Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsmålsalfabetet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1868–74 fanns blott till namnet, men 1875 återupptog
sitt arbete. Med landsmålsföreningarnas vanliga
uppgifter förenar sistnämnda förening äfven en
historisk och naturhistorisk. Landsmålsföreningarna
äro en yttring af de senaste årtiondenas lifliga
intresse för sjelfkännedom och svenskhet, som på
andra håll funnit uttryck i fornminnesföreningarna
och Nordiska museet, i förening med den vetenskapliga
forskningsifver, som har sitt naturliga hem vid
universiteten. I föreningarna samla sig för ämnet
intresserade studenter från alla fakulteter, betala
en ringa terminsafgift och sammanträda till arbete en
afton hvar, hvarannan eller hvar tredje vecka. Vid
dessa möten upptecknas ord ur allmogemålen efter de
närvarande medlemmarnas uppgifter (i lexikografisk,
grammatisk eller monografisk ordning), lemnas
redogörelser för grammatiska företeelser, föredragas
sagor och sägner, gåtor, visor och melodier, hållas
föredrag eller göras anteckningar om ordspråk,
seder, bruk, vidskepelse, folklekar o. s. v. Hvarje
förening har sin ordförande samt en eller flere
sekreterare eller referenter. Höstterminen 1881, den
sista termin, för hvilken samlade uppgifter finnas
tillgängliga, egde samtliga landsmålsföreningar öfver
400 vid universiteten närvarande medlemmar. De
flesta föreningar hafva betydande samlingar
af folkmål och folktraditioner, dels frukter
af arbetet inom föreningarna, dels skänkta af
föreningsmedlemmar eller utom föreningarna stående
personer. Dessa samlingar blifva för vetenskapen och
allmänheten efter hand tillgängliga i föreningarnas
tidskrift. För att inom och utom föreningarna
underhålla och väcka intresset för sin sak hafva
landsmålsföreningarna i Upsala och Lund upprepade
gånger hållit allmänna möten eller fester, af hvilka
somliga varit offentliga. Föreningen i Helsingfors
har årsmöten med föredrag. Dels af universitetet,
dels af Nyländska studentafdelningen hafva denna
förening och enskilda medlemmar af densamma fått
mottaga betydliga penningeunderstöd. Upsala- och
Lundaföreningarnas gemensamma intressen vårdas på
hvartdera stället af deras "Samfällda utskott",
sammansatt af föreningarnas ordförande. Sedan 1878
utgifves på uppdrag af samtliga föreningar tidskriften
"Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif", som t. o. m. 1882 haft årligt
understöd af det till K. M:ts förfogande ställda
anslaget för resestipendier och lärda verks utgifvande
samt fr. o. m. 1884 till följd af riksdagens beslut
åtnjuter ett årligt statsanslag af af 3,150 kr. och
utgår i tvångfria häften med 30 tryckark årligen. Det
kan tryggt påstås, att f. n. intet annat land
eger något motstycke till denna publikation, som
också vid den tredje internationella geografiska
kongressen, i Venezia 1882, tillvann föreningarna
1:sta klassens hedersdiplom. För beteckning af
folkmålens språkljud hafva föreningarna ett särskildt
alfabet, landsmålsalfabetet (se d. o.), till hvilket
typerna bekostats af Letterstedtska föreningen. Jfr
G. Norlander, "Några ord om de i Upsala bildade
landsmålsföreningarna" (i "Sv. tidskr." 1875) samt
"De svenska landsmålsföreningarna i
Upsala, Helsingfors och Lund 1872–81" (i
"Sv. landsmålen", II. 1). – I Helsingfors finnes
äfven en finsk landsmålsförening, Kotikielen Seura,
som utgifver "Virittäjä, kieli-ja kansatietteellisiä
lehtiä" (Tändaren, språk- och folkvetenskapliga blad),
I. 1883. Lll.
Landsort, sydligaste udden af Södertörn på den
långsträckta klippön Öjan eller Landsortslandet af
Torö socken, Sotholms härad, Stockholms län. Fyr-,
lots-, telegraf- och tullstation. Fyren, en af
de äldsta i Sverige (sedan 1669), är flere gånger
förändrad. För närvarande (1885) är den försedd med
linsapparat af 2:dra ordningen, visande fast hvitt
sken med en röd blänk i minuten. Fyrbyggnaden är ett
högt, hvitt stentorn med röd, konformig öfverbyggnad
af jern. Ljusets höjd öfver vattenytan är 44,5 m. och
lysvidden omkr. 17 min. I tornets fot är uppsatt
en direktionsfyr med grönt sken. Vid lotsplatsen
förrättas 450–500 lotsningar årligen. Omkr. 130 innev.
A. G.
Landsoverretter kallas i Danmark domstolarna i andra
instansen. De inrättades 1805 i stället för de förut
varande landstingen (se d. o.). Två sådana domstolar
finnas, en i Köpenhamn, för öarna, förenad med Hof- og
stadsretten, och en i Viborg, för Nörrejylland. Den
förra har 1 justitiarius (ordförande) och 16
assessorer, den senare 1 justitiarius och
7 assessorer. Kriminella mål samt sjö- och
handelstvister i Köpenhamn gå från vederbörande
underdomstol direkt till Höjesteret. Redan år 1800
fick Island en landsoverret (i stället för det gamla
alltinget), med 1 justitiarius och 2 assessorer. På
de dansk-vestindiska öarna inrättades 1804 en
domstol med detta namn, men ersattes 1857 af en ende
öfverdomare. E. Ebg.
Landsryttare, kamer., var, före det svenska rytteriets
fullständiga indelning, namnet på en krigsduglig
person, hvilken med staten ingått öfverenskommelse
att tjena som ryttare och sjelf hålla sig häst emot
10 daler i årlig indelt lön. Egde han hemman, utgick
lönen i form af afkortning å grundskatten, och om
denna icke uppgick till 10 daler, erhöll han anvisning
på resten uti räntan från något annat skattehemman.
Kbg.
Landsrätt (Fornsv. lands raetter), jur., betecknade
ursprungligen landskapets allmänna lag, sedermera
sammanfattningen af de för landsbygden och dess
innevånare gällande rättsbud till skilnad från
de lagbud, som gällde för städerna och deras
innebyggare. Landsrätten fanns sammanförd i
landslagen, stadsrätten i stadslagen. Sedan genom
1734 års lags antagande de särskilda lands- och
stadslagarna försvunnit, bibehöllo dock landsbygd
och städer domstolsväsendet och administrationen
på särskildt sätt anordnade, och derjämte gällde
fortfarande länge i åtskilliga förhållanden –
t. ex. med afseende å arfsrätt, bördsrätt, giftorätt
(se d. o.) – olika rättsregler för landsbygden
och dess innebyggare (landsrätt) samt för städerna
och deras innevånare (stadsrätt); till landsbygdens
folk räknades dervid, enligt särskilda bestämmelser,
medlemmar af adelsståndet, äfven om de bodde i stad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
