Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsättande han torde tillstyrkt. Hans moraliska
kraft bröts väsentligen genom det motstånd
åtgärden rönte och den stränghet, hvarmed hans
eget handlingssätt bedömdes. Död d. 29 Juni
1863. Genom sin förmåga af kraftigt initiativ och
sin öppna blick för samhällets olika behof intager
L. en betydande plats bland det unga Finlands
statsmän. 1860 fick han friherrlig värdighet.
M. G. S.
Langer. 1. Johann Peter von L., tysk
historiemålare, f. 1756 i Kalkum nära Düsseldorf,
blef efter studier vid dervarande akademi 1784
professor och 1789 direktör vid densamma samt 1801
direktör för målningsgalleriet. År 1806 blef han
direktör för konstakademien i München, der han afled
1824. L. hörde till den äldre generation af målare,
som beherskade München-skolan fram till romantikens
dagar. – 2. Robert von L., tysk historiemålare,
den föregåendes son, f. 1783, d. 1846, utbildade sig
under sin fader, som han följde på hans resor, och
slutade som professor i München, der han i synnerhet
utmärkte sig som ordnare af pinakoteket.
Langer, Karl Hermann Theodor, tysk kopparstickare,
f. i Leipzig 1819, studerade vid dervarande akademi
och sedan i Dresden. Han har utfört stick i olika
manér, efter 1848 såsom sjelfständig mästare. I början
arbetade han uteslutande efter tyska konstnärers
arbeten, såsom efter Schnorr och Schwind, men
sedermera äfven efter Murillo, Giorgione och Rafael,
hvarjämte han på sista tiden utfört landskap af
egen uppfinning.
Langer, Anton, österrikisk humorist, f. 1824,
d. 1879, skildrade Wiens folklif dels i en mängd
lyckade farser och folkskådespel, dels i sociala och
historiska romaner. Han utgaf 1851–79 den mycket
omtyckta satiriska tidningen "Hans Jörgel von
Gumpoldskirchen", på Nedre Österrikes landsmål.
Langeron [langsjörå’ng], Andrault de, grefve,
rysk general, född i Paris 1763, var öfverste i fransk
tjenst, då han till följd af 1789 års revolution
utvandrade. 1790 trädde han i rysk tjenst, utmärkte
sig vid stormningen af Ismaïl (s. å.) och förde
sedermera befäl i Turkiet, Nederländerna och Champagne
samt utnämndes 1799 till generallöjtnant. Under
fälttågen i Tyskland och Frankrike 1813 och
1814 förde han en i början till 45,000 man
uppgående rysk armékår vid schlesiska armén,
som stod under befäl af preussiske fältmarskalken
Blücher. Genom sin öfverdrifna försigtighet och
motsträfvighet att lyda förorsakade han denne
många bekymmer. I turkiska kriget 1828 fick
L. ännu en gång tillfälle att utmärka sig. Död 1831.
C. O. N.
Langesund, lastageplats i Bratsbergs amt
(Norge), vid mynningen af Langesundsfjorden. 1,060
innev. (1875). Stor träexport. – Langesunds-kreppa
l. Langåresund, smalt sund i närheten af nämnda
lastageplats. O. A. Ö.
Langethal, Christian Eduard,
tysk botaniker, f. 1806, d. 1878, verkade från 1839
såsom professor vid universitetet i Jena och lärare
vid landtbruksinstitutet derstädes. Han
författade bl. a. Handbuch der landwirthschaftlichen
pflanzenkunde (1841–45; 5:te, omarb., uppl. 1874–76)
och Geschichte der deutschen landwirthschaft (4 bd,
1847–56).
Langettera (hårdt g; Fr. langueter, af languette,
liten tunga, udd), sy ut i uddar.
Langfanter, norskt namn på zigenare.
Langfedgatal (af Isl. langr, lång, och feðgar, fader
och son) är uti isländska literaturen en benämning för
stamtafla. I företalet till "Heimskringla" åberopar
Snorre Sturlasson ett genealogiskt arbete med detta
namn, "i hvilket konungar eller andre storättade män
uppräknat sin ättledning".
Langfjeldene [-fjä’llene], den komplex af fjällkedjor,
som bildar gränsen mellan det östanfjällska och det
vestanfjällska Norge, och som sträcker sig från Våge
och Lomö dalgång i n. (62° n. br.) till Stavanger
amt i s. (59° n. br.). Till denna grupp räknas
Jotunfjeldene (med Skandinaviens högsta toppar),
Heimdalsfjeldene, Filefjeld, Hemsedalsfjeldene,
Hallingdalsfjeldene, Hardangerfjeldene,
Röldalsfjeldene, Etnefjeldene och Byklefjeldene.
O. A. Ö.
Langhans. 1. Karl Gotthard L., tysk arkitekt,
f. 1733, d. 1808, var från Schlesien, der han också
efter fullbordade resor och studier var anställd
och utöfvade sin konst. Han byggde i Breslau palats
och kyrkor samt stadens börs, hvarefter han kallades
till Berlin och utförde der efter 1793 den bekanta
Brandenburgerthor, hvilken då betraktades såsom
en pånyttfödelse af den äkta klassiska konsten och
byggd efter mönstret af Athens Propyléer. Oaktadt
de stillösa pelarna (af ett slags dorisk-toskansk
ordning med baser och joniska refflor) måste det
erkännas, att detta arkitektoniska verk är duktigt
utfordt, hedrande för sin tid och särdeles väl
passande både på sin plats och för sitt ändamål. –
2. Karl Ferdinand L., tysk arkitekt,
den föregåendes son. f. 1781, d. i Berlin 1869,
samtidig med Schinkel, men icke påverkad af honom,
var en god konstnär, som byggde bl. a. den nuvarande
tyske kejsarens enskilda palats i Berlin samt
var specialist i uppförande af teatrar. Teatern
i Breslau, som två gånger af honom uppbyggdes och
två gånger afbrann, restaurationen af Knobelsdorfs
operahus i Berlin och den praktfulla nybyggnaden
af teatern i Leipzig äro hans förnämsta verk.
C. R. N.
Langhans, Wilhelm, tysk musiker, f. 1832, studerade
under David, Richter och Alard, var 1857–60
konsertmästare i Düsseldorf, verkade sedan såsom
lärare och konsertspelare (violin) i Hamburg,
Paris, Heidelberg, der han fick doktorstitel,
samt slutligen Berlin, der han blef lärare i
musikhistoria (1874 vid Kullaks, 1881 vid Scharwenkas
konservatorium). L. är såsom kompositör mindre bekant
än genom sina skrifter: Das musikalische urtheil
(1872), Die k. hochschule für musik in Berlin
(1873), Musikgeschichte in zwölf vorträgen
(1878) samt den (1885) under utgifning varande
Geschichte der musik des 17, 18 und 19 jahrhunderts,
i kronologisk anslutning till Ambros’ oafslutade
musikhistoria. L. är sedan 1858 gift med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
