Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La Rochelle - La Roche sur Yon, 1808-14 kalladt Napoléonville, 1814-18 Bourbon-Vendée, 1848-70 Napoléon-Vendée - La Roncière le Noury, Camille Adalbert Marie Clément de - La Rothière - Larousse, Pierre Athanase - Larra, Mariano José de - Larrey, Dominique Jean - L'Arronge, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storartade, 1827 anlagda hafsbadanstalten. Staden
bildar en krigsplats af andra rangen, är säte för en
biskop och ett reformert konsistorium samt har ett
lycée jämte många andra undervisningsanstalter. 1881
hade staden 20,028 innev., hvilka sysselsatte
sig med fiske och sardinberedning jämte annan
industriel verksamhet samt med handel. Hamnen är
säker och beqväm, skyddad genom den 1,454 m. långa
Richelieu-dammen och genom en kanal förenad med
Sèvre-bäckenet. – Staden anlades i 10:de årh. Under
religionskrigen i 16:de och 17:de årh. spelade den en
vigtig rol såsom hugenotternas förnämsta fästning och
"säkerhetsplats", som 1572–73 trotsade en långvarig
belägring af de kungliga trupperna. (Jfr
Hugenotter.) Först efter en 14 månader lång belägring
tvangs den genom hunger att d. 29 Okt. 1628 öppna
sina portar för Richelieu, och dermed var för lång
tid dess välstånd förbi. Fästningsverken återställdes
genom Vauban.
La Roche sur Yon [råsj syr jå’n], 1808–14
kalladt Napoléonville, 1814–48 Bourbon-Vendée, 1848–70
Napoléon-Vendée, genom dekret af d. 8 Aug. 1808
hufvudstad i franska depart. Vendée, vid ån Yon och
jernvägen mellan Nantes och La Rochelle. Omkr. 9,000
innev. På torget står en ryttarestaty i brons af
Napoleon I.
La Roncière le Noury [rångsiär-lö-nouri], Camille
Adalbert Marie Clément de, baron, fransk amiral,
f. 1813, d. 1881, deltog i flere expeditioner
af vetenskaplig, militärisk eller diplomatisk
natur, blef 1861 konter-amiral, verkställde 1867
fransmännens utrymning af Mejico och utnämndes 1868
till vice-amiral. Vid krigsutbrottet 1870 utsågs
han till befälhafvare för den transportflotta,
som skulle afgå till tyska östersjökusten; men d. 8
Aug. s. å. kommenderades han med sina marinsoldater
till Paris’ befästningar, hvarefter han under
belägringen utmärkte sig vid flere tillfällen. 1871
invaldes han i nationalförsamlingen och 1876 i
senaten. L. var till sina politiska tänkesätt
bonapartist.
La Rothière [råtiär], by i franska depart. Aube,
vid floden Aube. Der utkämpades d. 1 Febr. 1814 en
häftig strid mellan fransmännen under Napoleon I
och de förbundne under fältmarskalken Blücher. Denna
strid har äfven blifvit uppkallad efter den närbelägna
staden Brienne (se d. o.).
Larousse [-rouss], Pierre Athanase, fransk
läroboksförfattare, f. 1817, d. 1875, grundade 1851 i
Paris en bokhandel för klassisk literatur samt utgaf
bl. a. Grand dictionnaire universelle du XIX:me siècle
(16 bd, 1864–78).
Larra, Mariano José de, spansk författare, f. 1809,
d. 1837 (genom sjelfmord), öfvertog 1833 redaktionen
af tidningen "Revista española" och utgaf sedermera
tidskriften "El mundo". Hans märkligaste skrifter
äro sorgspelet Macéas (1834, på vers), Figaro,
coleccion de articulos dramáticos, literarios
etc. (1837; senaste uppl. 1884), De 1830 á 1835, ó
la España desde Fernando VII hasta Mendizabal (1836)
samt flere politisk-satiriska ströskrifter, i hvilka
stilen är sällsynt kraftfull och liflig. L. tog starka
intryck af den franska nyromantiken, af hvars dramer
han bearbetade åtskilliga. Hans "Obras completas"
utgåfvos 1843 (2:dra uppl. 1848).
Larrey [-rå], Dominique Jean, baron, fransk
militärkirurg, f. 1766, ingick som läkare vid flottan
och gjorde 1787 som öfverkirurg på fregatten Vigilante
en expedition till Syd-Amerika. 1792 ställdes
han i spetsen för ambulansväsendet vid Rhenarmén,
hvilket han på ett utmärkt sätt reorganiserade. 1794
fick han order att omorganisera alla de franska
arméernas ambulanser. Sedan han i Toulon grundat en
militärkirurgisk skola, blef han 1796 professor vid
det då nyss anlagda militärkirurgiska institutet
Val-de-grâce i Paris. Men snart kallades han af
Napoleon derifrån till Italien, der han stiftade
dylika skolor i Padua, Milano och Udine. Sedan
följde han Napoleon till Egypten, der han utmärkte
sig genom kallblodighet och rastlös verksamhet midt
under kulregnet (han blef svårt sårad vid S:t Jean
d’Acre). L. deltog sedan i nästan alla Napoleons
strider och erhöll på bataljfältet vid Wagram (1809)
titel af baron. Vid Waterloo blef han både sårad och
fången och var nära att blifva skjuten, då han frigafs
af Blücher, hvars sons lif han hade räddat. Hemkommen
till Paris, blef han hedersledamot af den medicinska
akademien. Efter Juli-revolutionen utsändes han på
åtskilliga inspektionsresor, bl. a. till Algeriet. På
återvägen sjuknade han och dog i Lyon d. 25 Juli
1842. Napoleon hade testamenterat honom en summa af
100,000 fr., med förklaring att L. vore den dygdigaste
man han träffat och att, om armén någonsin reste ett
tacksamhetsmonument, borde det resas åt L. Tvänne
stoder restes också sedan, den ene på gården vid
Val-de-grâce, den andre i den medicinska akademiens
sessionsrum. – Oaktadt sin rastlösa verksamhet fick
L. tid till ett högst värdefullt författareskap,
hvarom en massa tryckta skrifter bär vittne. Bland
dessa må såsom de förnämsta nämnas Relation historique
et chirurgicale de l’expédition de l’armée d’Orient
en Egypte et en Syrie (1803), Mémoires de médecine
et de chirurgie militaire (1812–22) och Clinique
chirurgicale, exercée particulièrement dans les camps
et les hôpitaux militaires depuis 1792 jusqu’en 1836
(1829–36). – Två andra framstående franska läkare
med namnet L. äro L:s broder, Claude François Hilaire
L. (f. 1774, d. 1819), och son, baron Félix Hippolyte
L. (f. 1808). F. B.
L’Arronge [-rå’ngsj], Adolf, tysk teaterförfattare,
född i Hamburg 1838, tjenstgjorde såsom
teaterkapellmästare i åtskilliga större städer,
vardt 1866 direktör för Krollska operan i Berlin,
redigerade 1869–72 "Berliner gerichts zeitung",
ledde 1874–78 Lobe-teatern i Breslau och är sedan
1883 direktör för "Deutsches theater", ett nytt
företag i Berlin. Han har vunnit stor framgång med
åtskilliga för folkteatrar afsedda lustspel, hållna
i en redbart borgerlig, synnerligen gemytlig ton,
men föga dramatiska i egentlig mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
