Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L. en omfattande verksamhet på andra håll. Ett
mål för hans sträfvande var bl. a. det allmänna
undervisningsväsendets utveckling, och han var en
af dem, som 1827 inrättade Nya elementarskolan i
Stockholm, der företrädesvis hans idéer (bl. a. den
fria läsningen) skulle försökas. Såsom medlem af
ridderskapet och adeln deltog han med ospard möda
i riksdagsförhandlingarna för samhällsskickets
utveckling, arbetade med ifver på införandet af ett
tidsenligt representationssystem, af nytt myntväsende,
af nya mått- och vigtsystem m. m. samt, icke minst, på
försvarsväsendets förbättring. – "Genom sitt ljusa
hufvud, sin vidsträckta och mångsidiga bildning,
sin grundliga kännedom af statsverket och alla
dess invecklade förhållanden, sin verksamhet och
sin ovanliga arbetsförmåga var L. en af sin tids
utmärktaste ämbetsmän. Som enskild menniska var L. i
ordets skönaste och vidsträcktaste bemärkelse en ärans
man." – En äldre broder till L., Karl Adolf (f. 1779,
d. 1854), deltagare i 1808–09 års finska krig, 1820
öfverstelöjtnant i generalstaben, adlades samma år
som brodern (1818) och antog dervid namnet af Lefrén.
C. O. N.
Lefuel [löfye’ll], Hector Martin, fransk
arkitekt, f. 1810, d. 1881, erhöll undervisning af
arkitekten Huyot och i École des beaux-arts, hvarefter
han 1839 vann det romerska priset. Efter 1848 var han
arkitekt för slotten Meudon och Fontainebleau samt
erhöll 1854 uppdrag att fullborda föreningsbyggnaden
mellan Louvre och Tuilerierna, hvilket arbete
afslutades 1857. L. blef derefter generalarkitekt
för Louvre och de kejserliga palatsen.
Lefva, sjöv. Om vinden kommer nära parallelt med
ett segels plan, kommer seglet i en fladdrande
rörelse, hvarvid det säges lefva, lefra eller
leka. Vid bidevindsegling skall man noga tillse,
att förseglen icke "lefva", ty i sådant fall
ligger man för högt i vinden. Jfr Lefra.
L. H.
Lefvande kraft. Inom mekaniken och fysiken förstår
man numera med en i rörelse varande kropps "lefvande
kraft" halfva produkten af hans massa och qvadraten
på hans hastighet. Algebraiskt angifves således den
lefvande kraften med 1/2 mv2. Detta gäller under
förutsättning att kroppens samtliga partiklar ega
lika hastighet. I annat fall är hans lefvande kraft
summan af de särskilda partiklarnas lefvande krafter
och uttryckes då med [Summa] 1/2 mv2. – Begreppet lefvande
kraft är af mycket stor betydelse icke blott inom
den teoretiska och praktiska mekaniken, utan jämväl
inom den nyare naturläran genom det nära samband,
som förefinnes mellan lefvande kraft och "mekaniskt
arbete" (se d. o.). Om nämligen en kropp, hurudan som
hälst, är försatt i rörelse, och om man bestämmer den
lefvande kraften vid två olika tidpunkter, är alltid
tillväxten i kroppens lefvande kraft lika stor med
summan af de arbeten, som samtliga de på kroppen
verkande krafterna under tiden förrättat. Detta är
en af mekanikens förnämsta satser, som tjenar till
att lösa flere vigtiga problem. För värmeläran är
den lefvande kraften af särskild betydelse,
emedan det fria värmet och temperaturen motsvara den
lefvande kraften vid vibrationsrörelsen, hvilken
bestämmer kroppens värmetillstånd. – Leibniz
införde begreppet lefvande kraft i vetenskapen,
men Jean och Daniel Bernoulli samt d’Alembert
upptäckte dess samband med det mekaniska arbetet
och visade dess betydelse för rörelseläran. Det var
först efter en långvarig vetenskaplig strid, som man
kom till en klar insigt af skilnaden mellan mekanisk
kraft, lefvande kraft och rörelseqvantitet. Det var
d’Alembert, som förnämligast bidrog till hithörande
frågors utredning. – I fysiken och i synnerhet i den
mekaniska värmeteorien begagnar man ofta benämningen
aktuel energi för lefvande kraft (se Energi).
G. R. D.
Lefvede. Se Levede.
Lefvene. Se Levene.
Lefverbalsam. Se Ageratum.
Lefvercirrhos. Se Bukvattusot och Lefversjukdomar.
Lefverflundran. Se Distomum.
Lefverfläckar. Se Fräknar och Kloasma.
Lefverigeln. Se Distomum och Igelsjuka.
Lefverkis, pyrrhotin, miner. Se Magnetkis.
Lefverkräfta. Se Lefversjukdomar.
Lefvermask. Se Distomum.
Lefvermossor, bot., kallas ett särskildt slag af
mossor, bildande en egen nat. fam., Hepaticae
Juss., som har följande kännetecken. Stammen
bildas undantagsvis såsom en lafbål, vanligast
som en smal stjelk, försedd med små, oftast
flikade blad, hvilka alltid sakna nerver och
hafva blott ett slag af celler. En merendels
sambladig kalk omgifver arkegonierna. Utanför
kalken finnas svepeblad. Sporkapseln öppnar
sig typiskt i 4 (sällan flere eller blott 2)
flikar och hos afdelningen Marchantiaceae med
ett lock. Mössan brister oregelbundet i toppen
och qvarsitter vid fästet. Sporerna utkastas
genom inblandade springtrådar, hvilka dock
saknas hos Ricciaceae. Familjen delas vanligen i 4
hufvudafdelningar: a) Jungermanniaceae, som är den
öfvervägande största afdelningen, med oftast bladig
stjelk (se vidare under Mossor); b) Marchantiaceae,
med alltid bållik stam, läderartad, under fjällig,
ofvan porbesatt, och flere sporkapslar i spetsen
af ett gemensamt skaft, oregelbundet öppnande
sig med flikar eller tänder, stundom med lock och
springtrådar bland sporerna; c) Anthocerotaceae,
med bålen strålformigt flikad, mjuk, nervlös, utan
porer och fjäll, sporkapseln smal, skidlik, bristande
från spetsen i 2 valvler; springtrådar finnas; d)
Ricciaceae, med strålformig eller gaffellikt
delad, bladlik bål, sporkapslarna inneslutna i
bålen såsom klotlika bildningar, hvilka öppna sig
oregelbundet antingen å öfre eller undre sidan
och utsläppa sporerna, som sakna springtrådar. –
Lefvermossorna förekomma hälst å skuggiga bergväggar
eller å fuktig jord; några simma på vattnet.
O. T. S.
Lefvern (Lat. hepar l. jecur), anat., den körtel,
som bereder och afsöndrar gallan. Den är den störste
af alla mera solida körtlar i menniskokroppen,
omkr. 30 cm. transversalt, 18 cm. sagittalt och 6
cm. vertikalt, samt väger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
