Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappsk mytologi - Lappskogräs, Carex vesicaria L. Se Starr - Lappsparfven. Se Fältsparfslägtet - Lappträsk - Lappugglan, Strix lapponica - Lappvesi. 1. Namnet på den sydligaste fjärden af det egentliga Saima - Lappvesi. 2. Härad af Viborgs län - Lappvesi. 3. Domsaga under Viborgs hofrätt - Lappvesi. 4. Socken af nämnda härad och domsaga - Lappviks kur- och vårdanstalt för sinnessjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänder af djur, insydda amuletter, glasperlor m.
m. Midt på trumskinnets yta var måladt
solens tecken, en triangel eller en sned ruta, med
från hörnen utgående raka streck, strålarna, som
dock kallades "tömmar". Omkring detta tecken
funnos i viss ordning bilder, som skulle
beteckna måne, stjernor, morgon- och
aftonrodnad samt beckmörker; lappen sjelf, hans kåta
och hjord inom hägnad, andra lappars kåtor;
Tjermes, vindguden, akkorna; dödsriket med
saivok och öfrigt tillbehör; björn, varg, bäfver
och elg; nåider, "ganflugor" och annat trollfölje.
Dessa bilder träffas nu visserligen icke alla på
hvarje kåbdas, vanligen blott åtskilliga af dem.
Men då man der i regeln finner äfven afbildningar
af rist-balges ("de kristnes väg"), Ruotta på sin
häst, kyrkor och timrade hus, är det klart, att
man icke vet huru en rent hednisk kåbdas sett
ut. Sådana voro emellertid de, som först
omtalades och förvarades från 1600-talets midt,
och de, som brukades ännu i början af detta
årh., åtminstone der och hvar ända till
1830-talet. - Nåiden tillkallades utan ceremoni för
mindre familjeangelägenheter och utöfvade
ensam sin konst inför kåtans manliga befolkning.
Voro anledningarna vigtigare, medförde han
medhjelpare och mottogs af en större församling af
byamännen i full högtidsskrud. Skulle nu
kåbdas begagnas, fattade han denna med
venstra handen vid ett handtag i bottnen, vände
skinnet uppåt samt lade på solens bild en
"visare" eller "lott" (arpa, vuorbe), som utgjordes
af en ring eller triangel af ben eller mässing
med vidhängande skrammel. Derefter tog han
i högra handen en trekantig "hammare" (vetjer)
af renhorn, klädd med skinn, tenntråd eller
dylikt och i öfrigt prydd med
utskärningar. Med denna bearbetade han
trumskinnet, under det han sjelf sjöng och dervid
ackompanjerades af alla öfriga närvarande. Att
helt enkelt slå på trumman hette kåbdaib
tjabmet, men hela aktens utförande kallades
meuret, hvarför bruket hos äldre författare
nämnes att "myra". - Genom slåendet på
trumskinnet for naturligtvis "arpa" omkring derpå.
I vanliga fall drog man dervid sina slutsatser
och fick svaren på sina frågor, alltefter den
väg arpa tog eller af de platser, på hvilka han
stannade, o. s. v. Men var saken kinkigare,
kunde kåbdas icke ensam gifva den äskade
upplysningen, utan var "myrandet" blott en
förberedelse. Då trummade nåiden småningom
alltmera våldsamt, sjöng alltmera högljudt,
dansade kring under allt vildare åtbörder, tills han
slutligen dignade ned i dvala, under hvilken
de närvarande oafbrutet måste fortfara, fast
tystare, med sin sång, så framt de ville, att
nåiden icke skulle råka i olycka. När han
vaknade, berättade han huru under dvalan hans
själ gjort långa färder kring jorden eller till
gudarna eller i saivo-(jabmi-)aimo, huru han
öfverallt mött svårigheter, haft att kämpa med
dessa makter eller deras nåider eller låtit sitt
trollfölje (nåide-gadse), rentjur, orm, fisk eller
ganflugor, strida med deras, m. m., som
passade för tillfället och kunde upplysa den qvistiga
frågan. På sådant sätt fick den frågande
lappen alltid sin vetgirighet tillfredsställd, ehuru
mot dryg betalning. Nåid-yrket var derför
lönande och mycket idkadt. - Härtill inskränkte
sig den lappska sjamanismen, hvilken synes vara
hemtad från forna nord-asiatiska grannar. Den
liknar nämligen ganska mycket den der ännu
brukliga, och inom den lappska föreställningen
saknas i öfrigt hvarje spår af den bland de
asiatiska folken till grund för densamma
liggande idén om ordets och sångens
obegränsade makt. - För fullständig kännedom om
den lappska mytologien hänvisas till de under
art. Lappar anförda skrifterna.
G. v. D.
Lappskogräs, Carex vesicaria L. Se Starr.
Lappsparfven. Se Fältsparfslägtet.
Lappträsk, socken af Pernå härad och Iittis
domsaga, Nylands län, Finland. Areal 340 qvkm.;
befolkningen öfvervägande svensk, 4,461 pers.
(1883). Imperielt pastorat af 2:dra kl., Borgå
stift, Domprosteriet.
O. I.
Lappugglan, Strix lapponica, zool., hör till
nattuggleslägtet (Strix) inom ugglornas familj
(Strigidæ) af roffoglarnas ordning (Accipitres)
och foglarnas klass. Hannen har ögonkretsarna
mycket stora, askgrå, med koncentriska,
vågformiga, bruna streck och en halfmånformig,
svart, framtill af hvitt begränsad fläck på ögats
inre sida samt omgifna af styfva, med gult och
svart streckade fjädrar. Iris är gul. Färgen
är ofvan askgrå, med svartbruna längdfläckar
samt bruna och gulaktiga tvärvågor, halsen
framtill och frambröstet ljust rostgrå, med bruna
längdfläckar och vågiga tvärlinier, bröstets nedre
del och magen hvita, med bruna längdfläckar,
men utan vågor, stjerten lång, gråbrun, med
fem till sex breda, gråspräckliga tvärband, samt
vingarna mörkbruna, med hvita, af rostgult och
svart spräckliga tvärband. Längden är 59,5 cm.
Honan saknar den gulaktiga färgen ofvan, är
undertill hvitaktig, med brunaktiga, åt sidorna
vattrade längdfläckar på bröstet, samt blir 66,5
cm. i längd. Lappugglan häckar i tämligen
stort antal i norra Norrlands och Lapplands
skogar samt kommer mot vintern stundom ned
åt mellersta Sverige. Hon synes till stor del
lefva af lemlar.
C. R. S.
Lappvesi. 1. Namnet på den sydligaste
fjärden af det egentliga Saima (se d. o.). -
2. Härad af Viborgs län, Finland, omfattar
7 kommuner. - 3. Domsaga under Viborgs
hofrätt, delad i 5 tingslag. Området är lika
med häradets, 4,913 qvkm., folkmängden 35,681
pers. (1883). - 4. Socken af nämnda härad
och domsaga. Areal 816 qvkm.; befolkningen
finsk, 6,766 pers. (1883). L. bildar med
Villmanstrands stad ett imperielt pastorat af 2:dra
kl., Borgå stift, Villmanstrands prosteri.
Häradet, domsagan och socknen nämnas numera
i finskan Lappeen (L. kihlakunta o. s. v.).
O. I.
Lappviks kur- och vårdanstalt för
sinnessjuka, naturskönt och sundt belägen på den
s. k. Lappviksudden, ungefär 2 km. vesterut
från Helsingfors, öppnades d. 1 Juli 1841 och
är den första i Finland enligt modernare
principer uppförda inrättning af detta slag. Ehuru
dess konstruktion icke är fullt lämplig för sitt
ändamål med afseende å de fordringar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
