Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L'Arronge, Adolf - Lars, Sankt, socken i Östergötlands län - Lars, Sankt. Se Laurentius, den helige 1. - Larsbo, bruksegendom i Kopparbergs län - Larsen, Johannes Efraim - Larsen, Karl Frederik Emanuel - Larsen, Alfred Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här må nämnas Mein Leopold (1873; "Min Leopold",
1875), Hasemanns töchter (1877; "Flickorna Blom",
1878), Doktor Klaus (1878; "Doktor Ståhl", s. å.,
"Doktor Klaus", 1879), Wohlthätige frauen (1879;
"Välgörande fruar", s. å.) och Hans Lonei (1880;
"Familjen Lonei", 1881).
Lars, Sankt, socken i Östergötlands län, delad
å Hanekinds, Åkerbo och Bankekinds härad. 5,865
har. 3,103 innev. (1884). Till Hanekinds härad höra
4,552 har, 1,736 innev., till Åkerbo härad 1,178 har,
1,278 innev, och till Bankekinds härad 135 har, 46
innev. Annex till Linköpings stad, Linköpings stift,
domprosteriet.
Lars, Sankt. Se Laurentius, den helige 1.
Larsbo, bruksegendom i Kopparbergs län, Söderbärke
socken, vid det vattendrag, som förenar sjön
Jörken med Norra Barken. Det tillhör Larsbo-Norns
aktiebolag, som eger L. och Saxhammars bruk, med
6 lancashirehärdar, ångsåg och qvarn, i Söderbärke
socken, samt i Hedemora socken Norns bruk, med masugn,
såg och qvarn, Vihmanshyttans och Turbo bruk, med
masugn, 4 lancashirehärdar, vällugn, stångjerns-
och knipphammare, en verkstad för tillverkning
af gjutstål med 5 smältugnar, 3 ånghammare och 2
vattenhammare, brännstålsugn, 2 qvarnar och 2 sågar,
samt Presthyttans landtegendom, med 1 qvarn. Hela den
sammanhängande egovidden till dessa egendomar, hvilken
i v. gränsar till sjön Barken och i ö. till Södra
Dalarnas jernväg, utgör 21,290 har, deraf 930 har
åker. Dessutom eger bolaget hälften af Ramnäs valsverk
i Ramnäs socken af Vestmanlands län. Taxeringsvärdet
å bolagets egendom var 1884 1,828,100 kr., deraf
1,454,100 kr. för jordbruksfastighet. Bolaget
eger andelar i Norbergs, Risbergs och Granrots
m. fl. grufvor i Norbergs socken, i Bispbergs
m. fl. grufvor i Säters socken samt hela Knapptjerns
grufvor vid Norn och hemtar årligen från dessa grufvor
omkr. 12,750 ton malm. På bolagets skogar afverkas
årligen omkr. 10,000 st. sågtimmer och 20,000 läster
(nära 400,000 hl.) kol. Brukens årliga tillverkning af
jern och stål utgör omkr. 5,100 ton tackjern, 2,550
ton valsadt och 1,150 ton hammarsmidt stångjern,
255 ton gjutstål enligt Uchatius’ metod och 64 ton
brännstål samt diverse stålredskap. För transport af
brukens effekter begagnas på ena sidan Strömsholms
kanal, med egna lastageplatser vid Saxhammar och
Ramnäs, samt å den andra sidan Södra Dalarnas jernväg.
Larsen, Johannes Efraim, dansk rättslärd och
politiker, född i Köpenhamn d. 11 Febr. 1799, tog
1816 juridisk examen "for ustuderede" och blef 1818
fuldmägtig i Köpenhamns poliskammare. 1819 aflade han
studentexamen och 1825 juridisk ämbetsexamen samt blef
1828 "polisassistent" (poliskommissarie). Derjämte
sysselsatte han sig ifrigt med rättshistoriska studier
samt skref 1827–28 lärda och skarpsinniga Bidrag
til de danske provindsiallovbögers historie. 1831
blef L. extraordinarie samt 1836 ordinarie professor
vid Köpenhamns universitet och verkade i denna egenskap ända till
Juli 1856, då han utnämndes till justitiarius
i Höjesteret. I det politiska lifvet gjorde han
sig synnerligen bemärkt. 1841 blef han kungavald
ständerdeputerad, deltog på ett framstående sätt
i ständerförsamlingarna i Roskilde och Viborg
1842–48 samt visade mycken frisinthet och varm
nationalkänsla, i synnerhet med afseende på de
slesvigska frågorna. Han var äfven (1844) en bland
stiftarna af "den slesvigske hjälpeforening". 1848–49
var L. medlem af den grundlagstiftande
riksförsamlingen samt blef 1849 folketingsman, 1853
landstingsman och 1856 medlem af riksrådet. Han
tog lifligt del i förhandlingarna och var en af
det nationalliberala partiets mest framstående
medlemmar. Särskildt fäste han uppmärksamheten
vid sig genom sitt ypperliga betänkande om
fästeväsendets afskaffande (1852) och såsom referent
i arfföljdsfrågan (1852–53), i hvilken han till
det yttersta bekämpade upphäfvandet af kongelovens
arfföljd. 1855–56 var L. ordförande i riksrätten. 1851
blef han etats- och 1856 konferensråd. Död d. 16
Nov. 1856. Såsom vetenskapsman inlade L. stora
förtjenster om rättsvetenskapens utveckling. Med
särskild förkärlek behandlade han rättshistorien
och statsrätten, men sysselsatte sig äfven med
privaträtten och processen samt bragte i system det
vidtomfattande material, hvarmed A. S. Örsted hade
riktat den danska rättsvetenskapen. Tillsammans med
P. G. Bang utgaf L. Systematisk fremstilling af den
danske processmaade (5 bd, 1841–43). Efter hans död
utkommo hans "Samlede skrifter" (10 bd, 1857–61, äfven
innehållande hans föreläsningar). E. Ebg.
Larsen, Karl Frederik Emanuel, dansk marinmålare,
född i Köpenhamn d. 15 Sept. 1823, död d. 24
Sept. 1859, utbildade sig under Kloss och
Eckersberg samt fick 1852 akademiens reseunderstöd
för 2 år. I sin uppfattning var han en trogen
lärjunge af Eckersberg, men återgaf gerna hafvet
i starkare brytningar, än den gamle mästaren
plägade. Bland hans arbeten, hvilka utmärka sig
mera genom friskhet i detaljerna än genom harmoni i
totaliteten, må nämnas Afton vid Medelhafvet och En
förmiddag i Öresund, bägge tillhörande den kungliga
tafvelsamlingen. L. har äfven efterleinnat 8 blad
raderingar. Ph. W.
Larsen, Alfred Kristian, dansk teolog, född
1840, blef student 1857 och teol. kandidat
1862 samt är sedan 1870 assistent vid Kungliga
biblioteket. 1865 uppträdde han med en afhandling,
Samvittighed og videnskab, i hvilken han från
rationalistisk ståndpunkt bekämpade K. Nielsens
lära om tro och vetande såsom lika ursprungliga,
fullkomligt heterogena moment i det menskliga
medvetandet. Under de följande sju åren (1866–72)
utförde L. ett betydande exegetiskt arbete, i det han
offentliggjorde vidlyftiga tolkningar af grundtexten
i alla Paulus’ bref, utom Romarebrefvet och det
andra Korintierbrefvet samt af Petrus’, Judas’ och
Johannes’ bref. Likasom författaren i dessa för öfrigt
fullkomligt objektivt hållna undersökningar flere
gånger, särskildt vid tolkningen af sådana ställen, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
