- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
739-740

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langobarder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som den katolska tron vann insteg, i synnerhet
genom drottning Teodolindas nit, fick den arianska
kyrkoförfattningen, hvars organisation vi ej känna,
vika för den katolska. Vid den söndring inom denna,
som framkallades af den s. k. "trekapitelstriden",
uppträdde patriarken i Aquileja, hvars kyrkliga
förvaltningsområde omfattade Venezien, Istrien och
södra Tyrolen, till försvar för de tre kapitlen,
medan deremot påfven intog en medlande ställning och
derför ogillades af det strängt ortodoxa partiet bland
Italiens katolska presterskap. Emellertid begagnade
sig patriarkerna af Aquileja af denna schism för att
söka utsträcka sitt primat öfver hela norra Italien,
och de understöddes dervid af politiska skäl af
langobarderna, oaktadt Teodolinda hyllade den af
påfven omfattade meningen i trekapitelstriden. Kort
derefter (606) uppstod en söndring inom patriarkatet
i Aquileja genom ett stridigt val af patriark,
i det båda de valde patriarkerna bibehöllo sig,
den ene i Aquileja under langobardiskt, den andre
i Grado (på en ö söder om Aquileja) under romerskt
beskydd. Den dogmatiska schismen bilades visserligen
på ett kyrkomöte i Aquileja omkr. år 700, men
patriarkatets delning mellan tvänne patriarker, den
ene i Cormons, dit patriarken Fortunatus af Aquileja
förlagt sitt residens, den andre i Grado, fortfor
och öfverlefde det langobardiska rikets fall. Genom
denna söndring inom patriarkatet i Aquileja lyckades
det ärkebiskoparna af Milano att häfda sitt oberoende
af nämnda patriarkat. S. F. H.

Langres [langr], befäst stad i franska
depart. Haute-Marne, vid Marne, på en framspringande
ås af den för sin jernrikedom utmärkta högplatå,
hvilken fått sitt namn (plateau de Langres)
efter staden. Omkr. 9,500 innev. Biskopssäte. Flere
detascherade fort och en mängd batterier göra L. till
en af Frankrikes starkaste platser. Tillverkning af
ypperliga knifsmedsarbeten. Åtskilliga fornlemningar
från romarnas tid hafva anträffats, hvilka förvaras
i stadens fornsaksmuseum, hvarjämte äfven rester af
romerska byggnadsverk finnas. Staden hette i forntiden
Andematunum och var lingonernas hufvudstad, efter
hvilka den erhållit sitt nuv. namn.

Langsdorff, Georg Heinrich von, friherre, tysk
naturforskare och resande, f. 1774, d. 1852, blef
1797 med. doktor i Göttingen och medföljde 1803 den af
Krusenstern ledda ryktbara ryska sjöexpeditionen, från
hvilken han dock skilde sig vid Kamtsjatka, hvarefter
han öfver Sibirien återvände till Europa. Derefter var
L. i flere år rysk chargé d’affaires i Brasilien. Hans
Bemerkungen auf einer reise um die welt in den jahren
1803–07
(2 bd, rikt försedda med kopparstick, 1812)
fullständigar Krusensterns egen beskrifning öfver
färden.

Langside [-sejd], by vid Glasgow i Skotland, bekant
genom det nederlag, som der tillfogades Maria Stuarts
trupper af Murray d. 13 Maj 1568.

Langsö. 1. Namn på tvänne danska insjöar
(Salten-L. och Silkeborg-L.), hvilka
tillhöra gruppen af sjöar omkr. Himmelbjerget
i Jylland. – 2. Insjö i Schleswig-Holstein,
omkr. 7,5 km. n. om staden Schleswig, 3,7 km. lång
och mycket smal. På en bro öfver denna sjö lyckades
det schleswig-holsteinarna i slaget vid Isted (d. 25
Juli 1850) att öfverrumpla en del af den danska hären.
E. Ebg.

Langton [lä’ngtön], Stephen, kardinal, ärkebiskop af
Canterbury, f. omkr. 1150, studerade vid universitetet
i Paris, der han hade till studiekamrat Lothario, som
1198 under namn af Innocentius III besteg påfvestolen
och då gaf L. en plats i sin hofstat. 1206 blef
L. kardinalprest, och följande år lät Innocentius
de i Rom varande munkarna utköra L. till ärkebiskop
af Canterbury, ehuru den engelska munkmajoritetens
kandidat var Reginald och munkminoritetens den
af konung Johan utan land understödde John de
Gray. Påfven sjelf invigde L. i ämbetet, i Viterbo
i Juni 1207. Trots engelske konungens hotelser
höll påfven fast vid hvad som skett och belade 1208
England med interdikt, när konungen ej ville gifva
med sig. Då alla underhandlingar om L:s insättande i
ämbetet slogo fel, nödgades L. under de närmaste åren
vistas utom England i cisterciensklostret Pontigny,
nära Sens, hvilket blef förnämsta tillflyktsorten för
missnöjda och landsflyktiga engelsmän. 1212 förmådde
L. samt biskoparna af London och Ely påfven förklara
konung Johan afsatt, och de deltogo 1213 i den stora
församlingen i Soissons, der ett korståg beslöts mot
engelske konungen under ledning af konung Filip August
af Frankrike. Sedan konung Johan s. å. försonat sig
med påfven och erkänt L. såsom ärkebiskop, återvände
L. till England, der han i konflikten mellan den
tyranniske konungen och de frihetsälskande "baronerna"
ställde sig på de senares sida och bidrog till att
afpressa Johan "det stora frihetsbrefvet" (Magna
charta), 1215. Då han vägrade offentliggöra påfvens
bannlysningar öfver dessa upproriske baroner, blef
han suspenderad. Vid sin ankomst till Rom i slutet
af 1215, der han deltog i lateranska konciliet,
fann han ej sin forne gynnare villig att upphäfva
suspensionen. 1218 presiderade L. vid det möte i
London, då Magna charta högtidligt bekräftades. Död
d. 9 Juli 1228. A. B. B.

Languard [-ga’rd], Piz (af Rom. Lungo gardo,
fjärrsyn), ett 3,266 m. högt berg i schweiziska
kantonen Grisons, s. om Engadin-dalen och n. ö. om
Bernina, är utan svårighet tillgängligt från
Pontresina och erbjuder från sin spets, som lemnar
plats för endast 20–24 personer, ett alp-panorama,
till hvilket man knappast finner något motstycke. Man
öfverskådar derifrån en tusentals qvadratkilometer
omfattande gördel af snöklädda berg och mer än 1,700
bergspetsar, från Gross Glockner i ö. till Monte Rosa
och, vid klart väder, t. o. m. det 240 km. aflägsna
Mont Blanc i v.

Languedoc [langgdå’k], fordom provins i Frankrike,
den näst största i landet och rikets hufvuddel i
söder, sträckte sig, i en utdragen båge, från Garonnes
östligaste lopp till Medelhafvet samt vidare utefter
dettas kust till Rhônes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free