- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
1027-1028

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leijonhufvud ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konung Johans kröning, 1569, "grefvinnenamn och stånd"
samt 1571 Raseborgs grefskap, och genom hennes äldre
son, Axel Stensson (se L. 7), fortplantades en greflig
slägtlinie. Drottning Margaretas äldre broders,
Abraham Erikssons (se L. 2), sonsöner Abraham Eriksson
(f. 1583, riksråd 1617, d. barnlös 1618) och Gustaf
Eriksson L
. (f. 1597, d. 1658 såsom f. d. landshöfding
öfver Örebro län) blefvo friherrar, den förre 1610
(ej introducerad), med Nynäs till friherreskap, den
senare 1651 (med rätt att skrifva sig till slägtgodset
Ekeberg). Den sistnämnde blef stamfader för den
ännu lefvande friherrliga ätten Leijonhufvud. Den
grefliga slägtgrenens medlemmar började till följd af
vistelse i utlandet och giften med tyskor förtyska
sitt namn till Lewenkopf och Lewenhaupt, och detta
senare namn blef slutligen enrådande. Dock förekommer
ännu i början af 1700-talet den svenska namnformen
L. (Grefvinnan Ebbas yngre son, Maurits Stensson
se L. 8 –, skref sig redan 1579 Lewenkopf.) Den
grefliga ätten L. erhöll 1653 äfven ett friherreskap,
Vinberg. Af dess märkligare medlemmar återfinnas
de, som äro födda efter 1500-talets slut, under
art. Lewenhaupt.

1. Leijonhufvud, Erik Abrahamsson, riksråd,
var bosatt först på Ekeberg i Nerike och sedan på
Lo, nu Gräfsnäs, i Vestergötland. 1510 deltog han i
belägringen af Borgholm, och under Sten Sture den
yngres tid nämnes han såsom medlem af rikets råd.
1511 blef han höfvitsman på Örebro slott och 1512,
från det Sten Sture d. y. öfvertog riksstyrelsen,
äfven öfver Vestergötland. I denna sin befattning
inlade han dock icke samma kraft som hans företrädare,
den tappre Åke Hansson (Tott), utan Karl Knutsson
(tre rosor) fick ohindrad företaga sitt plundringståg
in i Vestergötland 1519 och äfven återuppbygga
Elfsborgs slott, hvilket sedermera förgäfves
belägrades af Erik Abrahamsson. Efter Sten Stures
död (1520) var E. A. en af de förste rådsherrarna,
som öfvergingo på konung Kristian II:s sida,
och han var derefter en af dennes ifrigaste
anhängare. Sitt slott Örebro kunde han dock
icke hålla konungen tillhanda. Det blef intaget
af de förbittrade bönderna, och han sjelf blef
fången. Oaktadt allt detta och fastän han icke nämnes
bland dem, som beseglat ärkebiskop Gustaf
Trolles afsättningsdom 1517, blef han likväl
afrättad vid Stockholms blodbad 1520. – En dotter
till honom var Gustaf Vasas andra gemål, Margareta.
K. H. K.

2. Leijonhufvud, Abraham Eriksson, riksråd, den
föregåendes äldre son, blef 1540 medlem af rådet,
var 1542 verksam vid Dacke-upprorets bekämpande
på östgötasidan samt nämnes 1544 såsom lagman
i Vestergötland och 1549 såsom ståthållare i
Östergötland. Då gränsfejderna med Ryssland
1555 artade sig till fullständigt fredsbrott,
sattes han jämte riksrådet Birger Nilsson (Grip)
till öfverste för allt krigsfolk, som samlades i
Viborg. Under detta fästes kortvariga belägring
af ryssarna i Jan. 1556 var han jämte Birger
Nilsson ståthållare derstädes. Död i Viborg d. 1 Mars 1556.

3. Leijonhufvud, Margareta, den föregåendes
syster. Se Margareta, svenska drottningar.

4. Leijonhufvud, Sten Eriksson, friherre,
riksråd, den föregåendes broder, föddes d.
25 Aug. 1518. Han kallas redan
1532 väpnare och 1540 riddare samt nämnes under
1540-talet "konung Gustafs sekreta råd". 1542 var
han medlem af den beskickning till Frankrike, som i
Sceaux afslöt den första förbundstraktaten mellan
Sverige och Frankrike. 1545 blef han ståthållare
i Östergötland och höfvitsman på Kalmar samt
erhöll 1549 Jönköpings stad jämte flere närliggande
härad i förläning. 1551 kallades han "konungens
öfversta sekreta råd" och blef 1554 riksråd samt
1556 höfvitsman på Jönköpings slott och
ståthållare i Småland. 1557 var S. E. ett af de
svenska sändebud, som afslöto fredstraktaten i Moskva,
samt blef mot årets slut öfverste befallningsman öfver
Viborg och kringliggande orter. 1558 och 1559
skickades han till England för att underhandla om
giftermål mellan hertig Erik och drottning Elisabet
samt var 1563 främste medlemmen af den beskickning,
som skulle afsluta underhandlingarna om Erik XIV:s
förmälning med Kristina af Hessen, men på utvägen
fängslades i Danmark och der qvarhölls till 1565.
Hemkommen, blef han snart, i likhet med flere
andra stormän, föremål för konungens misstankar och
afgaf i Jan. 1567 jämte Svante Sture ett särskildt
skriftligt löfte att understödja konungens fria
val af gemål, men var det oaktadt en af de
herrar, som fängslades å Svartsjö i Maj
s. å. Han undgick att falla ett offer vid
"Sture-morden" i Upsala (d. 24 Maj) endast
till följd af knektarnas villrådighet om huruvida
han eller Sten Axelsson Banér vore den "herr
Sten", hvars lif konungen ville skona. Medan Erik
vistades på Svartsjö under senare delen af året
1567, förde S. E. och några andra rådsherrar
riksstyrelsen i Stockholm. Vid hertigarna Johans
och Karls uppror, 1568, slöt han sig till dem
och förde jämte Pontus De la Gardie befälet
öfver den del af deras folk, hvars insläppande i
Stockholm d. 29 Sept. omintetgjorde för konung Erik
hvarje möjlighet till vidare motstånd. S. E. blef
emellertid vid detta tillfälle stungen genom lifvet
af en af konungens drabanter och afled några dagar
derefter till följd af såret, d. 5 Okt. 1568.
Vid grefve- och friherrevärdigheternas inrättande
(1561) hade han blifvit friherre. Samma dag han dog
lär han hafva erhållit löfte om greflig värdighet.
Om S. E:s manhaftiga maka, "gref Ebba", se Lilliehöök,
Ebba
.

5. Leijonhufvud, Märta, den föregåendes syster,
riksrådet Svante Stures maka, för sitt kraftfulla
väsende och vördnadsbjudande yttre kallad
kung Märta, föddes på fädernegården Ekeberg d.
24 Dec. 1520, efter faderns död, och blef d.
23 Febr. 1538 gift med Svante Sture, hvarvid
hennes svåger konung Gustaf höll bröllopet
å Nyköpings slott. Hon blef moder till 15
barn, af hvilka 5 dogo i späd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free