Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledingslame ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemanna dem samt att utrusta manskapet och förse
det med proviant. Skeppen utrustades härads- eller
skeppslagsvis, till olika antal i olika landskap
(så utrustade t. ex. hvart härad i Upland 4, i
Vestmanland 2, i Södermanland 1; hvart skeppslag
utrustade 1). De smärre områden (hamnor, har), i
hvilka skeppslagen och häraden synas hafva varit
delade för krigstjenständamål (jfr art. Hamna),
utgjorde enheter vid uppställande af manskap samt
för utrustningen och provianteringen (skipvist)
af detta. Antagligen lemnade hvar hamna lika många
man som häradet skepp. Manskapets beväpning bestod,
enl. Helsingelagen af fem "folkvapen": svärd eller
yxa, jernhatt, sköld, pansar (musu) och båge med 3
tolfter pilar, enl. Söderm. lagen af fyra: sköld,
svärd, spjut och jernhatt. – Konungen egde att "bjuda
ut" leding hvilket år han ville och för huru lång tid
honom behagade, ja i vissa delar af Sverige ansågs
leding böra utgå hvart år. När leding ej utgick,
erlades en motsvarande ersättning i penningar och
matvaror (se Ledingslame), som slutligen, då efter
midten af 1200-talet härfärderna alldeles upphörde,
antog karakteren af en ständig skatt. – Ledings- eller
ersättningsskyldigheten var, hvad Sverige beträffar,
ej allmän öfver hela landet. Den var inskränkt till
landskapen vid Östersjön och Bottniska viken (dock
ej Finland) samt kring Mälaren.
Ledingslame (Fornsv. leþungslami, laiþings lami)
kallades en såsom skatt till konungen ingående
ersättning från folket de år han ej "bjöd ut" leding
(se d. o.). Skatten fick sitt namn deraf att ledingen
blef likasom lam, förföll (Upl. L. Kg. B. 11 fl.) för
året. Ledingslamen utgick enl. Uplandslagen (Kg. B. 10
fl.) i fyra s. k. skeppsvister, två med ett visst
mått af spanmål och pundvaror af hvarje hamna och två
i penningar. Ledingslamen ålåg ej allenast jorden,
utan äfven, synes det, den lösa förmögenheten,
emedan det heter, att tre skeppsvister skulle
utgöras "så af markland jorder som af vighum
manni"; den fjerde utgick efter mantalet (af
"bondum ok bonda sunum, leghio-drengium ok löskum
mannum"; Upl. L. Kg. B. fl. 10). Med tiden, sedan
den gamla ordningen för härtågen förfallit, blef
ledingslamen en beständig skatt och ingick bland
de urgamla utskylder, som sammanfattades under namn
af jordeboksräntan. – I Norge blef skyldigheten
att lemna proviant till det utbjudna manskapet
(utgaerdar-leidungr) vid slutet af 13:de årh. en
verklig skatt på förmögenheten, hvilken, så vidt den
utgick af fast egendom å landet, fördelades efter
landskylden, i städerna efter hyra och borgerlig
näring. Med tiden upphörde den att utgå i städerna
och af lös egendom samt förvandlades till en fast
afgift af jordegendom å landet, hvilken ingick i de
s. k. jordeboksrättigheterna, hvilka, så vidt de
tillhörde staten, 1836 förklarades aflösliga. –
I <I>Danmark</i> betalades ledingspenningar de år
ledingen icke utgick, men synas der hafva varit
räknade till extraordinarie skatter och icke af
någon egentlig betydelse i statshushållningen.
Th. R.
Ledkolonn. Se Led, krigsv.
Ledmotiv kallas i nyare musik ett sådant flere
gånger återkommande motiv, som genom rytmiskt,
harmoniskt eller melodiskt utpräglad fysionomi söker
karakterisera och hvarje gång för minnet återföra
en bestämd situation, en personlighet eller ett
begrepp. Ledmotiv voro ingalunda alldeles främmande
ens för den klassiska musiken, dock uppträda de först
i detta århundrade med mera bestämdhet och tydligare
afsigt, i operan särskildt med Webers "Friskytten",
i programsymfonien med Berlioz’ "Symphonie
fantastique". Efter dessa är det hufvudsakligen
Wagner, som upptagit och utvecklat ledmotivet,
i början ("Flygande holländaren", "Lohengrin")
med sant poetisk användning och verkan, senare
("Nibelungen") med en okonstnärlig öfverlastning af
ofta föga karakteristiska motiv symboliserande äfven
de mest orimliga begrepp, såsom "hotelsemotiv",
"fördragsmotiv", "krypmotiv", "lyckomotiv",
"bytesmotiv", "verldsarfsmotiv" m. m. (benämningarna
äro hemtade ur "Thematischer leitfaden zu Der ring
des Nibelungen" af H. v. Wolzogen, hvilken emellertid
torde hafva inkonstruerat mera symbolik i Wagners
arbete, än denne sjelf tänkt sig). A. L.
Ledningsförmåga, fys. Förmågan att leda eller
genomsläppa elektriciteten finnes i mycket
olika grad hos olika kroppar, men beror äfven
af deras dimensioner. Uti en kort och grof tråd
ledes elektriciteten med större lätthet än i
en lång och smal tråd af samma ämne. Derför bör
all jämförelse mellan olika kroppar i afseende
på deras ledningsförmåga hänföra sig till trådar
af lika längd och genomskärningsarea, hälst till
trådar af enhetslängden och med en area lika med
yt-enheten. Hänförd till sådana dimensioner, benämnes
ledningsförmågan den specifika ledningsförmågan. Af
alla kroppar har silfret den största ledningsförmågan;
och om denna betecknas med 100, kommer den hos
följande metaller och legeringar att uttryckas
med nedanstående värden:
| Silfver | 100 | Platina | 10,6 |
| Koppar | 78 | Bly | 7,8 |
| Guld | 55 | Nysilfver | 7,7 |
| Zink | 28 | Antimon | 4,3 |
| Mässing | 23 | Qvicksilfver | 1,64 |
| Jern | 14,5 | Vismut | 1,2 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
