Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lang ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som icke i mer eller mindre väsentlig mån utbildats
af honom. Hans många afhandlingar äro till större
delen offentliggjorda i tidskrifter. Sedan 1860
utgifver han jämte Billroth och E. J. Gurlt "Archiv
für klinische Chirurgie". 1882 drog han sig tillbaka
från sin professur och sina öfriga befattningar (han
var sedan 1866 generalstabsläkare vid preussiska
armén, i hvilken egenskap han deltog i fransk-tyska
kriget 1870–71) samt lefver sedan dess i Wiesbaden.
Langenbielau [-bil-], stor fabriksby i preussiska
regeringsområdet Breslau (Schlesien), nära staden
Reichenbach, sträcker sig nära 8 km. längs med
ett litet tillflöde till Peila och är delad på fyra
församlingar, som 1880 hade tillsammans 13,177 innev.
Langendijk [-dejk], Pieter, holländsk
lustspelsförfattare, f. 1683, d. 1756, först
damastväfvare, sedermera mönsterritare och slutligen
stadshistoriograf i Haarlem, skref flere rätt muntra
komedier, bl. a. Don Quichot (1711), Krelis Louwen
(1715) och De wiskunstenaars (Matematikerna). Hans
Herders-, visschers- en veldzangen (Herde-, fiskare-
och jägaresånger), mest bestående af bröllopsdikter
o. d., äro mera njutbara än hans historiska och
beskrifvande dikter. L:s verk utgåfvos 1760, i 9 bd.
Langensalza, stad i preussiska regeringsområdet
Erfurt (Sachsen), vid ån Salza, ett tillflöde till
Unstrut. 10,538 innev. (1880). Klädestillverkning. I
närheten ligga ruiner af klostret Homburg (Hohenburg),
der kejsar Henrik IV i Juni 1075 besegrade de
upproriske sachsarna. Vid L. stod d. 27 Juni 1866
ett slag mellan hannoveraner och preussare. För att
hindra hannoveranernas förening med sydtyska trupper
ryckte d. 27 Juni på morgonen 8,700 preussare under
general v. Flies från Gotha till L., der de blefvo
anfallna af den 16,000 man starka hannoveranska
armén under general v. Arentschildt och nödgades
att vika. Då emellertid den preussiske generalen
Vogel v. Falkenstein följande dag samlade hela sin
armé kring hannoveranerna, måste dessa dagtinga.
C. O. N.
Langenschwalbach l. Schwalbach, stad och
kurort i preussiska regeringsområdet Wiesbaden
(Hessen-Nassau), 15 km. från Wiesbaden. 2,811
innev. (1880). Mycket kolsyrerika mineralkällor,
"rena jernkällor" (jfr Helsobrunn, sp. 1002), som
användas såväl till drickning som till badning mot
svaghetssjukdomar af många slag. Kurgästernas antal
utgör omkr. 5,000.
Langenskjöld, Karl Fabian Teodor, friherre,
finsk statsman, föddes d. 17 Nov. 1810 i
Sääksmäki socken. L. blef student i Åbo 1825,
filos. kand. 1832 och filos. magister s. å. samt
anställdes såsom translator för ryska språket
1843 vid kejserliga senaten i Finland och 1847 vid
finska statssekreteriatet i S:t Petersburg. Under
sin studietid egnade L. sig med förkärlek åt
de matematiska vetenskaperna och utgaf såsom en
frukt af dessa studier Läran om logarithmer jämte
elementerna af plan trigonometri (1838; 3:dje
uppl. 1864), hvilket arbete länge begagnades såsom
lärobok i Finlands skolor. Sedan han inträdt på
ämbetsmannabanan, ådrog sig den fint bildade
aristokraten de ledande finske statsmännens
uppmärksamhet genom sin omfattande språkkunskap
och mångsidiga begåfning. Han användes snart i
grannlaga diplomatiska uppdrag. Så förordnades
han 1846 att vara kommissarie för Finland vid
uppgåendet af riksgränsen mellan Ryssland och
Finland på ena sidan och Norge på den andra samt
1851 att biträda ryska ministern i Stockholm vid
slutliga regleringen af gränsförhållandena mellan
finska och norska Lappmarkerna. Hans bemödanden att
tillförsäkra de finske lapparna fritt tillträde
till Ishafvet ledde dess värre icke till något
resultat. 1851 blef L. förste expeditionssekreterare
vid statssekreteriatet, 1853 guvernör i S:t Michels,
1854 i Nylands samt 1856 i Åbo och Björneborgs
län. 1857 förordnades han till "äldste ledamot"
i en komité för utarbetande af en noggrann tablå
öfver finansernas i Finland ställning för åren
1853–57, hvilken komités utlåtande troligen var
närmaste anledningen till den åldrige finanschefen
L. G. von Haartmans afgång från senaten. L., som
redan 1857 blifvit senator i Ekonomie-departementet,
utnämndes 1858 till von Haartmans efterträdare
såsom chef för senatens Finansexpedition och erhöll
derigenom ett betydande inflytande på Finlands öden
under den vigtigaste brytningsperioden i dess nyare
historia. En mängd åtgärder af afgörande betydelse
föranleddes genom hans energiska ingripande. 1859
utkom den ännu (1885) gällande förordningen
om handelsförbindelserna mellan Ryssland och
Finland, hvarigenom en utvidgad marknad i Ryssland
bereddes den finska storslöjden. S. å. lossades
skråväsendets band. Statens skogshushållning ordnades
på ett nytt och bättre sätt. Sågverksindustrien
befriades från en mängd skatter och derur följande
kontrollstadganden. Uppkomsten af privatbanker
befordrades. Men framförallt är L:s namn fäst vid
den s. k. myntreformen (se Finland, sp. 1307). 1860
erhöll Finland sin egen myntenhet i mark och
penni; ett särskildt finskt myntverk inrättades,
och flere förberedande åtgärder vidtogos för det
slutliga genomförandet af reformen, hvilket dock
blef J. V. Snellman förbehållet. Under de sista åren
af sin verksamhet såsom finanschef förlorade L. den
popularitet han tidigare åtnjutit. Redan under början
af hans finansperiod 1859 hade för finska statsverkets
räkning ett större lån blifvit uppnegocieradt i
Ryssland, och 1862 beslöt regeringen att upptaga ett
nytt utländskt lån till ett nominelt belopp af 4,4
mill. thaler. L. åtog sig att hos M. A. v. Rothschild
& söhne i Frankfurt am Maim personligen verka for
låneoperatiorien, hvilket han äfven med vanlig
skicklighet fullgjorde. Men opinionen i Finland
stämplade sådana, utan ständernas medverkan företagna
finansåtgärder såsom stridande mot landets grundlagar,
och L. lyckades icke vinna allmänna meningen för sig,
oaktadt han personligen deltog i den tidnings- och
broschyrpolemik, som utspann sig i denna fråga. Med
större skäl klandrades hans förhållande i fråga om
det s. k. Januari-utskottet (se d. o.), hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
