- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
809-810

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsen, Alfred Kristian - Lars Karlsson (Sparre) - Larsmo (F. Luoto) - Larsmässan. Se Laurentius, den helige - Lars Olofsson. Se Björnram 1. - Larson, Nils - Larson (förut Larsson), Simeon Markus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka treenighetsdogmen stöder sig, fick anledning
att uttala sig mot den ortodoxa kyrkoläran, så
öppnade han med en afhandling Om nadveren. Et
offentligt skriftemål
(1871), i hvilken nattvarden
närmast uppfattas i zwingliansk anda, en polemik mot
kyrkoläran och statskyrkoordningen, som han sedan har
fortsatt i en lång följd af skrifter. Två af dessa,
Om kirkelig frihed (1871) och Theologiske smuler
(1872; "Theologiska smulor", 1883, närmast riktad
mot läran om Kristi himmelsfärd), utkommo under L:s
eget namn; men från år 1876 har han uppträdt under
psevdonymen Theodorus. Till denna tid höra Breve til
en landsbyprest
(1876; "En fritänkares trosbekännelse,
framställd i bref till en landsortsprest", 1881),
Brevvexling i anledning af den kirkelige vielse
(1877), Död og udödelighed (1878), Politik og
religion
(1879), Religionen og börnene (1880),
Det ny testamente og den danske folkekirke (1881),
Religion og sädelighed (1882), Peter Nicolai Holst
(1884, en kyrkohistorisk skildring från förra årh.). I
den politiska diskussionen har L. uppträdt såsom
målsman för frihet på alla områden, bl. a. genom
skrifterna Om forholdstalsvalgmåden (1880) och Om
friheden
(1883) samt genom uppsatser i tidskrifterna
"Det nittende århundrede" och "Tilskueren". Stor
flit samt klar och lugn framställning utmärka L:s
författareskap. Hans religiösa grundåskådning,
enligt hvilken kristendomen har sin egentliga
betydelse såsom den yppersta sedelära, medan tron
på undret är öfverflödig, anvisar honom plats bland
ny-rationalisterna. L. är f. n. denna riktnings nära
nog ende produktive författare i Danmark. C. R.

Lars Karlsson (Sparre), riddare och konungens råd,
troligen son till riddaren och höfvitsmannen på Kalmar
Karl Elinasson, nämnes från 1346 bland konung Magnus’
rådgifvare samt deltog 1350 i det ryska fälttåget
och var på 1350-talet höfvitsman i Skåne. I striden
mellan konung Magnus och hans son Erik stod han på
den förres sida. K. H. K.

Larsmo (F. Luoto), socken, bestående af öar, af hvilka
de största bära namnen L. och Eugmo, i Bottniska
viken, inom Pedersöre härad och Nykarleby domsaga,
Vasa län, Finland. Areal 118 qvkm.; befolkningen
svensk, 2,126 pers. (1883). Imperielt pastorat
af 3:dje kl., Åbo ärkestift, Jakobstads prosteri.
O. I.

Larsmässan. Se Laurentius, den helige.

Lars Olofsson. Se Björnram 1.

Larson, Nils, riksdagsman, född d. 7 Okt. 1822
i Tullus by i Näskotts socken, Jämtlands
län, öfvertog 1845 det hemman hans fader egt
derstädes. Han anlitades tidigt i offentliga värf
och var bl. a. socknens ombud vid Jämtlands gamla
landsting. Efter den nya landstingsinstitutionens
införande (1862) var L. t. o. m. 1876 som oftast
landstingsman samt 1864 och 1872–76 landstingets vice
ordförande. 1866 och 1867 hedrades han af K. M:t med
uppdraget att vara tingets ordförande. Redan 1850
valdes L. till riksdagsfullmäktig och var sin hemorts
ombud vid alla följande riksdagar t. o. m. år 1878,
först i bondeståndet, hvarvid
han under riksdagarna 1862–63 och 1865–66 var
ståndets talman, senare (från 1867) i Andra
kammaren. Han har varit ledamot af åtskilliga
riksdagsutskott: af bevillningsutskottet 1853–54
samt vid riksdagarna 1874–77, af statsutskottet
1859–60, af konstitutionsutskottet under de lagtima
riksdagarna 1867–73, af särskilda utskottet 1871
och 1878. Af talmanskonferensen var L. ledamot 1867
och 1872–78. Han har deltagit i alla förefallande
statsrevisioner under åren 1855–70 och 1879–81
samt var ledamot af den 1858 tillsatta komitén
för afgifvande af förslag till förordning om
kommunalstyrelse och landsting, af 1876 års
komité för skjutsväsendets ordnande efter nya
grunder äfvensom af 1876–82 års tullkomité. Sedan
1863 är han ledamot af Landtbruksakademien. –
L. tillvann sig under sin riksdagsmannatid stort
personligt anseende. Bland frågor, hvilka han
i synnerhet omfattade med intresse, var den om
tull-lagstiftningens reformerande i frihandelsvänlig
riktning. Redan vid 1867 års riksdag fällde han
yttranden, vittnande om "försvarsnihilistiska"
åsigter. Landtmannapartiet räknade honom bland sina
medlemmar.

Larson (förut Larsson), Simeon Markus, landskapsmålare,
föddes i trakten af Åtvidaberg i Östergötland
1825. Ehuru bondson, fick han någon tid gå i
skola i Linköping, men måste efter faderns död
sörja för sig sjelf och valde då att gifva sig i
sadelmakarelära i Stockholm. Der blef han gesäll i
yrket och väckte sin mästares uppmärksamhet genom
sin färdighet att rita. För att öfva sina anlag för
teckning fick L. någon tid besöka konstakademiens
principskola. Derigenom vaknade hos honom känslan af
hans stora kallelse, och han beslöt, oaktadt lockande
anbud, att öfvergifva handtverket och egna sig åt
konsten. En tid tvekade han dock mellan måleriet
och scenen, ty han hade en passionerad böjelse för
teatern; men slutligen segrade det förra. På våren
1846 blef L. elev vid akademien, målade porträtt
för billigt pris, men studerade för öfrigt nästan
på egen hand landskapsmåleriet, i hvilket han dock
njöt föga uppmuntran af den då ännu tongifvande
Fahlcrantz. Redan 1848 kunde emellertid L. uppträda
vid akademiens utställning med några utsigter och
studier. Kort derefter kom han att för någon tid
antaga ett ritlärareförordnande i Helsingborg, och
vistelsen der blef afgörande för hans framtid. Hafvet
med sitt storartade, rörliga lif gjorde ett mäktigt
intryck på hans utomordentligt känsliga natursinne,
och när han vid ett besök i Köpenhamn fick skåda
Anton Melbyes och andra marinmålares arbeten, blef
hans beslut stadgadt. Han uppsökte Melbye, hvilken
blott med svårighet kunde förmås att gifva honom
några få timmars undervisning. Efter några dagar
skildes man åt; men L. hade redan med sin ovanligt
stora fattningsgåfva fått en fast grund att bygga
på. Återkommen till Stockholm på hösten 1849, började
han med rastlös flit måla mariner, i tysthet biträdd
af ett par konstnärer bland sina bekanta. Dessa
taflor, som utställdes i konstföreningen, väckte
genast uppseende, emedan denna genre då var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free