Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavreince ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom föreningen af en i regeln icke metallisk kropp med
syre. Genom föreningen af en syra med en oxid uppstår
ett salt. L:s teori är således till sina grunddrag
dualistisk. I sammanhang med forskningarna öfver
förbränningen visade L. huru de organiska ämnena äro
sammansatta och grundlade, åtminstone till principen,
den organiska elementar-analysen. Han visade äfven,
att respirationen är en verklig förbränning af
kroppens organiska substans och en orsak till det
animala värmet. – Sekelgamla föreställningar utrotas
ej lätt, äfven om de äro oriktiga, och L:s riktiga
åsigter rönte naturligtvis hårdnackadt motstånd
af samtidens ypperste kemister. Men L. hade dock
glädjen att se sina åsigter segra; och den dag,
då guillotinen satte en gräns för hans forskningar,
var hans system antaget af samtidens fleste kemister,
om ock en eller annan ännu sökte stödja den ramlande
flogistiska lärobyggnaden. L:s arbeten finnas
hufvudsakligen i Paris-akademiens handlingar och
uppgå till öfver sextio (mellan åren 1768–1787);
dessutom finnas flere i "Annales de chimie". L. sjelf
sökte samla sina arbeten och var dermed sysselsatt
kort före sin död. En fullständig samling af L:s
skrifter utkom 1867–75. Större fristående arbeten
af L. äro Opuscules physiques et chymiques (1774)
och Traité élémentaire de chymie (1789). P. T. C.
Lavreince [-vrä’ngs], N. Se Lafrensen 2.
Lawrence, Saint [sent låröns]. 1. Sankt
Lawrence-viken (Eng. Gulf of Saint Lawrence), vik af Atlantiska
oceanen på Nord-Amerikas östra kust, omgifven af
Labrador, New Brunswick, Nova Scotia samt öarna Cape
Breton och Newfoundland. Den sammanhänger med öppna
hafvet i ö. genom trenne sund: Strait of Belle-isle,
mellan Labrador och Newfoundland, Gut of Canso,
mellan Cape Breton och halfön Nova Scotia, samt
ett mycket bredare än dessa mellan Cape Breton
och Newfoundland, med ön S:t Paul i midten. Mot
v. afsmalnar viken bortom ön Anticosti till ett
aestuarium åt den väldiga flod, som fått dess namn (se
L. 2). Jämte Anticosti ligga i viken Prince Edward’s
och Magdalen’s öar m. fl. mindre, alla farliga
för sjöfarten genom de dimmor och strömmar, som
omgifva dem. Viken är ryktbar för sina rika fisken,
men är af ännu större betydelse såsom trafikled,
i det den sammanbinder ett bland de lifligaste af
alla oceanhandelns farvatten med den största samling
insjövatten på jorden. – 2. Sankt Lawrence-floden
(Eng. Saint Lawrence river), den vattenrikaste floden
i Nord-Amerika och en af de vattenrikaste strömmar på
jorden, förer de fem canadiska sjöarnas vattenmassa
i nordöstlig riktning till Atlantiska hafvet. Om
man antager Lake Superior’s förnämsta tillflöde,
den 260 km. långa S:t Louis, såsom källflod och
betraktar ofvannämnda sjöar såsom flodutvidgningar,
har vattendraget en direkt längd af omkr. 1,900
km., men med krökningarna omkr. 3,450 km. och ett
vattenområde af omkr. 1,300,000 qvkm. Den egentliga
Lawrence-floden, Ontario-sjöns aflopp, 1,140 km. lång,
täflar i bredd och djup med Amazonfloden. Vid
utloppet ur sjön är floden så bred, att man kallar
den "de tusen öarnas sjö", efter en grupp af 1,692
till en del skogbevuxna öar, hvilka amerikanerna
prisa för deras naturskönhet. Äfven längre ned
ligga holmar i strömmen, som der bildar forsarna
Long Sault och Big Pitch, utför hvilka fartygen
pilsnabbt ila. Nedanför Cornwall och S:t Regis, der
strömmen inträder på uteslutande canadiskt område
(dittills tillhör högra stranden Förenta staterna),
vidgar den sig till den nära 15 km. breda S:t
Francis-sjön, vid hvars ände en rad forsar afbryter
färden för större fartyg på en sträcka af 20–25 km.,
hvaremot längre ned vattenfallet vid S:t Louis-sjön
kringgås medelst kanalen vid La Chine. Kort derefter
utmynnar från n. Ottava och bildar med L. flere öar,
af hvilka en bär staden Montreal. Derefter uppträder
strömmen som ett lugnt, majestätiskt vatten, som är
farbart för 6–7 m. djupgående fartyg, och Montreal,
ehuru beläget nära 1,600 km. från hafvet, har alla
en sjöstads fördelar. Längre ned bildar floden den 48
km. långa och 20 km. breda sjön S:t Peter, med spår af
ebb och flod. Vid Quebec delar L. sig i två armar, som
omsluta ön Orleans. Omkr. 150 km. nedanför befinner
sig den sista forsen, Richelieu. Såsom flodens
yttersta ändpunkter betecknar man Cap Rosier i s. och
Mingan-öarna på norra sidan eller Cap Chats och Monts
Pelés, der den utan bestämd gräns öfvergår i S:t
Lawrence-viken. Jämte nämnda Ottava äro S:t Maurice
och Saguenay från v. samt Richelieu, Champlain-sjöns
aflopp, från h. de största bifloderna. Ofvanom Quebec
är floden vanligen isbelagd 5 månader af året. Nedre
delen tillfryser visserligen aldrig, men äfven der
är om våren sjöfarten afbruten till följd af isgången.
Lawrence [låröns]. 1. Stad i nord-amerikanska staten
Massachusetts, på båda sidor om floden Merrimack,
hvilken medelst en tvärs öfver floden uppkastad, 496
m. lång granitdamm förser stadens många fabriker,
hufvudsakligen bomulls- och ylleväfverier samt
pappersbruk, med drifkraft. 39,178 innev. (1880). –
2. Stad i nord-amerikanska staten Kansas, vid
floden Kansas. 8,511 innev. (1880). Statsuniversitet
(sedan 1863).
Lawrence [låröns], Sir Thomas, engelsk målare,
f. 1769 i Bristol, kom 1787 till London och åtnjöt
undervisning i dervarande konstakademi. Då han visade
utomordentlig färdighet i teckning, fick han snart
beställning på en mängd porträtt och förvärfvade
derigenom så mycket, att han kunde understödja sin
familj. Ynglingens vackra personlighet förskaffade
honom särskildt Sir Josua Reynolds’ beskydd, och denne
gjorde allt för att hjelpa fram sin lärjunge. Också
vardt han redan som mycket ung upptagen i akademien
(1791 som associerad, 1794 som ledamot), hvarjämte
han utnämndes till konung Georg III:s förste målare
och fick prinsen-regenten till beskyddare. Följden
deraf var den, att han blef modemålaren i London, men
hufvudsakligast såsom porträttör. Ibland sträfvade
han att gifva sina porträtt en genre-artad prägel,
men han utförde för öfrigt ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
