Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hydatidsjukdom). Taenia Echinococcus är en mycket
liten (4 mm. lång) binnikemask, som utvecklar
sig i hundens tarmkanal. Dess mikroskopiskt små
ägg komma lätt in i munnen på menniskor, som hafva
intim beröring med hundar. Huru äggen sedan vandra
in i olika organ och företrädesvis i lefvern känner
man väl icke fullt klart; men att så sker är säkert,
och vi kunna derför icke nog varna mot det så vanliga
oskicket att smeka och kyssa hundar eller låta dem
slicka. I lefvern utbildar sig echinococcusägget
till en hydatid, eller blåsa, med ett eller många
rum: E. unilocularis och E. multilocularis. Den
förra är den vanligaste, är fylld med ett flytande,
ofta bernstensgult innehåll och kan uppnå ända till
ett manshufvuds storlek. Vanligen sitter den i
högra lefverfliken, omgifven af en bindväfskapsel;
stundom träffas flere, och lefvern kan då få en
enorm förstoring. På blåsans insida utvecklar
sig en mängd små echinococcushufvud, kallade
scolices, med sugvårtor och dubbla hakkransar
kring munnen. Inuti "moderblåsan" utvecklar sig
stundom en mängd "dotterblåsor" (i ett fall ända till
8,000). Echinococcusblåsor kunna brista och tömma sitt
innehåll på samma varierande sätt som lefverabscessen
(se ofvan); den kan föranleda varbildning och
förvandlas till en abscess. Mindre blåsor i
lefverns inre lemna inga tydliga symtom. Endast
ytligt belägna större blåsor kunna under lifvet
diagnosticeras såsom fluktuerande svulster. Full
säkerhet har man dock ej, förrän den perforerat och
innehållet kommit i dagen. Sjukdomen är oåtkomlig
för invärtes medikament; endast på kirurgisk väg,
genom punktion, incision, injektion m. m., kan den
utrotas. – Om <I>gallvägarnas</i> sjukdomar se Distomum,
Gallsten och Gulsot. – Lefverns blodkärl kunna
särskildt vara säte för vigtiga sjukdomar. Trombos,
eller proppbildning i vena porta, hvarigenom detta
kärl förtränges eller tilltäppes (pylethrombosis),
beror stundom på marasm, oftare på kompression
af kärlet genom lefvercirrhos eller tumörer
inuti eller i närheten af lefvern, såsom kräfta
o. dyl. Genom blodets stagnation i portådersystemet
uppstå bukvattusot, mjeltförstoring samt mag- och
tarmkatarr, men sällan gulsot. – Portåderns insida
kan äfven inflammeras med varbildning (pylephlebitis
suppurativa), vanligen sekundärt efter inflammation,
sårbildning eller tumörer i magsäck eller tarmar
m. m. Sjukdomen är mycket häftig, med feber,
gulsot, smärta i lefvertrakten, och döden följer
oundvikligt efter några dagar, högst veckor.
F. B.
Lefverskrumpning. Se Bukvattusot och Lefversjukdomar.
Lefversten, miner. Se Hepatit 2.
Lefvertran. Se Fisklefverolja.
Lefver-ven. Se Blodomlopp.
Lega. Se Legoaftal.
Legal (Fr. légal, af Lat. lex, lag), laglig, enligt
lag tillåten, i lag stadgad. (Motsats: illegal.) –
Legalisera, göra laglig, gifva laglig giltighet. –
Legaliter, Lat., på lagligt sätt, enligt lag.
Legat (Lat. legatus, utskickad), påfligt sändebud
(alltid en kardinal) med ett specielt uppdrag, i
motsats till nuntie, den heliga stolens ordinarie
ambassadör på en ort. Emedan kardinalen ar medlem af
påfvens råd, har en plats "vid hans sida" (Lat. ad
latus), men genom en sådan utomordentlig beskickning
tillfälligtvis lemnar denna plats, skickas "från
påfvens sida" (Lat. a latere), benämnes den påflige
legaten äfven legatus a latere. Äfven påfvens ombud
inom den forna Kyrkostatens provinser benämndes
legater (se Delegation). – Om legaterna inom det forna
romerska riket se Legatus.
Legat (Lat. legatum), testamentariskt förordnande,
gåfva, stiftelse genom testamente. Jfr Fideikommiss,
Legatum och Testamente. – Legatarie l. legatär
(Lat. legatarius, Fr. légataire), person, som erhållit
ett legat. – Legator, person, som gjort ett legat.
Legation (Fr. légation, af Lat. legatus,
utskickad). 1. En diplomatisk beskicknings medlemmar;
en sådan beskicknings ämbetslokal. Legationen består
vanligen af en chef (ambassadör, legat, nuntie,
envoyé, ministerresident, chargé d’affaires) och
ett antal till hans biträde ställda tjenstemän
(legationsråd, legationssekreterare, attachéer,
dragomaner m. fl.). – Legationsråd är den till rangen
förnämste af desse tjenstemän. I åtskilliga utrikes
makters diplomati är denna befattning fäst vid vissa
bestämda beskickningar, så att den äldste af de under
beskickningschefen lydande tjenstemännen alltid har
denna rang och högre lön än legationssekreterare från
samma land. I Sveriges-Norges diplomati deremot är
legationsrådstiteln rent personlig och tilldelas,
utan åtföljande löneförhöjning, legationssekreterare,
som under anställning i Utrikesdepartementet haft
kansliråds grad eller på grund af längre tids
tjenstgöring anses förtjena en högre personlig
värdighet. F. n. (1885) finnas legationsråd vid
svensk-norska beskickningarna i Paris, Wien och
Lissabon. – Vid somliga beskickningar finnes särskildt
anställd prestman, legationspredikant. I Sverige
utnämnas legationspredikanter af K. M:t, på förslag
af ärkebiskopen. De stå under öfverhofpredikantens
uppsigt och ega extra ansökningsrätt till regala
pastorat. F. n. (1885) finnes inom svensk-norska
diplomatien legationspredikant endast i London. –
2. Benämning på vissa områden inom den forna
Kyrkostaten. Se Delegation och Kyrkostaten, sp. 358.
Legationspredikant. Se Legation 1.
Legationsråd. Se Legation 1.
Legato (l. ligato, Ital., af Lat. ligare, binda),
"bundet", musikt., med bundet föredrag, d. v. s. utan
uppehåll mellan de på hvarandra följande tonerna. I
sång och på blåsinstrument utför man legato genom
att föredraga de bundna noterna i samma andedrag,
på tangentinstrument genom att släppa den ena tonens
tangent, först under det man nedtrycker den
följandes. I notskriften tecknas legato medelst en båge:
[båge]. Se Båge 2. A. L.
Legatum, Lat., var hos de gamle romarna ett
testamentariskt förordnande, efter hvilket en
arftagare hade att rätta sig, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
