Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leipzig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och würtembergarnas affall, samt de förbundna
omkr. 48,000 man. Svenskarna, hvilka Karl Johan
sparade i sjelfva slaget, men hvilka togo del
i stadens stormning, förlorade endast 310 man.
S. A. L. C. O. N.
Leipzig-disputationen (Leipzig-kolloqviet) kallas
det offentliga meningsutbyte rörande vissa kyrkliga
hufvudläror, som från d. 27 Juni till d. 16 Juli 1519
egde rum i Pleissenburg-citadellet i Leipzig mellan
prokansleren för universitetet i Ingolstadt d:r Johann
Eck å ena sidan samt Wittenberg-professorn d:r Andreas
Karlstadt och d:r Martin Luther å den andra sidan. Eck
hade råkat i strid med Karlstadt angående läran om
Guds nåd och menniskans fria vilja. Den stridslystne
Eck hade derjämte i ett par af sina för disputationen
utgifna teser tämligen påtagligt riktat några hugg
mot Luther. Denne ansåg sig böra upptaga den kastade
stridshandsken. Sedan disputationen mellan Eck och
Karlstadt pågått, under en veckas tid, började derför
en ny mellan Eck och Luther, hufvudsakligen rörande
påfvens primat, skärselden, boten och aflaten. Ecks
vapen voro kyrkofädernas skrifter och kyrkomötenas
beslut. Luthers vapen var bibeln. Striden växte ut
till en strid om påfvedömets princip och hela det
romerska kyrkosystemet. Leipzig-disputationen var
af stor betydelse för reformationen, dels emedan
genom den Luthers egen ställning blef honom sjelf
klarare, i det att han insåg det kraf sanningen
ställde på honom gent emot katolska kyrkans
villfarelse, dels emedan för reformationens sak
vunnos många betydande män bland den talrika skara,
som med spänd uppmärksamhet följde disputationens
gång. J. P.
Leipzigska interim (Leipziger-interim. Se
Interim) kallas den af de sachsiska landständerna
i Leipzig d. 28 Dec. 1548 antagna religionsstadga,
genom hvilken man hoppades på fredlig väg bilägga
striden mellan katoliker och protestanter. Den
var frukten af förhandlingar, som under loppet
af år 1548 fördes dels i Pegau mellan Melanchthon
m. fl. sachsiska teologer och de katolske biskoparna
af Meissen och Naumburg, dels i Torgau mellan
nämnda teologer och de sachsiska ständerna, dels
i Celle mellan teologerna inbördes. Det leipzigska
interim var i det hela blott en mildrad reproduktion
af det augsburgiska. Rättfärdiggörelselaran var
affattad i sväfvande ordalag, sakramentens sjutal och
biskopsmaktens behörighet erkändes och de katolska
ceremonierna fingo under namn af "likgiltiga saker"
(adiafora, se d. o.) följa med. Den berättigade oro,
som derigenom väcktes i det strängt protestantiska
lägret, häfdes genom religionskrigets förnyade
utbrott, ty det ledde till det för lutheranerna
fördelaktiga Passaufördraget (1552).
Leirá, gård i Borgarfjords syssel på Island, tillhörde
förr don ännu blomstrande ämbetsmannaslägten
Stephensen. 1796–1819 hade Magnus Stephensen
ett tryckeri på L., och derifrån utgick
bl. a. tidskriften "Minnisverð tiðindi" (1796–1806).
C. R.
Leirhnúkr, vulkan på Island, 16 km. n. ö. om gården
Reykjahlið, vid Myvatn. 1724–29
utsände den stora lavaströmmar, som ödelade
nejden. Sedan dess har den hvilat. C. R.
Leise. Se Kyrie eleeson.
Leisewitz, Johann Anton, tysk skriftställare, f. 1752,
d. 1806 såsom geheime justitieråd i Braunschweig, en
af Göttingska skaldeförbundets (se d. o.) medlemmar,
vann ett namn, genom det af Lessing m. fl. högt
skattade sorgspelet Julius von Tarent (1776).
Leistenius, Jakob Gabriel, finsk humoristisk skald,
född d. 15 April 1821 i Suoniemi kapell af Karkku
socken i vestra Finland, blef 1842 student och
1850 lärare i latin vid Viborgs gymnasium. Död i
Viborg d. 4 Jan. 1858. L. var under sin studenttid
den glada, improviserade sångens representant i
studentkretsarna vid Helsingfors universitet och
sålunda redan känd i ganska vida kretsar, då han
började offentliggöra sina poem. Han utgaf 1847 tvänne
dikthäften: Pojken, som för sitt friska innehåll
emottogs med stor välvilja af kritiken, och Ynglingen,
hvars innehåll redan var något allvarligare, samt
1855 ett häfte Dikter, der de värdefullare af de
gamla sångerna, återfunnos jämte några nyare,
bl. a. lyckade travestier af klassiska ämnen,
t. ex. "Dionysius". Några förut otryckta stycken
äro införda i "Lännetär", II, der J. J. Vecksell med
värme tecknat den bortgångne studentsångarens bild.
M. G. S.
Leith [lith], stad i skotska grefskapet Edinburgh
och hufvudstaden Edinburghs hamn, ligger på södra
stranden af Forth-fjorden, vid ån Leiths mynning,
nära 3 km. n. om staden. Edinburgh, med hvilken L. är
förenadt med mellanliggande husrader, så att det i
sjelfva verket bildar en del af hufvudstaden. Hamnen
bildas af flodmynningen och skyddas af tvänne dammar
(1,076 och 952 m. långa). Den innehåller 5 våta dockor
och 7 kalfatringsdockor. En ny hamn har anlagts af
hertigen af Buccleuch vid Granton, 1,6 km. v. om
L. Tillsammans med förstäder och kringliggande
byar hade L. 1881 58,193 innev. Handeln är mycket
liflig, i synnerhet med spanmål och trävaror från
Nord-Europa. Skeppsbyggeriet sysselsätter omkr. 2,000
pers., och derjämte finnas glasbruk, såpsjuderier,
sockerbruk, qvarnar, repslagerier m. m. En ångfärja
(floating railway) går till Burntisland på den
motliggande stranden af Forth-fjorden.
Leitha, biflod till Donau, uppstår i Nedre Österrike
af tvänne källfloder, Schwarzau och Pitten, och mynnar
ut i en arm af Donau på vestra sidan af kleine Schütt.
Emedan floden på en sträcka bildar gräns mellan Ungern
och Österrike, kallar man ofta de båda rikshälfterna
af den österrikisk-ungerska monarkien Cis- och
Transleithanien (se Cisleithanien). På högra sidan om
floden längs Ungerns gräns sträcka sig de skogklädda
Leithabergen, en smal utgrening af Steiermarks alper.
Leitmeritz (Tsjech. Litomerice), stad i norra Böhmen,
vid högra stranden af Elbe och Elbe-jernvägen. 10,854
innev. (1880). Biskopssäte. Stora ölbryggerier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
