Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larvmördare - Larvätare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t. ex. 1851 å Drottningholm och på flere andra
ställen i Stockholms omgifningar. Sedan dess har denna
skalbagge icke påträffats förrän under de sista åren
i enstaka exemplar, ett märkligt exempel på insekters
periodiska massuppträdande. Alla Calosoma-arter
uppehålla sig i skogar, ängar och trädgårdar, der
de förtära massor af fjäril-larver och sålunda göra
dessa starkt afbräck i deras förhärjande framfart.
O. T. S.
Larvätare, zool. 1. Se Campophaga. – 2. Rättare
flåtthackare, Crotophaga (af Grek. kroton, fästing,
"flått", och fagein, äta), ett till familjen gökar
(Cuculidae) inom de partåiga foglarnas ordning
hörande slägte, hvilket har näbben kortare än
hufvudet, starkt sammantryckt och försedd med skarp
rygg, korta vingar, lång stjert och tämligen höga
ben. Dithörande arter lefva af insekter, larver,
maskar, frön och frukter, hålla sig ofta i flock
och förfölja nötkreaturen för att bortplocka på dem
lefvande parasiter. Flere honor bygga sig ett stort
gemensamt näste. Den mest kända arten är svarta anin
(C. ani), som blir 35 cm. lång, är svart till fårgen,
med blåskimrande vingar och stjert, samt förekommer i
största delen af Syd-Amerika ö. om Anderna äfvensom
i Vestindien. Fogeln kan röra sig med tämlig lätthet
på marken och äfven klänga i träden. C. R. S.
Laryngala ljud kallas sådana ljud, vid hvilkas
frambringande struphufvudets (Grek. larynx)
verksamhet är det för artikulationen väsentliga
och karakteristiska. Af laryngala ljud uppträda
egentligen endast tvänne såsom oftare förekommande
språkljud. Det ena är en explosiva (se Explosiva
ljud), nämligen det knäppande ljud, som uppstår, då
luften med en lindrig stöt utsläppes genom den förut
tillslutna ljudspringan i struphufvudet. Detta är
grekernas spiritus lenis, hebréernas aleph, arabernas
hamze och danskarnas stödtone; förstärkt höres
detta ljud vid stånkande. Det andra är en spirant
l. frikativa (se Frikativa ljud), nämligen det
svaga hväsljud, som uppstår vid utandningsströmmens
gnidning mot kanterna af den öppna, men tämligen
sammandragna ljudspringan. Detta är hvad som
allmänt betecknas med h, hvilket emellertid kan
hafva en ganska olika timbre alltefter munhålans
olika form vid luftströmmens passerande, hvadan
alltså t. ex. h i kombinationerna aha, ehe, ihi,
oho, uhu o. s. v. betecknar ljud, som äro för
örat ganska tydligt skilda. – De laryngala ljuden
kallas stundom faukala (af Lat. fauces, strupe).
Ad. N-n,
Laryngism (af Grek. larynx, struphufvud)
l. laryngismus stridulus, med., kramp i glottis eller
stämbanden i struphufvudet. Se Spasmus glottidis.
F. B.
Laryngit ((laryngitis, af Grek. larynx, struphufvud),
med., inflammation i struphufvudet. Den lindrigaste
och vanligaste formen af sådan inflammation är den
katarrala l. strupkatarren, som uppkommer genom
förkylning (i synnerhet om fötterna), stämbandens
ansträngning vid sjungande, predikande, kommenderande,
skrikande, hostande m. m. De vanligaste tecknen äro
kittling och sveda i strupen, heshet, till följd
deraf att stämbanden äro angripna, samt retning till hosta, med
i början intet sputum (hostan kallas då torrhosta),
sedermera med slemmigt eller varigt sådant, stundom
blodigt. Katarren kan vara akut eller kronisk. Hos
barn uppstår lätt ett fibrinöst exsudat, hvilket
karakteriserar den form, som deraf fått namnet
laryngitis fibrinosa, crouposa, l. pseudomembranacea
(se Krup). – Den akuta strupkatarren botas genom
absolut tysthet, blodiglar eller terpentinduk
på strupen eller pensling med lapislösning inuti
strupen. Den kroniska fordrar vanligen en noggrann
laryngoskopisk lokalbehandling med adstringerande
medel o. dyl. F. B.
Laryngoftisis (af Grek. larynx, struphufvud,
och fthisis, aftärande) l. struplungsot, med.,
vanligen en på lungsot beroende sekundär sårbildning
i struphufvudet, med eller utan tuberkler. Antagandet
att sjukdomsprocessen (tuberkulös ftisis) kan börja
i strupen och först sedermera angripa lungorna,
d. v. s. att det finnes en primär laryngoftisis, är
icke fullt bevisadt. Sårbildningen i strupen medför,
i synnerhet om den träffar stämbanden, heshet ända
till afoni (se d. o.), stickningar och smärta i
strupen, hosta, förstörelse af struphufvudets tre
särskilda delar, äfven af struplocket, svårigheter
vid sväljning m. m. En lungsigtig lefver sällan mer
än 1 eller 1 1/2 år efter struplungsotens utbrott.
F. B.
Laryngoskop (af Grek. larynx, struphufvud. och skopein,
se), med., ett instrument, i sin enklaste form en
liten, långskaftad, mot skaftet snedt ställd spegel,
medelst hvilken man uppfångar bilder af strupens
inre delar. Denna undersökningsmetod, laryngoskopien,
numera oumbärlig för de inre halsåkommornas diagnos
och behandling, har utbildats först under senare
årtionden. Ehuru den berömde sångläraren Garcia i
Paris redan 1854 gjort laryngoskopiska undersökningar
å sitt eget sångorgan, räknas dock tysken Türck och
böhmaren Czermak som den praktiska laryngoskopiens
uppfinnare (1857). Sedermera har metoden genom
mångas arbete bragts till en sådan fulländning,
att man numera kan klart se och undersöka nästan
hvarje punkt i struphufvudet och luftstrupen
(trachea) ända ned till dess förgrening i de båda
hufvudbroncherna. Genom den belysning laryngoskopet
lemnar kan man äfven ända ned på stämbanden med full
säkerhet utföra de finaste operationer, bortklippa
eller bortbränna knappnålshufvudstora polyper eller
touchera de minsta sår. Härtill fordras dock icke
blott den ofvannämnda spegeln utan äfven en stark
ljuskälla, lampa, kalkljus, elektriskt ljus, solljus
eller starkt dagsljus, som medelst speglar och,
stundom, koncentreradt genom en eller flere linser
på lämpligt sätt inkastas i halsen. Belyses och
undcrsökes blott svalget (Grek. farynx), kallas
metoden faryngoskopi. En likartad undersökning af
näskaviteterna (Grek. rhines) benämnes rinoskopi.
F. B.
Laryngotomi (af Grek. larynx, struphufvud, och
temnein, skära), med., en kirurgisk åtgärd, som
vanligtvis går ut på att med ett långsnitt öppna
struphufvudet. Anledningarna till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
