Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 1047-1048 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lejonet, Felis leo, zool., hör till kattdjurens familj - Lejonet, astron. Se Leo - Lejonet, fästningstorn. Se Göta lejon - Lejongap, bot., är den svenska benämningen på arterna af örtslägtet Antirrhinum L. - Lejonhielm. Se Leijonhielm - Lejonhufvud. Se Leijonhufvud - Lejonkulan. Se Stockholms teatrar - Lejonlilja, ett i senare tid efter vapenbilden gifvet namn åt en uppländsk slägt - Lejonmarck. Se Leijonmarck - Lejonorden. 1. Badenska Zähringer-Löwenorden (se Zähringer-Löwenorden) - Lejonorden. 2. Nederlänska L., stiftad 1815 af konung Vilhelm I - Lejonsköld. Se Leijonsköld - Lejonstedt. Se Leijonstedt - Lejontand, bot. Se Taraxacum - Lejonunderslägtet. Se Kattslägtet - Lejonörn, en heraldisk figur - Lejre, by på Själland - Lek, fiskarnas fortplantning. Se vidare Lektid - Lek, en af nedre Rhens venstra armar i Nederländerna - Lekain, Henri Louis - Lekamensfesten. Se Kristi lekamensfest - Lekare. 1. I svenska medeltidsskrifter namn på vandrande musikanter eller jonglörer - Lekare. 2. Sjöv. Se Ankarketting och Förtöja - Lekaryd, socken i Kronobergs län - Lekatten. Se Hermelinen - Lekeryd, socken i Jönköpings län - Lekman kallas hvarje församlingsmedlem, som ej är prest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tamboskapen är på somliga ställen också högst betydlig
och större, ju närmare detta rofdjur håller
sig till europeiska nybyggen eller arabernas
vistelseorter. Redan långt tillbaka i forntiden finnes
lejonet omnämndt, t. ex. på egyptiska fornlemningar;
äfven hebréer, greker och romare tala mycket om
detsamma. I Rom anordnade edilen Scaevola den första
och Sulla den andra lejonstriden. Redan den senare
hade haft 100 lejon, men Pompejus lät införa 600
och Caesar åtminstone 400 på arenan. Hadrianus och
Marcus Aurelius läto vid spelen döda dem i hundratal,
och på detta sätt minskades lejonen så betydligt, att
all enskild jagt på dem i Afrika förbjöds, på det att
tillräckligt många skulle kunna anskaffas till cirkus.
C. R. S.

Lejonet, astron. Se Leo.

Lejonet, fästningstorn. Se Göta lejon.

Lejongap, bot., är den svenska benämningen
på arterna af örtslägtet Antirrhinum L., hörande
till nat. fam. Personatae L. (Antirrhineae),
kl. Didynamia L. Lejongapen hafva blomfodret nästan
likformigt deladt, kronan tvåläppig, med nedre läppen
uppsvälld, så att hon med sin håriga bas tillsluter
kronpipens svalg. En art, Antirrhinum Orontium,
tillhör svenska floran. Lejongap odlas såsom
prydnadsväxter i våra trädgårdar. Fordom nyttjades de
i medicinen. Till lejongapen räknades förr äfven den
gula sporreblomman, Linaria vulgaris Mill. Se Linaria.
O. T. S.

Lejonhielm. Se Leijonhielm.

Lejonhufvud. Se Leijonhufvud.

Lejonkulan. Se Stockholms teatrar.

Lejonlilja, ett i senare tid efter vapenbilden (styckad
sköld med lejon och half lilja) gifvet namn åt
en uppländsk slägt, som utdog i senare hälften af
1300-talet. K. H. K.

Lejonmarck. Se Leijonmarck.

Lejonorden (T. Löwenorden). 1. Badenska
Zähringer-Löwenorden (se Zähringer-Löwenorden). –
2. Nederländska L., stiftad 1815 af konung
Vilhelm I, är en civilförtjenstorden och har
tre klasser, storkors, kommendörer och riddare,
hvartill komma "bröder", en grad till belöning för
filantropisk verksamhet. Ordenstecknet är ett krönt
hvitemaljeradt S:t Georgs-kors med klufna armändar
och gyllene kulor å de åtta spetsarna samt med
fyra gyllene W mellan armarna och en hvit-emaljerad
midtsköld, hvilken å framsidan visar ett krönt gyllene
lejon med svärd och pilar, å baksidan devisen Virtus
nobilitat (Dugligheten adlar). Bandet är blått,
med orangegula ränder.

Lejonsköld. Se Leijonsköld.

Lejonstedt. Se Leijonstedt.

Lejontand, bot. Se Taraxacum.

Lejonunderslägtet. Se Kattslägtet.

Lejonörn, en heraldisk figur, hvars öfre del är ett
lejon och nedre del en örn (se fig. å nästa sp.). De
s. k. Blå-slägterna (se Blå) förde en sådan bild i
sitt vapen. Stamfader för den ena af dessa slägter
var den 1280 afrättade Johan Filipsson (se d. o.),
för den andra hans systerson Johan Karlsson till
Fånö, hvars fader, Karl Tjelfvesson, förde ett
patriarkalkors mellan ett hjorthorn och en halfmåne.
K. H. K.

Lejonörn.

Lejre, by på Själland, 12 km. s. ö. om Roskilde,
i forntiden konungasäte och medelpunkt för åsakulten
i Danmark. Enligt Dietmar af Merseburg (d. 1019)
höllos ännu 100 år före hans tid i "Lederum" (tydligen
omskrifning af ett nordiskt "at Hleidrum") i landet
"Selon" hvart 9:de år stora offerfester, vid hvilka
man offrade 99 handjur af olika slag (hästar,
hundar, tuppar o. s. v.) och lika många män. C. R.

Lek, fiskarnas fortplantning. Se vidare Lektid.

Lek, en af nedre Rhens venstra armar i Nederländerna,
skiljer sig vid Wijk bij Duurstede från Rhen och
förenar sig vid Krimpen med de Noord, en arm af Maas,
hvarefter den under namnet Nieuwe Maas flyter förbi
Rotterdam till Nordsjön.

Lekain (lökä’ng; egentl. Cain), Henri Louis,
fransk skådespelare, f. i Paris 1728, d. derstädes
1778, samlade 1748 kring sig ett amatörssällskap, med
hvilket han gaf dramatiska föreställningar. Voltaire,
som 1750 lärde känna hans anlag, gaf honom
vägledning i konsten och utverkade s. å. åt
honom debut samt 1752 engagement vid Théâtre
français. Genom ihärdigt arbete lyckades L. så förädla
sina i början bristfälliga framställningsmedel,
att han vardt en stor tragisk skådespelare. Till
hans bästa roller hörde Mahomet, Orosmane, Tancrède,
Oreste och Néron. L:s efterlemnade Mémoires (1801;
2:dra uppl. 1847) omtrycktes i förening med Talmas
"Réflexions sur L. et sur l’art théâtral" (1825;
ny uppl. 1874).

Lekamensfesten. Se Kristi lekamensfest.

Lekare. 1. (leikari, loddari), i svenska
medeltidsskrifter namn på vandrande musikanter eller
jonglörer (se d. o.). Verbet "leka" nyttjades nämligen
då i samma betydelse som "spela", alltså: "leka på
luta", "leka på orgerna" o. s. v. – 2. Sjöv. Se
Ankarketting och Förtöja.

Lekaryd, socken i Kronobergs län, Allbo härad. Areal
3,646 har. 674 innev. (1884). L. bildar med Aringsås
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vexiö stift,
Allbo kontrakt.

Lekatten. Se Hermelinen.

Lekeryd, socken i Jönköpings län, Tveta härad. Areal
6,979 har. 1,317 innev. (1884). Annex till Svarttorp,
Vexiö stift, Tveta kontrakt.

Lekman kallas hvarje församlingsmedlem, som ej är
prest. Ordet är en försvenskning af det nylatinska
laicus (af Grek. laos, folk), hvilken benämning
tidigt i kyrkospråket användes för en kyrkans medlem,
som icke var clericus, d. v. s. icke hörde till
presterskapet (se Klerus). Under medeltiden utvecklade
sig med den stigande hierarkien denna skilnad till
en kastskilnad, som ännu fortfar inom den katolska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>