Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 965-966 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ledingslame ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ledstång, skeppsb., kallas den del af öfversta
skarndäcket, som ligger på brädgångsstöttornas

Tillhör art. »Ledsegel» å föreg. sida.

öfversta ändar. Ledstången är förbunden till
brädgångsstöttorna dels medelst bladbultar, dels
derigenom att stöttornas öfre ändar äro intappade
i ledstången. Ledstångens ytterkant, som bildar
den så kallade relingslisten, är antingen kälad
eller helt enkelt af halfrund genomskärningsform.
J. G. B.

Le Ducq [lödy’ck], Jan, holländsk målare, f. i Haag
1636, var lärjunge af Paul Potter, hvars manér han
i sina arbeten tog till förebild, dervid han dock
företrädesvis behandlade ämnen, i hvilka hästar kunde
anbringas. År 1656 var han en af grundläggarna af
brödraskapet "Pictura" i Haag, blef dess ordförande
1658 och fortfor att vara det till 1672, då han till
följd af den krigsfara, som hotade fosterlandet, grep
till vapen och gick i fält. Enligt nyaste uppgift
skall han hafva aflidit såsom kommendant å fortet
Noordam vid Zevenbergen 1685. Arbeten af hans hand äro
sällsynta; ett par finnes i Louvre, ett i Amsterdam.
C. R. N.

Ledum L., bot., farmak., ett slägte af lägre buskar,
hörande till nat. fam. Ericineae Juss., kl. Decandria
L. Slägtet igenkännes genom smala, spiralställda
blad, flocklika blomställningar i grentopparna,
fribladiga hvita blomkronor, långa, nedtill håriga
ståndarsträngar och femrummiga kapselfrukter,
öppnande sig från basen. I Sveriges skogskärr,
likasom i motsvarande trakter af norra Europa,
Asien och Amerika, växer L. palustre, sqvattram,
getpors, hvars blommande grentoppar, eller årsskott,
med de qvarsittande läderartade, smalt lansettlika,
men genom kanternas tillbakavikning jämnbreda, ofvan
något liksom skrynkliga och undertill brunulliga
bladen, utgöra drogen herba Ledi, fordom Rosmarinus
sylvestris, som har en stark, nästan döfvande lukt
och bitter, kamferliknande smak. Genom sin halt af
flyktig olja är getpors ett exciterande, i större dos
narkotiskt medel, till hvars verkningar väl äfven
närvaron af valeriansyra bidrager. Leditannsyra
(ett eget garfämne) och glykosiden ericolin äro äfven funna
i drogen, som mest begagnas i form af dekokt
i huskurer, "för att rena blodet", såsom det
heter. Medlet verkar ganska kraftigt urindrifvande
och äfven svettdrifvande. Ett par andra arter i
södra Europa och Nord-Amerika har likartad verkan.
O. T. S.

Ledung. Se Leding.

Ledungslame. Se Ledingslame.

Ledvatten. Se Led, anat.

Lee [li], en i Nord-Amerikas politiska historia
ryktbar slägt, härstammande från Richard L., hvilken
på grund af sina rojalistiska tänkesätt fann sig
föranlåten att 1650 från England öfverflytta till
Virginia, – 1. Richard Henry L., statsman, sonsons
son af Richard L., f. 1732, valdes 1757 till medlem
af Virginias representantförsamling och samverkade
der från 1765 med det demokratiska partiet under
Patrick Henry i motståndet mot Englands anspråk
att ega beskattningsrätt öfver kolonierna. Till
dessas kongress i Filadelfia 1774 lär L. hafva
framkastat sjelfva idén. Han var äfven medlem af
denna kongress och författade dess märkliga adress
till britiska Amerikas befolkning. Å kongressen
1775 affattade han skrifvelsen till det engelska
folket, och d. 7 Juni 1776 föreslog han å Virginias
vägnar, i ett utomordentligt vältaligt anförande, att
kongressen skulle proklamera de förenade koloniernas
fullständiga oberoende af moderlandet. Under
sjelfva befrielsekriget verkade han för det mesta
i sin hemort. 1784 var han kongressens president
och hade 1789–92 plats i senaten, der han, ehuru
ursprungligen motståndare till det federalistiska
systemet, varmt understödde Washingtons styrelse. Död
1794. – 2. Arthur L., politiker, den föregåendes
yngste broder, f. 1740, d. 1792, var till en början
läkare, men begaf sig snart till England för att
der i tidningarna försvara koloniernas rättigheter
och bosatte sig 1776 i Paris såsom nord-amerikanska
kongressens hemliga agent, i hvilken egenskap han
gjorde sitt land stor nytta under befrielsekriget. –
3. Henry L., de föregåendes kusins son, f. 1756,
d. 1816, utbildade sig under frihetskriget till
kolonisternas mest framstående kavallerigeneral
och utmärkte sig mycket vid flere tillfällen. Under
öfverläggningarna om konstitutionen hyllade han de
federalistiska sträfvandena. 1791–94 var han guvernör
i Virginia. – 4. Robert Edmund L, den föregåendes
son, de konfedererade sydstaternas öfvergeneral under
Nord-Amerikas Förenta staters inbördes krig, föddes
1807 i Stratford i Virginia. Han genomgick krigsskolan
i Westpoint, inträdde såsom officer i ingeniörkåren
och deltog såsom befälhafvare för densamma i kriget
med Mejico (1845–48), der han tillvann sig allmänt
förtroende. Vid inbördeskrigets utbrott (1861) slöt
L. sig med sin fädernestat till de konfedererade. I
Maj 1862 blef han öfverbefälhafvare öfver armén
i Virginia och vann åtskilliga framgångar. Efter
den lysande segern vid Chancellorsville d. 2 och 3
Maj 1863 ryckte han för djerft fram och måste efter
motgången vid Gettysburg d. 3 Juli draga sig bakom
Potomac. År

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>