Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledingslame ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ohmad, och är 1,000,000,000 absoluta
motståndsenheter i GGS-syslemet, d. ä. när
fundamentalenheterna äro för längdmåttet
centimetern (C), för massmåttet grammen (G) och
för tidsmåttet sekunden (S). På nämnda kongress
fattades också en gemensam överenskommelse derom
att det "ohm"-mått, som skall ligga till grund
för alla motståndsmätningar, bör utgöras af en
qvicksilfverpelare med 1 qvadratmillimeters
genomskärningsarea och hvars längd bör angifvas i
meter. Ehuru man ännu ej känner denna längd med
så stor noggranhet som för vår tids fina mätningar
inom elektricitetsläran anses erforderlig, har man
dock, förnämligast genom den utmärkta experimentella
bestämning af den absoluta motståndsenheten,
som the British association låtit utföra efter
Thomsons metod, lärt känna dess ungefärliga värde,
1,05 m., med en för alla i praktiken förekommande
mätningar tillräcklig noggranhet. De "ohm"-etaloner,
som vanligen begagnas, äro likväl icke gjorda af
qvicksilfver, utan bestå af öfverspunnen tråd af en
platina-silfverlegering, upplindad på en metallrulle
och skyddad af paraffin. I st. f. "ohm"
begagnas ofta Siemens’ enhet, eller motståndet i en
qvicksilfverpelare af 1 qvmm. genomskärningsarea och
1 m. längd, hvilken således icke fullt uppgår till
1 "ohm". Etalonerna för denna enhet förfärdigas
vanligen af nysilfver. För att mäta motståndet
i en gifven tråd begagnar man multipel-etaloner
(motståndslådor) och reostater (se dessa ord).
De förra gifva antalet hela "ohm", de senare bråkdelar
deraf. Uppmätningen kan ske på flere olika sätt,
enklast genom deri s. k. substitutionsmetoden,
hvarvid man söker den trådlängd i reostaten, som
med samma stapel gifver på galvanometern samma
utslag som den tråd, hvars ledningsmotstånd
skall bestämmas. Har ledningsmotståndet i olika
längder af reostattråden förut blifvit bestämdt i
"ohm" såsom enhet, blifver således trådens motstånd
äfvenledes kändt i samma mått. Denna metod kan
äfven med någon modifikation användas för bestämning
af vätskors ledningsmotstånd. Noggrannare än med
substitutionsmetoden blifver mätningen med Wheatstones
brygga (se d. o.), hvilken jämväl begagnas vid
kopiering af motståndsetaloner. – Motståndet hos en
ledare varierar med temperaturen. Hos metallerna
och andra goda ledare växer det, hos elektrolyterna
deremot aftager det med stigande temperatur.
Man plägar skilja mellan det väsentliga l.
inre motståndet i en sluten galvanisk kedja,
hvarmed förstås det motstånd, som sjelfva stapeln
gör, och det tillfälliga l. yttre motståndet,
som utgöres af motståndet i ledningstråden och
öfriga i kedjan insatta ledare, såsom reostat,
motståndsrullar m. m. Jfr Ledningsförmåga.
R. R.
Ledningstråd, fys., kallas den metalltråd, som i en
sluten galvanisk kedja förenar stapelns båda poler
med hvarandra, äfven om den utgöres af flere delar,
skilda åt genom i ledningen insatta instrument,
såsom reostat, voltameter, galvanometer m. fl.
R. R.
Ledóchowsky, Miecislaw, grefve, kardinal och
ärkebiskop, f. 1822 nära Sandomir, tillhör en
gammal polsk adelsfamilj. Han ingick tidigt
i andliga ståndet och studerade i Rom. Pius IX
befordrade honom raskt och utnämnde honom 1861 till
ärkebiskop "in partibus" af Thebe och till nuntie
i Bruxelles. 1866 valdes han till ärkebiskop af
Posen-Gnesen. Der motarbetade han, i regeringsvänlig
anda, presterskapets polska agitationer, förbjöd
detsamma att deltaga i politiska valrörelser och
inskränkte bruket af polska språket vid kyrkliga
förrättningar. Deremot gynnade han de ultramontana
sträfvandena samt befordrade klosterväsendet och
jesuitmissionen. Det goda förhållandet till regeringen
bröts 1870, då L. i Versailles hos konung Vilhelm
förgäfves anhöll om dennes intervention hos italienska
regeringen till förmån för påfven. L. trädde då i
öppen opposition till staten och gjorde sig till
ledare af de polska nationalitetssträfvandena,
som han förut undertryckt, hvarför påfven utnämnde
honom till Polens primas. Han uppträdde skarpt och
hänsynslöst mot regeringens åtgärder i skolfrågan,
särskildt mot de kyrkliga majlagarna af 1873,
dömdes derför till höga penningeböter och två års
fängelse samt afsattes 1874 från sitt ämbete. Sedan
han i Febr. 1876 lösgifvits, begaf han sig till Rom,
hvarifrån han fortsatt sina agitationer. I Mars 1875
utnämndes han till kardinal.
Ledreborg, danskt grefskap, beläget på Själland,
i Köpenhamns amt, upprättades 1746 af J. L. Holstein
(se Holstein, dansk adlig slägt, 5) samt omfattar två
hufvudgårdar, L. och Skullerupholm, jämte betydliga
skogar och 800 tnr hartkorn fästegods. Sedan 1853
innehafves grefskapet af stiftarens sonsons son
K. E. M. Holstein (f. 1809). – L:s slott, uppfördt
i fransk stil, 11 km. s. v. om Roskilde, nära byn
Lejre, ligger vid slutet af en dal, hvars branta sidor
äro skogbeklädda, och som genomflytes af en liten
å. Dalen är ombildad till en storartad parkanläggning,
som lockar en mängd besökande. I närheten ligger
den s. k. Herthadalen (egentl. Ärtedalen), der,
efter hvad man fordom trodde, gudinnan Hertha (se
d. o.) dyrkats. E. Ebg.
Ledru-Rollin [lödry rålä’ng], Alexandre Auguste,
fransk statsman, f. i Paris 1807, son af läkaren
Jacques Philip pe Ledru, egnade sig, efter att vid
universitetet i Paris hafva blifvit juris licentiat
och doktor, från 1830 åt advokatyrket. För att
skilja sig från advokaten Charles Ledru, antog
han vid denna tid namnet Rollin. Vid sidan af
sina sysselsättningar som advokat utöfvade han en
vidsträckt författareverksamhet. Han blef redaktör
för den juridiska tidskriften "Journal du Palais", af
hvars 46 första årgångar (1791–1837) han utgaf en ny
upplaga, och hvars innehåll under åren 1791–1845 han
systematiskt framställde i Jurisprudence française
ou Répertoire du Journal du Palais (8 bd). Han
offentliggjorde vidare Jurisprudence administrative
en matière contentieuse de 1789 à 1831 (9 bd) och
var 1844–46 redaktör för tidningen "Le Droit". Såsom
ifrig demokrat hade han gjort sig känd redan 1832, då
han uppträdde mot belägringstillståndets proklamerande
efter Juni-upproret, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
