Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laudabilis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började sin militära bana som kadett i rysk tjenst,
gjorde först ett fälttåg i Polen, tågade derefter
med de ryska hjelptrupperna till Rhen samt deltog
åren 1737–39 i kriget mot turkarna, efter hvars slut
han såsom öfverstelöjtnant lemnade Ryssland. Då det
icke lyckades honom att vinna anställning i Preussen,
begaf han sig till Österrike, der han blef kapten vid
Trencks slavonska frikår och sedermera öfverflyttades
till ett gränsregemente. Redan under österrikiska
tronföljdskriget (1740–48) hade han utmärkt sig i det
lilla kriget, men detta blef ännu mera fallet under
sjuåriga krigets första år. Bland hans bedrifter må
särskildt nämnas öfverfallet vid Hirschfeld d. 20
Febr. 1757, hans deltagande i slaget vid Prag (d. 6
Maj s. å.), efter hvilket han blef generalmajor,
det af honom förda lilla kriget före och under
inneslutningen af Olmütz 1758 samt deltagandet
i slagen vid Hochkirch (s. å.) och vid Kunersdorf
(1759). 1760 segrade han vid Landshut och stormade
Glatz, men blef slagen vid Liegnitz, efter hvilken
motgång han dock utförde ett återtåg så skickligt,
att det vann Fredrik II:s fulla erkännande. 1761
eröfrade han Schweidnitz. Vid utbrottet af bajerska
tronföljdskriget (1778) fick han befälet öfver
den armé, som samlades vid sachsiska gränsen. Tio
år derefter var han i Turkiet, der han genom
stormningen af Belgrad (1789) afgjorde kriget. Då
krig med Preussen följande år hotade att utbryta,
kallades L. till befälet öfver den sammandragna
armén, men afled i sitt högqvarter i Neutitzschein
(Mähren) d. 14 Juli 1790. – L. var obestridligen en
af sin tids störste härförare. Med en ädel karakter
och ett menniskovänligt hjerta förenade han en
snabb uppfattning, beslutsamhet och djerfhet.
C. O. N.
Lauenburg. 1. (Sachsen-L.) Ett till 1864 till den
danska monarkien hörande hertigdöme, bildar
nu, sedan Juli 1876, en krets i preussiska
prov. Schleswig-Holstein. Det ligger på högra
Elbestranden. begränsadt i v. af Hamburg och
Holstein, i n. af Holstein, Lybecks område och
mecklenburg-strelitzska furstendömet Ratzeburg, i
ö. af Mecklenburg-Schwerin och i s. af Hannover, samt
har en areal af 1,172 qvkm. Landet är öfvervägande
slätt, längs Élbe marskland. Marken, hufvudsakligen
alluvium, ehuru på några ställen sandig, är i
allmänhet bördig och väl odlad, men en stor del är
skogbevuxen eller betäckt af vatten (Ratzeburg-,
Schaal- och Goldsjöarna). Medelst Stecknitzkanalen,
som förenar ån Stecknitz med Elbes tillflöde
Delvenau, är segelbar förbindelse mellan Elbe och
Trave. Jämte åkerbruk och boskapsskötsel, som äro
hufvudnäringar, idka innevånarna fiske i sjöar och
floder samt fraktfart. Industrien är obetydlig, men
handeln liflig. Jernvägen mellan Berlin samt Hamburg
och Lybeck går genom L. Jämte hufvudstaden, Ratzeburg,
finnas två andra städer: L. och Mölln. Innevånarna,
49,185 (1880), äro nedersachsare och med få undantag
lutheraner. – L:s äldsta innevånare voro polaber,
d. v. s. innebyggare vid Elbe (Slav. Labe), en vendisk
stam, som småningom undanträngdes af
kolonister från Neder-Sachsen. Omkr. midten af 12:te
årh. eröfrades landet af Henrik Lejonet. När
denne 1180 miste sina land, kom L., som utgjorde
en del af Neder-Sachsen, tillika med det öfriga
Sachsen till grefve Bernhard af Askanien och vid
de sachsiska landens delning mellan hertig Albrekt
I:s söner (1260) till Johan I, stiftaren af linien
Sachsen-Lauenburg, som regerade i L. till 1689,
då den utdog med hertig Julius Frans. Kejsar
Leopold I befallde hertigdömets seqvestrering,
men hertig Georg Vilhelm af Braunschweig-Lüneburg,
kretsöfverste i nedersachsiska kretsen och ättling
af Henrik Lejonet, besatte landet med trupper, köpte
Kursachsens anspråk (grundade på ett arfsfördrag af
1671) för 1 mill. thaler och erkändes af innevånarna
1702 såsom landets herre. Vid hans död (1705) tillföll
L. hans brorson Georg Ludvig, kurfurste af Hannover
och senare konung i Storbritannien (Georg I). Tillika
med de hannoverska landen kom L. 1803 under franskt
välde. Gustaf IV Adolf gjorde 1805–06, t. o. m. mot
Englands afrådande, några oskickliga försök att
med vapenmakt bevara L. åt nämnda makt. 1810 lades
det till depart. Bouches de l’Elbe. Efter slaget
vid Leipzig (1813) återgick det till Hannover,
men afträddes d. 29 Maj 1815 till Preussen, hvilket
genom en traktat af d. 4 Juni s. å. öfverlemnade det
till Danmark jämte 4 mill. kr. såsom ersättning för
Svenska Pommern. Danmark tog L. i besittning d. 27
Juli 1816, men lät det behålla sina egna lagar och sin
särskilda förvaltning, ehuru det årliga öfverskottet
af dess finanser gick till danska statskassan. Den
20 Dec. 1853 fick landet en ny författning och en ny
sammansättning af sitt "ritter- und landschaft". Genom
helstatsförfattningen af 1855 erhöll det 1 kungavald
och 2 medelbart valda medlemmar i riksrådet. Redan
d. 21 Okt. 1856 inlemnade dock L. en klagoskrift
till tyska förbundsdagen öfver helstatsförfattningen
och gaf derigenom första anledningen till Tyska
förbundets inblandning. I Nov. 1858 skildes ock landet
ur helstatsförfattningen, och efter Fredrik VII:s död
besattes det i Dec. 1863 af tyska exekutionstrupper
samt afträddes i freden i Wien d. 30 Okt. 1864 till
Preussen och Österrike. Genom öfverenskommelsen i
Gastein d. 14 Aug. 1865 sålde Österrike för 5 mill.
kr. sin andel af rättigheterna öfver L. till konungen
af Preussen, hvilken lät det behålla sin författning
och förenade det i personalunion med Preussen, hvars
ministerpresident, grefve Bismarck, blef minister för
hertigdömet. 1866 inträdde L. såsom ett särskildt land
i Nordtyska förbundet, 1870 i Tyska riket, men d. 1
Juli 1876 införlifvades det med Preussen och bildar
sedan en krets i prov. Schleswig-Holstein. – 2. Stad
i ofvannämnda hertigdöme och krets, vid Delvenaus
förening med Elbe och jernvägen mellan Hamburg och
Berlin. 4,726 innev. (1880). Staden uppstod omkring
den i 12:te årh. uppförda borgen L. (Lavenburg), som
uppkallades efter det slaviska namnet på Elbe (Labe,
Lave) och hvars namn sedan öfvergick till staden och
landet. Borgen nedbrann nästan fullständigt 1616. –
3. Stad i preussiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
