- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
743-744

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Langobarder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Analyser af Hamberg 1864 och af Almén 1880 hafva
uppdagat såsom hufvudbeståndsdel något öfver 0,5
jernmonokarbonat på 10,000 delar vatten. Vattnet
är således ganska starkt jernhaltigt, ungefär
motsvarande Porlas gamla källa. Vid badanstalten
serveras alla slags nu brukliga bad, äfven
medikamentösa, tallbarrsbad och gytjebad. Gytjan är
mjuk, såpartad, utan kiselinfusorieskal. Antalet
patienter under sommarterminerna stiger till öfver
800. 2. F. B.

Lanner, Joseph Franz Karl, österrikisk danskomponist,
f. 1801, d. 1843, började komponera dansar för en
amatörqvartett, i hvilken han sjelf spelade violin
och Joh. Strauss alt, och hvilken sedan utvecklade
sig till en hel orkester, som satte Wien och de
österrikiska provinsstäderna i förtjusning med sina
valser, polkor, "ländler" m. m. L. är den verklige
skaparen af den egentliga wienvalsen. Strauss trädde
i hans fotspår. A. L.

Lannerstierna, Johan Magnus, skald, teaterförfattare,
föddes d. 10 Dec. 1758, blef k. page och väckte
uppseende genom ett litet skämtsamt skaldestycke,
Pageaden, som spreds i afskrifter, men hvars
tryckning 1777 förbjöds af Gustaf III, emedan
dikten gjorde sig lustig öfver åtskilliga kända
personer. Samtidigt yppade sig äfven L:s dramatiska
anlag i en liten komedi på vers, Hvilan, jämväl den
behandlande förhållandena under pagetiden och af
personlig art (offentliggjord i kalendern "Nornan"
för 1876). Efter en sådan debut var det naturligt,
att L. vann ett visst rykte och att han skulle fortgå
på författarebanan. Sedan han blifvit k. lifdrabant,
lemnade han plötsligt hofvet mot slutet af 1779,
således knappt myndig. Om anledningen dertill berättas
en egendomlig sägen, som i hufvudsak bär spår af
sanning. L. hade förälskat sig i en ung och skön gift
qvinna, och han lyckades utverka hennes skilsmässa
från en ovärdig make genom att köpa henne fri ur en
hotande förnedring. Konungen skall hafva motsatt sig
giftermålet, men L. stod fast vid sitt beslut. Han
gifte sig 1780 och erhöll 1782 afsked som lifdrabant
med kaptens rang. Ungefär samtidigt anmäldes hans
"poetiska arbeten" till prenumeration, men någon
utgifning afhördes ej. Kort derefter flyttade L. till
Strömstad, der han antagligen sedan med få afbrott
uppehöll sig. Han vandrade nu teaterförfattarens och
öfversättarens under den tiden så törniga stig. Han
debuterade med en tolkning af m:me La Fayettes
berömda novell "Zayde" (1784) samt en komedi Magistern
(uppförd 1788; ej tryckt). Sedan följde Äfventyraren
eller Resan till månans ö
(1790), komedi på vers i två
akter med sång, en gnistrande qvick och ledigt rimmad
pjes, som bibehöll sig på repertoaren ända till 1822,
samt åtskilliga, mest otryckta öfversättningar efter
Favart, Quétant, Desforges, Collin d’Harleville
m. fl., hvilka tolkningar utmärka sig genom ett
smakfullt språk och derför utgjorde stående stycken
på särskildt landsortstruppernas spellistor under
de följande årtiondena (så gafs t. ex. "Qvinnorna
och förtroendet", af Quétant, 1792–1822 ensamt i
Stockholm 105 gånger). Oaktadt dessa
framgångar voro L:s lefnadsomständigheter i den lilla
småstaden tarfliga nog. Hans behof, kanske lika
mycket som hans vittra förtjenster, tillvunno
honom 1791 en belöning af Svenska akademien. Man
kan också lätt förstå, att den omgifning, i hvilken
han lefde, ej var egnad att upprätthålla hans mod
eller skänka honom ingifvelser. I ett par bref på
vers till sällskapet Par bricole, af hvilket han
under sin Stockholmstid synes varit en ifrig medlem,
röjer sig också hur vantrefnaden gnagt på skaldens
lynne. Utom smärre poem samt tolf teaterstycken i
original och öfversättning eger man af L. äfven
ett par tryckta novelltolkningar: "Tidsfördrif
vid frukosten på landsbygden" (af Marmontel) och
"Vinternöjen på landet" (båda utgifna 1791). Om
hans lefnadsöden under hans senaste år vet man för
öfrigt föga, men man kan antaga, att brödbekymmer
och känslan af ensamhet alltmer undergräfde hans
helsa. Hans äktenskap skall emellertid hafva varit
lyckligt. L. afled i Strömstad d. 15 Jan. 1797. Hans
poetiska qvarlåtenskap samlades och utgafs 1861
af P. Hanselli. Någon mer betydande plats bland de
gustavianske skalderna intager L. icke. Han var blott
en förhoppning, som krossades i lifvets obevekliga
strid.
-rn.

Lannes [lann], Jean, hertig af Montebello, marskalk
af Frankrike, född 1769, lärde först färgareyrket
och ingick sedan, 1792, i armén såsom frivillig samt
vann genom sin lysande tapperhet snabb befordran
under Bonapartes italienska fälttåg. Han utnämndes
till brigadgeneral vid Pavias stormning, 1796,
samt deltog med utmärkelse i Mantuas belägring
och i slaget vid Arcole (s. å.). 1798 följde han
Bonaparte till Egypten, och följande året gaf han
sin general en god hjelp d. 9 Nov. (d. 18 Brumaire
år VIII), då denne störtade direktoriet och blef
förste konsul. 1800 förde L. avantgardet öfver
Alperna, segrade d. 9 Juni vid Montebello och hade
väsentlig andel i segern vid Marengo. 1804 blef han
af Napoleon utnämnd till hertig af Montebello och
marskalk af Frankrike. 1805 fick han befälet öfver
5:te armékåren och deltog med denna i fälttåget
mot Österrike (s. å.), under hvilket han verksamt
tog del i slaget vid Austerlitz, samt i kriget
med Preussen 1806, der han besegrade prins Ludvig
Ferdinand vid Saalfeld (d. 10 Okt.) och utkämpade med
Bennigsen den oafgjorda striden vid Pultusk (d. 28
Dec.), vid hvilken han svårt sårades. Efter några
månaders sjukdom deltog L. i slaget vid Friedland
(d. 14 Juni 1807). 1808 sändes han till Spanien,
der han afslutade Zaragozas belägring. Fälttåget mot
Österrike 1809 blef hans sista. I slaget vid Aspern
(d. 22 Maj) krossade en kanonkula hans båda ben,
och efter amputationen afled "franska arméns Ajax"
("Le Roland moderne") d. 31 Maj i Wien. C. O. N.

Lannion [-niå’ng], stad i franska depart. Côtes-du-Nord
(Bretagne), nära floden Guers mynning, som bildar en
ganska god hamn. Omkr. 6,000 innev.

Lannoy [lannåa’], Juliana Cornelia, baronessa,
holländsk författarinna, f. 1738, d. 1782 skref
lifliga och eleganta satirer, oden och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:26 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free