Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 981-982 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefort ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

0,8–2 kg. Lefvern ar belägen i bukhålan, upp mot
mellangärdet, hvars hvälfning är formad efter hans
öfre-främre yta. Denna yta är jämn och slät; den
bakre och undre (se fig.) visar

Menniskans lefver, sedd bakifrån och något nedifrån.

åtskilliga fördelningar. Högra delen eller loben (H,
H’) är störst och tjockast; den venstra (V, V’)
är i alla dimensioner mindre. Mellan båda ligger
ett rektangulärt fält, Spigelius’ lob (L. S), som är
vertikalt fårad af motliggande ryggkotpelare. Mellan
detta fält och högra loben framgår nedre hålådern
(v.c.i), delvis insänkt i lefverns substans, hvars
venblod hon upptager genom de framom och på sidorna
liggande, i fig. icke synliga lefvervenerna. Nedom
dessa (L.S och v.c.i) går en smal, men tämligen djup
fåra (P), lefverporten (porta hepatis), i hvilken
synas på rad efter hvarandra från venster mot höger
ändarna af de afskurna lefverarteren, portådern och
gallans utförsgång (ductus choledochus). I en grop
på gränsen mot högra loben ligger gallblåsan (g.bl.),
hvars småningom afsmalnande ände bakåt (skenbart
uppåt) öfvergår i nämnda gallgång (se Gallblåsa,
Gallgång och Portåder). På gränsen mot venstra loben
går i en med gallblåsan parallel grop en sträng (l.t),
hvilken med en krökning fortsättes upp i f.d.v.,
rester hufvudsakligen af kärl, som under fosterlifvet
förde moderkakans blod till fostret. Mellan båda
dessa fåror (för gallblåsan och l.t) ligger en
platt fyrsidig lefverlob (L.Q), hvilken i följd
med figurens öfriga nedre kontur bildar lefverns
främre skarpa kant. I denna kant framträder äfven
gallblåsans kulformiga ände eller botten. –
Lefvern är egentligen icke mjuk, men plastisk,
så att han af alla grannorganen tager intryck,
dem han behåller. Så har redan nämnts en ränna
(på L.S) såsom märke af ryggradens framsida. Vidare
finnas hos fullvuxna på högra loben längst fram ett
märke (i.c) af groftarmen, midt under ett stort
(i.r) af högra njuren, der bakom ett mindre (i.s.r)
af tillhörande bi-njure. Venstra loben bär icke
blott tydliga märken af magsäcken, utan har fått
hela sin form bestämd af läget mellan denna och
mellangärdet. Ursprungligen lika stor som den högra,
minskas han, först då ventrikeln vänder sig mot honom,
och sedan ytterligare, alltefter som denna
utspännes af föda, tills han slutligen, åt sido- och
bak-kanten, får den tunna skifform, som fig. utvisar,
men som vid t.o ofvan magsäckens öfre krök ännu är
tjock; i.g är intrycket af sjelfva säcken, c visar
märket af den förbistrykande matstrupen. Samma
förhållande visar sig vid tryck af annan art. Så
är det t. ex. en vanlig följd af åtsittande kläder,
att lefvern nedpressas, så att han får sin största
utsträckning på höjden och tvärs öfver förstöres
i ett bälte, som fått namnet "kjortelmärket". –
Lefvern är klädd af bukhinnan, utom på fälten H’ och
V’, i porten, på de med p utmärkta strimmorna och i en
dylik sagittalt gående på öfre ytan. Lefverns yta
har i friska tillståndet ett marmoreradt utseende
i gult och brunt, hvilket beror på blodkärlens
anordning i hans massa. Denna bildas af celler,
ordnade i sammanhängande strängar, mellan de
finaste gallgångarna och kapillärer ur portådern
samt lefvervenen med deri äfven ingående lefverarter
och lymfkärl, allt sammanhållet af en ringa mängd
bindväf. Arteren närer väfnaderna; portådern
förer från tarmkanalen till organet de ämnen, ur
hvilka cellerna bereda gallan. Denna bortföres genom
gallgångarna antingen direkt till tarmen eller efter
en tids förvaring i gallblåsan. Det förändrade blod,
som återstår, går genom lefvervenerna till hålådern;
andra ämnen upptagas och bortföras af lymfkärlen. Vid
den betydliga omsättningsprocessen i lefvern utvecklas
en stor mängd värme. Om sjukdomar i lefvern se
nästa art. G. v. D.

Lefversjukdomar. Lefverns rätta läge i högra
hypokondriet kan rubbas dels genom medfödd
lägeförändring, såsom vid situs inversus, då den
bytt plats med mjelten och ligger på venster
sida, eller vid medfödt bråck i diafragma, då
den kan ligga i högra lungsäcken, dels genom
förvärfvad lägeförändring, såsom då den tryckes
nedåt i buken genom exsudat i lungsäcken och andra
lungsjukdomar eller uppåt genom tumörer i buken,
bukvattusot o. dyl. – Rörlig eller vandrande,
d. v. s. djupt nedsjunken i bukhålan, blir lefvern,
liksom mjelten (dock ej så ofta), hos äldre qvinnor
med slappa bukbetäckningar och förslappning af de
ligament, som hålla upp lefvern. – Formförändring
erhåller lefvern dels genom sjukdomar, som verka
hypertrofi (förstoring) eller atrofi (minskning),
dels genom det farliga bruket hos fruntimmer
att begagna hårdt tillsnörda kläder (snörlif och
kjortelband), då s. k. "snörlefver" uppstår genom
en horisontal snörfåra eller inknipning, under
hvilken lefvercellerna försvinna och ersättas af
bindväfssvålar. – Blodstockning (hyperemi) i lefvern
uppstår antingen passivt, genom hindradt afflöde
genom lefvervenerna, eller aktivt, genom kongestion,
ökadt blodtillflöde genom portal-venerna. Det förra
inträffar i synnerhet vid hinder för blodcirkulationen
genom hjertat (valvelfel) eller lungorna, det
senare efter hvarje riklig måltid och i många
infektionssjukdomar, såsom frossa, tyfus, rödsot,
skörbjugg. Vid den passiva hyperemien blir lefvern i
genomskärning lik muskot och kallas derför cyanotisk
muskotnötlefver. Genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>