsedda att frambringa ljus medelst den
elektriska strömmen. Åtskilliga lampor anordnas för
värmeutveckling och särskildt för åstadkommande af
en hög temperatur. – Lamporna, hvilkas uppfinning
tillskrifves de gamle egypterna, äro af äldre
ursprung än ljusen. De antika lamporna utmärkte sig
såsom bekant för formens skönhet, men voro mycket
ofullkomliga i tekniskt hänseende, enär ingen anstalt
för vekens reglering förefanns, hvarjämte lågan
blef matt och rökande, under det att oljeförbrukningen
var ansenlig. Vid dylika lampor är nämligen oljekärlet
lågt och skålformigt, näbblikt tillspetsadt på ena
sidan, på motsatta sidan försedt med handtag och
upptill med lock. Den runda, oflätade veken infördes
genom ett hål vid skålens näbb. Oaktadt bristerna i
denna anordning gjordes först under den senare hälften
af det 18:de årh. några väsentliga framsteg i lampors
konstruktion. Sålunda infördes lampglaset år 1756 af
Quinquet i Paris, de platta vekarna af Leger i Paris
och af svensken Klas Alströmer 1782–1784 samt den
rörformiga veken jämte de på motsvarande sätt formade
brännarna af fransmannen Argand 1786. Sjelfva lampans
anordning förbättrades 1809 af Bordier och Marcet,
som uppfunno astrallampan. Denna hade ringformigt kärl
rundt kring oljebehållaren, och veken höjdes i mån af
behof med kuggstång och dref. Genom att gifva ringen
en kilformig genomskärning med inåt vänd spets kunde
man förminska den deraf uppkommande skuggan. Parkers
"sinumbralampa" var så inrättad. För samma ändamål
anbragtes vid andra lampkonstruktioner behållaren
antingen högre än lågan eller i lampfoten. I förra
händelsen måste man förse lampan med en inrättning för
reglering af den tillflytande oljemängden; i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:28:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free