Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtvärn kallades i den skandinaviska forntiden alla vapenföra mäns skyldighet att inställa sig till konungens tjenst - Landtvärnssjukan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landtvärnsbataljonsområden (landwehrbataillonsbezirke), hvilkas chefer
med sina biträden handhafva rekryteringsgöroniålen
och kontrollen öfver icke inkalladt manskap,
hvar inom sitt område. Två dylika områden bilda
vanligen ett landtvärnsregemente med samma namn
och nummer som motsvarande aktiva regemente. –
Med den tyska organisationen såsom förebild har
landtvärnsinrättningen blifvit införd i de flesta
arméer, om än icke öfverallt med samma benämning. I
Österrike-Ungern intager landtvärnsorganisationen
en säregen ställning till aktiva armén, i det
landtvärnet, hvilket bildar särskilda afdelningar och
rekryteras äfven af manskap, som omedelbart ingår dit,
icke, såsom aktiva armén, lyder under det gemensamma
rikskrigsministeriet, utan under hvartdera rikets
s. k. landtförsvarsministerium. Ungerns landtvärn
kallas honved (se d. o.). I Frankrike förekommer
landtvärnet under benämningen territorialarmé
(armee territoriale); i Italien benämnes
det mobilmilis (milizia mobile) och i Danmark
förstärkning (forstærkning). I Ryssland (och
Finland) är landtvärnet (R. opoltjenie) i sjelfva
verket landstorm. Norges landtvärn (landeværn)
utgöres af allt tjenstedugligt manskap fr. o. m. 8:de
t. o. m. 10:de tjensteåret. (Enligt den värnpligtslag,
som i Juni 1885 antogs af stortinget för dess del,
omfattar landtvärnet fr. o. m. 6:te t. o. m. 9:de
årsklassen.) – I Sverige inrättades, sedan 1808
års krig med Ryssland utbrutit, ett landtvärn,
i hvilket enligt ett i Mars s. å. utgifvet
påbud alla män mellan 20 och 25 års ålder,
hvilka icke tillhörde krigsmakten, skulle
låta inskrifva sig. Af detta landtvärn uttogos
sedermera 30,000 man (landtvärnsmän), hvilka till
största delen omkommo genom vanvård och tyfus (den
s. k. "landtvärnssjukan"), hvarefter inrättningen
upphäfdes för att efterföljas af förstärkningsmanskap
(se d. o.) och beväring (se d. o.). – Se för öfrigt
de olika staternas försvarsväsende.
Landtvärnet är öfverallt i fredstid organiseradt
i afdelningar, i flere land dock endast af
infanteri, och för detsamma finnes såväl
beklädnad som utrustning. Dess befäl utgöres
af afskedade officerare och underofficerare,
af reservbefäl samt, då det sammankallas, af
något befäl från de aktiva trupperna. I krigstid
uppsättas landtvärnsafdelningar af alla vapen.
C. O. N.
Landtvärnssjukan. Se föreg. art.
Landtågsgärden, kamer., en ständig grundränta,
i jordeböckerna och vid skattedebiteringen inlagd
under mantalsräntan (se d. o.), men från början en
tillfällig bevillning. Benämningen, som redan antyder
ändamålet, näml. underhåll af krigsmakten, förekommer
redan på Erik XIV:s tid. Sedan denne konung tömt
sin faders skattkammare, påbjöd han godtyckligt en
landtågsgärd för danska kriget 1568. Äfven Johan
III utskref nästan årligen godtyckligt gärder,
bland hvilka den kanske tyngsta, som någonsin drabbat
Sveriges befolkning, erhöll namnet "Elfsborgs lösen",
och den, som utskrefs 1590, var en landtågsgärd med
anledning af ryska kriget. Karl IX fortfor att nästan
årligen utskrifva tillfälliga krigsgärder, dock
efter medgifvande af landets representation. Behofvet
af en stående här och af ständiga skatter för
dess underhåll var oafvisligt. Regenterna började
betrakta landtågsgärden såsom permanent, hvilket
framgår af Gustaf II Adolfs "biafsked" vid 1624
års riksdag. Landets representation har dock aldrig
formligen medgifvit detta. Vid 1660 års riksdag
och vid flere andra tillfällen hafva allmogens
representanter yrkat, att landtågsgärden måtte – såsom
det heter i 1660 års besvär – "i fridlige tijder
allemogen såväl som andre extraordinario krigzhielper
eftergifvas". Till svar härå förklarades genom k.
resolut. d. 26 Nov. s. å., att "aldenstund bem:te
landtogzgärd uthi cronones böcker är och uti så monga
åhr hafver varit uppförd och antecknad för en åhrlig
uthlaga, finner K. M:t intet skiäligt att allmogen
derföre befrijas skal". Adeln undandrog sig att
erlägga såväl denna som den andra stora, för militära
ändamål införda ständiga skattqvarntullen, sedermera
förändrad till mantalspenningar. Dock drabbades
allmänna frälset längre fram af landtågsgärden,
förvandlad till rusttjenst. På Gotland, i Bohus
län och i Jämtland motsvarades landtågsgärden af
"silfverskatten", i Skåne, Halland och Bleking af
"terminsskatten". I Dalarna har gärden inräknats i
jordeboksräntan och i Herjedalen uti "trögskatten". Se
vidare Grundskatt. Kbg.
Landvetter, socken i Göteborgs och Bohus
län, Säfvedals härad. Areal 8,892 har. 1,362
innev. (1884). L. bildar med Härryda och Partille ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Göteborgs stift,
Domprosteriets Södra kontrakt.
Landvide, Nord. mytol., är en genom missförstånd
af äldre mytologer antagen, oriktig benämning på
åsaguden Vidars boning, hvars namn rätteligen är Vide
(se d. o.). Th. W.
Landvind och sjövind (landbris och sjöbris, nattvind
och dagvind), meteor., företeelser, som visa sig
allestädes vid kusterna af hafvet eller större insjöar
och bestå deruti att vinden blåser företrädesvis
från land under natten eller tidigt på morgonen och
från sjön under den varmare delen af dygnet. Orsaken
härtill är den olika uppvärmning, som marken och
vattenytan röna. Under dagen upphettas nämligen
kustlandet starkare än vattenytan utanför. Luften
förtunnas derigenom öfver landet, och för att
återställa den störda jämnvigten inströmma luftmassor
från hafvet, hvilka, då de inkomma öfver landet, i
sin ordning af värmet förtunnas, drifvas upp i höjden
och i de högre luftlägren åter utgå mot sjön, hvarvid
de undergå afkylning, sammandraga sig och nedgå till
hafsytan för att åter begynna samma kretslopp. Tidigt
på morgonen deremot, då marken är kallare än hafsytan,
sker cirkulationen i motsatt led. – Företeelsen, som
var känd redan i början af 1700-talet, förnämligast
genom Dampiers resor på hafven inom tropikerna,
förekommer visserligen i alla trakter af jorden, men
uppträder i allmänhet med mesta regelbundenhet och
intensitet vid lägre latituder, i synnerhet i vissa
delar af monsungebitet vid de tider, då monsunerna
vexla (se Monsun).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
