Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavreince ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sötvattensfiske. – De sydligasto lax-elfvarna i
Europa torde vara de i Atlanten utfallande spanska
elfvarna, om hvilkas laxfiske närmare uppgifter likväl
saknas. De i Medelhafvet och Svarta hafvet utfallande
elfvarna sakna lax, hvilken ej synes trifvas i dessa
haf, men deremot förekommer i Kaspiska hafvet, ehuru
lax sällan lär uppstiga i de stora floderna Volga
och Ural. Elfvarna på Frankrikes vestra och norra
kuster äro i allmänhet laxförande, och i de större,
såsom Garonne, Dordogne och Loire, skall laxfisket
vara ganska betydligt. Laxen går ganska långt upp i
dessa elfvar, så t. ex. i Loires biflod Allier ända
upp i Auvergne. Af öfriga laxelfvar på europeiska
kontinenten är Rhen den ojämförligt största. Lax
kan i Rhen uppgå ända till Schaffhausen samt i
bifloden Aar ända till Bern, men största fångsten
göres naturligtvis vid utloppen i Holland. Der är
årliga fångsten högst betydlig, såsom bevis hvarpå
kan anföras, att på Hollands största fiskmarknad,
Kralingsche Veer, antalet försålda laxar uppgår till
något öfver 40,000 st. i medeltal och i goda år till
närmare 80,000 st. Om storleken af laxfångsten i
hela Rhen saknas emellertid uppgifter, liksom i
fråga om de öfriga tyska laxelfvarna: Ems, Weser,
Elbe och Oder. Laxen går äfven i dessa ganska högt upp
(i Elbe ända upp i Böhmen och i Oder in i Galizien),
men fångsten är i det hela mindre betydande i dem
alla. I ännu högre grad synes detta vara förhållandet
i Weichsel och Njemen. Vida rikare än kontinentens
laxfisken äro de i Storbritannien, särskildt i Irland,
hvilket land torde vara det jämförelsevis laxrikaste
i Europa. I Storbritannien räknar man minst 370
laxförande elfvar, af hvilka 190 tillhöra Irland,
80 England och de öfriga Skotland. Laxtillgången är
högst betydlig, värdet af Irlands laxfiske beräknas
till 11 mill. kr. årligen, Skotlands och Englands
till resp. 5 1/2–7 och 2 mill. kr. Till denna rika
laxtillgäng bidraga dels gynsamrna naturförhållanden
(mildt klimat), dels, med undantag för Skotland,
elfvarnas ringa lutning, hvarigenom en stor del (i
Irland 6/7) af deras längd blir tillgänglig för laxen,
samt icke minst en förträfflig lagstiftning. I
jämförelse med Storbritanniens laxfiske är
Skandinaviens ej synnerligen betydande. Antalet
laxelfvar i Sverige öfverstiger knappast omkr. 40,
och afkastningen af våra laxfisken, ehuru ej
fullständigt känd, uppgår sannolikt icke till 1
mill. kr. Medelavkastningen torde ej öfverstiga 600
à 700 tusen kr. Tager man skilnaden i pris på laxen
i Storbritannien och hos oss i betraktande, så måste
våra fiskens värde, jämfördt med de engelskas, ställas
högre och sättas till fullt 1 mill. kr. – Nedanstående
tabell visar medelafkastningen af laxfisket i några af
våra laxelfvar. I jämförelse med de storbritanniska
elfvarna äro de svenska mera stupande, och laxens
framkomst hindras derför mera i dessas vattenfall;
dock torde inemot hälften af våra laxelfvars samlade
lopp vara af naturen tillgängligt för laxen. I 36 af
dessa elfvar, bland hvilka alla de af någon betydenhet
äro inbegripna, kan laxen utan naturhinder framtränga
omkr. 3,900 km., eller inemot hälften af deras
sammanlagda längd, men i sjelfva verket är den
af laxen besökta sträckan betydligt mindre och
öfverstiger antagligen icke 3,200 km. Förhållandena
hos oss äro emellertid i detta fall gynsammare än
i Norge, hvars många laxelfvar (antalet uppgifves
till öfver 200) mestadels äro mycket korta och
tvärstupande. I 140 af dessa elfvar (alla af
betydenhet inberäknade) äro blott 3,240 km. för
laxen af naturen tillgängliga. Värdet af Norges
laxfiske beräknas till 360,000 kr. årligen i medeltal
(1,6 proc. af hela fisket). Finland har flere rika
laxelfvar, såsom Kemi, Ijo, Uleå och Kumo elfvar,
hvilka till följd af landets ringa höjning äro
för laxen tillgängliga under större del af sitt
lopp än de svenska. Öfver afkastningen äro samlade
uppgifter ännu ej offentliggjorda. Danmark saknar
betingelsen för laxfiske och har sådant blott
i några få smärre vattendrag på Jylland. Största
fisket är det vid Frisenvold i Gudenå nära Randers,
hvars afkastning beräknas till 8,000 kr. årligen. I
hafvet omkring Bornholm drifves deremot af danska
fiskare ett rätt inbringande laxfiske. I Nord-Amerika
är det förnämligast Canada, som utmärker sig för
sin rikedom på lax. I Förenta staterna förekommer
egentl. hafslaxen (Salmo salar) blott sparsamt
uti några af Atlantiska kustens elfvar, men går
ej sydligare än i Connecticut; deremot förekommer
insjölaxen ganska talrikt i de stora sjöarna. I Canada
fiskas lax dels vid kusten i Sankt Lawrence-viken,
dels i elfvarna, af hvilka öfver 40 uppgifvas
vara laxförande. Laxfångsten för 1881 uppgick till
12,322,000 eng. skålpund, af hvilka 2,600,000 färsk
eller rökad, 6,000 tunnor (barrels) saltad samt
8 1/2 mill. skålpund lax konserverad i bleckdosor
("Canned salmon"). I Sacramento-floden m. fl. elfvar
på Nord-Amerikas vestkust fångas ganska mycket af
den s. k. kaliforniska laxen (Salmo Qvinnat). Bland
andra laxformer, som äro föremål för fiske, må
nämnas Donaulaxen (S. hucho), rödingen (S. alpinus),
laxöringen m. fl. (se Lax-slägtet), men dessa fisken
äro obetydliga i jämförelse med det af hafslaxen.
Tiden för laxfisket är allestädes hufvudsakligen
våren och sommaren, då denna fisk är stadd på vandring
uppåt floderna. I vissa trakter, såsom södra Östersjön
vid svenska och tyska kusterna, drifves laxfiske med
ref tämligen långt ut till hafs under senhösten och
vintern. Likaså fiskas vintertiden lax numera äfven
i Vänern. – Det äldsta redskapet för laxfångst
är sannolikt ljustret, hvarmed laxen hugges,
då den står på grundt vatten i elfvarna, ofta på
sjelfva lekplatserna. Numera är detta fiskesätt
merendels förbjudet och begagnas blott i aflägsnare
bygder. För öfrigt fångas laxen i mångahanda slags
fiskeinrättningar, såsom laxpator (se Laxpata),
laxkar, tinor eller mjärdar, korgar eller "hoar"
samt laxhus eller s. k. vrakfisken – beräknade på att
laxen skall sjelf gå eller hoppa upp uti dem eller,
såsom vid det sistnämnda redskapet, drifvas dit
in, då han släpper sig baklänges ned med strömmen
("vräker"). Dessutom tages lax med notar, på nät
och med ref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
