Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lassen ... - Lateranen, en öppen plats i sydöstra delen af Rom - Lateransynoder, Laterankoncilier, kallades de i Laterankyrkan i Rom hållna kyrkomötena - Laterna magica (Lat.; "troll-lykta"), fys., är ett fysikaliskt instrument, hvarmed i ett mörkt rum förstorade bilder af smärre föremål kunna framställas på en hvit skärm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på vissa senor, i synnerhet knäskålssenan,
sammandraga sig motsvarande muskler. Sjukdomen kan
gå tillbaka, men är oftast obotlig. En särskild af
Charcot under namn af amyotrofisk lateralskleros
beskrifven form förenar med ofvannämnda
symtom äfven dem af progressiv muskelatrofi.
F. B.
Lateranen (Piazza di S. Giovanni in Laterano), en
öppen plats i sydöstra delen af Rom, har sitt namn
efter den fornromerska familjen Plautius Lateranus,
som der hade ett palats, domus Lateranorum, hvilket
konfiskerades af Nero. Konstantin uppförde
(början af 300-talet) der en kyrka och skänkte
palatset till biskopen i Rom, hvarefter påfvarna
residerade der, ända tills de (1309) flyttade
till Avignon. (Efter sin återkomst valde de
Vatikanen eller Quirinalen till bostad.)
Lateranpalatset, som efter en eldsvåda (1308) blifvit å
nyo uppfördt (1586) af D. Fontana, förvandlades 1693
till ett barnhem. 1843 flyttade Gregorius XVI
dit en samling antiqviteter, för hvilka de vatikanska
och kapitolinska museerna ej hade plats, och
kallade samlingen, som sedan oafbrutet ökats, Museum
Gregorianum Lateranense. Genom garantilagen af d. 13
Maj 1871 tillerkändes åt påfven suveränitet öfver
Lateranen, Vatikanen och Castel Gandolfo.
Platsen framför palatset prydes sedan 1588 af en
ursprungligen framför soltemplet i Heliopolis i
Egypten, senare på Circus maximus stående obelisk, den
högsta i verlden (30,8 m., med fotställning 46 m.).
På Lateranplatsen står äfven det kapell, som omsluter
Scala santa, en af 28 marmorsteg bestående trappa,
hvilken kejsarinnan Helena enligt sägnen
skall hafva fört från Pilatus’ palats i Jerusalem
och uppför hvilken de fromma krypa i knäböjande
ställning. – Laterankyrkan kallas vanligen den invid
ofvannämnda plats uppförda kyrkan Basilica di S.
Giovanni in Laterano, den äldsta kyrkan i Rom och
tillika påfvens katedral samt såsom sådan den
romersk-katolska verldens hufvudkyrka ("omnium
urbis et orbis ecclesiarum mater et caput"), utmärkt
genom sin ålder och byggnadsstil, sin rikedom på
dyra reliker och minnet af de der hållna
kyrkomötena, Lateransynoderna (se d. o.).
Den nuvarande från 1560–1746 härstammande kyrkan
är uppbyggd på murarna af en äldre, af Sergius III
(904–911) anlagd kyrka, hvilken åter efterträdde
den gamla konstantinska basilikan.
Lateransynoder, Laterankoncilier, kallas de i
Laterankyrkan i Rom hållna kyrkomötena. Några af dem
äro utan betydenhet. Fem räknas af den romerska kyrkan
såsom ekumeniska, ehuru de (med undantag i viss mån
af det 4:de) gällt uteslutande den vesterländska
kyrkan. Dessa fem äro följande: 1. År 1123 under
Calixtus II. På detta möte bekräftades konkordatet i
Worms, hvarigenom investiturstriden slutade. 2. År
1139 under Innocentius II, hvilken dervid lät upphäfva
motpåfven Anacletus’ alla åtgärder samt fördöma
Arnold af Brescia. 3. År 1179 under Alexander III. 27
canones utfärdades angående kyrkotukt och disciplin
bland de andlige, hvarjämte bestämdes,
att vid påfveval skulle fordras 2/3 af de afgifna
rösterna. 4. Det 4:de lateranska mötet, som hölls
af Innocentius III 1215, var en af de mest lysande
kyrkoförsamlingar, som någonsin egt rum. Det
bevistades af 71 ärkebiskopar, 412 biskopar och
omkr. 800 abboter och öfriga prelater förutom
många sändebud från verldsliga furstar. Äfven från
den österländska kyrkan, af hvilken en del, det
s. k. latinska kejsaredömet, då hyllade påfven,
hade ombud infunnit sig. Detta möte kan anses såsom
en uppenbarelse af den katolska medeltidskyrkan
i all hennes glans. 70 canones uppsattes, i
hvilka transsubstantiationsläran fastställdes
samt obligatorisk öronbikt och nattvardsgång
påbjödos. Vidare fördömdes albigensernas kätteri
(de mot dem fattade besluten gåfvo senare anledning
till uppkomsten af inqvisitionen) samt Amalriks
af Bena och Joakims af Floris läror. Stiftandet
af nya munkordnar förbjöds, och en fyraårig
"gudsfred" samt ett nytt korståg till Heliga landet
beslötos. 5. Åren 1512–1517 under Julius II och Leo
X. På detta möte upphäfdes alla de beslut, som fattats
på det schismatiska mötet i Pisa 1511 äfvensom på
de s. k. reformatoriska kyrkomötena i Konstanz och
Basel i föregående århundrade. – År 1725 hölls åter
en lateransynod, af Benedikt XIII, hvilken dervid lät
förklara konstitutionen "Unigenitus" för trosnorm.
E. J. Ö.
Laterna magica (Lat.; "troll-lykta"), fys., är
ett fysikaliskt instrument, hvarmed i ett mörkt
rum förstorade bilder af smärre föremål kunna
framställas på en hvit skärm och sålunda förevisas
för många personer på en gång. I ena väggen af
en blecklåda sitter en konkav spegel, i hvars
brännpunkt är placerad en lampa. På motstående
vägg är en vid öppning, i hvilken ett rör är
instucket. Detta innehåller en plankonvex lins,
hvarmed de från spegeln reflekterade ljusstrålarna
koncentreras på föremålet, som har sin plats längre
ut i röret. Förstoringen åstadkommes genom ett
konvexglas eller flere konvexlinser, bildande ett
linssystem af kort brännvidd och fäst i ett särskildt
rör. Detta inskjutes så långt i det första röret,
att föremålet kommer att ligga något litet utanför,
men helt nära linssystemets brännpunkt. I detta
fall uppkommer en reel, omvänd och förstorad bild af
föremålet på stort afstånd från linserna. Placeras
nu en hvit skärm midt framfor röret och på lämpligt
afstånd derifrån, kan man genom att skjuta ut och
in linsröret, afpassa dess läge så, att bilden på
skärmen blir fullt tydlig. Vill man åstadkomma stor
förstoring, måste skärmen placeras på stort afstånd;
men i samma mån blifver dess belysning svagare,
emedan en och samma ljusmassa då måste utbreda sig
öfver en större yta. Man måste således använda en
stark ljuskälla, i synnerhet när föremålen utgöras af
mikroskopiska preparat. I sådana fall begagnas det
drummondska kalkljuset, och apparaten benämnes då
hydro-oxygengasmikroskop. – Destörsta förstoringar
kunna erhållas med solljus. Härtill erfordras dock
en mera invecklad belysningsapparat och en särskild
tillställning", för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
