Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leclanchés stapel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledfossil för undre delen af de öfre kambriska lagren,
graptoliter ledfossil för silurbildningarna,
de monoprionida graptoliterna för öfre
graptolitskiffern, Fusulina för bergkalken,
Sigillaria för det produktiva stenkolssystemet,
Ostrea arcuata och ammoniter af gruppen Arietes
för öfre delen af undre Lias, Ananchytes ovata för
senonetagen, Belemnitella quadrata och B. mucronata
för hvartdera af de 2 yngsta lagen inom senon,
nummuliterna för eocen. B. L-n.
Ledfyr. Se Fyr.
Ledgalla, veterinärmed., utvidgning af ledkapseln uti
någon af lemmarnas leder hos hästar eller nötkreatur
till följd deraf att alltför mycket ledvätska samlat
sig. Ledgalla utvecklar sig vanligen långsamt såsom
en följd af ansträngningar eller efter stötar och
våldsamt tryck på en led. Hon förekommer vanligen i
främre knäleden och i hasleden samt kännes såsom en
elastisk svulst, som ej är varmare än angränsande
kroppsdel. Lidandet medför sällan någon sådan
olägenhet, att djuret haltar deraf. Sällan lyckas man
att återställa en led, i hvilken detta fel förekommer.
C. A. L.
Ledgång, anat. Se Led.
Ledgångsmöss. Se följ. art.
Ledgångssjukdomar, med. Få mångfaldiga sätt kunna
ledgångarna sjukna hos menniskor och djur och af
mångahanda orsaker. Direkt eller indirekt yttre våld,
stötar, slag, sår af skärande verktyg, skott af alla
möjliga projektiler kunna träffa ledgångarna och
orsaka ledvrickningar, luxationer (då ledytorna
fullständigt träda ur beröring med hvarandra),
distorsioner (då sammanhanget endast blifvit för
ögonblicket skadadt eller rubbadt, men ej fullständigt
upphäfdt) samt brott af de ledgången konstituerande
benändarna med eller utan öppna sår. Vid skottskador
blir naturligtvis leden alltid öppnad. Af yttre våld
kunna också lindrigare eller svårare inflammationer
deri framkallas. Inflammationer i benen nära intill
ledgångarna kunna fortplanta sig till desamma och
framkalla de vådligaste följder för leden och för
lifvet. Främmande kroppar kunna intränga deri, ja
främmande kroppar, ibland till stort antal, kunna
bilda sig i sjelfva leden, s. k. ledgångsmöss, orsaka
svåra smärtor och inskränka ledens brukbarhet. Äfven
utan märkbara yttre orsaker kunna inflammationer
uppträda i ledgångarna, och det i mångahanda former
samt af olika betydenhet med afseende på ledens
funktion och äfven lifvets bestånd. Den enklaste
består deri att en vätska, som mer eller mindre
liknar vatten, samlar sig i leden. I andra fall kan
samlingen blifva mer eller mindre vårlik, ibland rent
var. Gikten är en sjukdom, som tillhör mest de mindre
ledgångarna, tårnas eller fingrarnas, och åtföljes
esomoftast af benaflagringar eller bildandet af knölar
af kalksatser i eller invid ledgångarna. I andra fall
är samlingen i leden mindre, men sjelfva ledkapseln
sväller upp så mycket mera, och svullnaden ökas än
mera genom aflagringen af stora massor nybildad
sjuklig väfnad utanpå kapseln. Värst är det, när
äfven benen angripas eller, hvad som oftare torde
vara förhållandet, sjukdomens
utgångspunkt är i de benpartier, som tillhöra leden. I
dessa fall ligger vanligen tuberkulos till grund.
I forna tider betraktades ledgångssjukdomarna i
allmänhet såsom ganska betänkliga, och de voro det
äfven i sjelfva verket. Men hvad faran beträffar, har
en stor förändring försiggått. Redan ledvrickningarna,
luxationerna, äro vida lättare att bringa i ordning,
"reponera", än förr, derigenom att man kan förslappa
patientens muskler och borttaga hans känsel genom
kloroformen. Distorsionerna hafva förlorat det mesta
af de obehag och faror, som vidlådde dem, sedan man
i massagen funnit ett så utmärkt medel att förebygga
dessa följder. Men ännu vigtigare är den förändring,
som inträdt med afseende på ledgångssårens betydelse
och skötsel. Ännu för två tiotal af år sedan var
ett sår, som förde in i en ledgång, en den allra
vådligaste skada. Svåra varbildningar i leden, med
fullt upphäfd funktion såsom slutakt, hörde redan till
de jämförelsevis goda utgångarna; elakartad sårfeber
och dödlig utgång voro alldeles icke ovanliga, äfven
om en patient kom tidigt till behandling. Skottsår
genom en led var ett af alla erkändt skäl att göra
amputation. Genom den antiseptiska metoden har allt
ändrat sig. Om man endast griper sig an med densamma,
innan en förgiftning af såret redan blifvit inledd –
genom oskickliga undersökningar eller annan förvänd
behandling –, så äro ledgångssåren ej farligare än
andra, och man behöfver icke, bör icke ens i första
hand uttaga en kula, som blifvit qvar. Såsom regel
för den första behandlingen af sådana sår gäller
derför att göra så litet som möjligt, allrahälst
ingenting alls mer än att desinfektera såret ytligt
och dess omgifning med något antiseptiskt medel
(t. ex. karbolsyra, borsyra, i nödfall aseptin
eller antylion) och sedan hermetiskt sluta det med
en ren betäckning. Det kan mycket väl inträffa,
att man aldrig behöfver göra något mera, och att en
kula kan inläkas utan den minsta olägenhet. Af samma
skäl tvekar kirurgen numera icke att öppna ledgångar
för många olika ändamål, såsom att utsläppa var, att
uttaga främmande kroppar, ja för att hopsy benändarna
vid brott af knäskålen.
För de enklare ledgångsinflammationerna har man i
massagen ett utmärkt, ofarligt och hastigt verkande
medel. För de svårare passar den ej, utan vid dem
måste hvila, sträckapparater och åtskillig annan
behandling komma till. Vid större vattensamlingar i
ledgångar (synnerligast knät) tappar man och sköljer
leden med en antiseptisk vätska. I svårare fall
kan man blifva tvungen att göra stora insnitt i
leden och äfven att aflägsna sjuka bendelar. Äfven
då man lyckas att härigenom begränsa sjukdomens
framsteg och rädda patientens lif, blir leden
vanligen efteråt stel. Se Ankylos och Hydarthros.
Rsr.
Ledgångsvattusot. Se Hydarthros.
Leding l. ledung (Isl. leiðangr, Fornsv.
leþunger, laiþingr, leþing) kallades i Skandinavien i äldre
tider krigstjenst till sjös. Det ålåg folket att
bygga och underhålla skepp, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
