Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laristan - Larive, Jean Maudiuit de - Larivière, Charles Philippe - Larix. Se Lärk-gran - Larka-Kol, folkstam. Se Ho - Larkollen - Larm - Larnaka. Se Cypern - Laroche, Peter de - La Roche, Marie Sophie von, född Gutermann - Laroche, Karl von - La Rochefoucauld - La Rochefoucauld. 1. François de L. - La Rochefoucauld. 2. Louis Alexandre de L.-Larocheguyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laristan, landskap i Persien, bildar den sydvestra,
vattenfattiga delen af provinsen Kirman, med
hufvudstaden Lar.
Larive [-ri’v], Jean Mauduit de, fransk skådespelare,
f. 1747, d. 1827, debuterade 1770 på Théâtre
français, hvarest han snart fick öfvertaga Lekains
tragiska hufvudroller. Några dramatiska arbeten,
bl. a. en rätt förtjenstfull Cours de déclamation
(3 bd, 1804–10), förskrifva sig från honom.
Larivière [-riviär], Charles Philippe, fransk målare,
f. i Paris 1798, d. derst. 1876, lärjunge af Girodet
och Gros, vann romerska priset 1824 och blef sedan en
af de officielle målare, som på beställning af staten
å stora dukar illustrerade offentliga tilldragelser af
föga vigt och betydelse för att dermed smycka allmänna
byggnader och salar, framförallt i Versailles. Sålunda
målade han Hertigens af Orléans ankomst till Hôtel
de ville i Juli 1830 och Prinsen-presidentens
återkomst till Paris från en resa i södra Frankrike
1852. Dessutom finnas af honom åtskilliga porträtt
och några bataljstycken, såsom Brescias intagande
1512 och slaget vid Askalon 1099.
Larix. Se Lärk-gran.
Larka-Kol, folkstam. Se Ho.
Larkollen, en mycket besökt hamn i Kristianiafjorden
(Norge), 12 km. s. om staden Moss, bildad af
fastlandet i ö. samt de utanför liggande öarna Kollen
och Elöen. I början af 18:de årh. försvarades hamnen
af en skans på fastlandet, kallad Frederiksoddes
skans. Den 31 Maj 1789 egde i L. en träffning rum
mellan den svenska fregatten "Venus" samt fyra ryska
linieskepp och en brigg. Det svenska fartyget blef
taget. O. A. Ö.
Larm (Fr. alarme, af Ital. all’ arme, till vapen!),
krigsv. 1. Den signal, som med horn eller trumma
eller larmskott gifves, då en trupp hastigt och
oförmodadt skall uppställas eller utrycka med hela
sin styrka. – 2. Hornsignal, som tillkännagifver,
att hvarje man ombord så skyndsamt som möjligt skall
intaga sin post för strid.
Larnaka. Se Cypern.
Laroche [-rå’sj], Peter de, kallad "Petter stenhuggare"
(Petter Delarock), kom till Sverige sannolikt
från Nederländerna och nämnes först år 1552, då
han upptages som anställd vid Upsala slott. Från
1556 var han verksam vid Vadstena slott, hvars
"ämbetsfolk" han fortfarande tillhörde, slutligen
såsom ledare för den talrika stenhuggarekoloni,
som under åren 1582–86 sörjde för byggnadens rika
och vackra stendekoration. L. är dessutom upphofsman
till slottets prydliga hufvudportal af 1563 och flere
andra liknande arbeten. Han skattades särdeles högt
af konung Johan, som gång efter annan ökade hans redan
från början ansenliga löneförmåner. Sannolikt var
det äfven L., som anordnade hertig Magnus’ grafvård
i Vadstena klosterkyrka, hvilket arbete utfördes af
slottets folk. Han afled i Vadstena i midten af 1599.
-rn.
La Roche [råsj], Marie Sophie von, född Gutermann,
tysk författarinna, f. 1731, d.
1807, har blifvit mest känd genom den ömma böjelse,
som några år egde rum mellan henne och hennes unge
slägting skalden Wieland. Hon gifte sig derefter,
1754, med sedermera kur-trierske kansleren
L. Under 1770-talet höll hon i Ehrenbreitstein
en literär salong, som var den på sin tid mest
framstående i Tyskland. Hennes romaner, skrifna
mest i bref- och dagboksform, utgöra härmningar af
den richardsonska familjeromanen med tillsats af
klopstockskt svärmeri, filantropinism och rousseausk
naturlighetsifran. Hennes första bok, Geschichte
der fräulein von Sternheim (2 bd, 1771), är äfven
den bästa. Hon var mormoder till Klemens Brentano
och Bettina v. Arnim.
Laroche [rå’sj], Karl von, tysk skådespelare, f. i
Berlin, 1796, d. i Wien 1884, debuterade 1811
i Dresden och uppträdde sedan i flere städer,
tills han 1833 mottog ett fast engagemang vid
Hofburgteatern i Wien, vid hvilken han verkade
ännu på 1870-talet. Utgången ur Ifflands skola och
på 1820-talet utbildad af Göthe, nådde L. en hög
ståndpunkt i afseende på framställningens natursanning
och karakterfulla realism. Han var en af de mest
mångsidiga skådespelare, utmärkt ej mindre som
Mephistopheles, Shylock, Harpagon och Franz Moor än
som Lear, Cromwell och i nutidskomedier. L. upphöjdes
1858 i adligt stånd.
La Rochefoucauld [råsjfoukå], en vidt utgrenad
fransk adelsslägt med gamla anor. – 1. François de
L., hertig, skriftställare, f. 1613, d. 1680, bar i
yngre år titeln prins af Marsillac. Han intrigerade
med drottning Anna och hertiginnan af Chevreuse
mot kardinal Richelieu och lefde 1632–42 förvisad
från hofvet. Genom sitt kärleksförhållande till
den ränkfulla hertiginnan de Longueville indrogs
han derefter i Frondens uppror, hvarunder han
allvarsamt sårades i striden vid Porte S:t Antoine
(1652). Senare vann han Ludvig XIV:s ynnest och
var en tid ståthållare i Poitou. På äldre dagar
var L. intim vän med m:me de Sévigné, m:me de La
Fayette m. fl. tongifvande qvinnor, och hans hus
blef en af de förnämsta samlingsplatserna för det
blomstrande literära sällskapslifvet i Frankrike. I
hans till franska literaturens mästerverk räknade
Mémoires (1662) och Réflexions ou sentences et
maximes morales (1665) framträda med omedelbar
åskådlighet tidehvarfvets och hans egna utmärkande
karaktersdrag, det förfinade ränksmideriet och den
belefvade lättfärdigheten. I det senare arbetet,
af hvilket han sjelf utgaf fem olika upplagor,
kommer han med sina iakttagelser oupphörligt till den
slutsats att egoismen är grunden för allt menskligt
handlande. Hans Oeuvres complètes hafva utgifvits
flerfaldiga gånger, bl. a. af Gilbert och Gourdault
i serien " Grands écrivains de la France" (3 bd,
1868–81). – 2. Louis Alexandre de L.-Larocheguyon,
hertig, föddes 1743 och blef 1782 medlem af franska
vetenskapsakademien. Vid revolutionens utbrott 1789
var han ett af adelns ombud i états généraux. Han
slöt sig till tredje ståndet, men ogillade de mest
framträdande radikala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
