Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemchen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tekniska högskolan och konstskolan i Stuttgart
1885. Han har skaffat sig ett namn företrädesvis
genom en Populäre ästhetik (1865; 5:te uppl. 1879),
hvilken öfversatts på flere språk (på svenska 1868).
Lemchen [le’mken], Johan Åke, jurist, född i Jönköping
d. 16 Juni 1808, började 1830, efter afslutade studier
i Lund, juridisk tjenstgöring under Göta hofrätt,
der han 1874–78 var president vid riksdagarna
1862–63, 1865–66, 1867 och 1868 var L. representant
för Jönköpings stad och ledamot af lagutskottet. Vid
Upsala universitets jubelfest 1877 blef han juris
hedersdoktor.
Lemercier [lömärsie], Jacques, fransk arkitekt,
f. i slutet af 1500-talet, kom 1607 till Rom och
studerade der till 1620. Återkommen till Frankrike,
byggde han 1636 det palats åt kardinal Richelieu,
hvilket sedan, då efter kardinalens död drottning
Anna af Österrike med sina söner bodde der, kallades
Palats royal. Han byggde äfven Sorbonnes kollegium med
tillhörande kyrka, hvarjämte han efter 1621 utförde en
del af Louvres gård, med lyckad anslutning till äldre
byggnadsdelar af palatset, m. m. L. dog i Paris 1660.
Lemercier [lömärsie], Louis Jean Népomucène,
fransk dramatisk författare, f. 1771, d. 1840,
uppträdde med sjelfständighet mot skräckväldet och
var väl sedd i de tongifvande sällskapskretsarna
under direktoriet. L:s frimodiga hållning gentemot
Napoleon I gjorde att den kejserliga styrelsen
lade hinder i vägen för uppförande af hans
stycken. Han vågade sig på att införa åtskilliga
nya, ovanliga saker till såväl innehåll som
form, men var i teorien en inbiten klassicist
och vedersakare till nyromantiken. L. invaldes
1810 i Franska akademien. 1830 fick han en plats
i deputeradekammaren. De bästa af hans dramer
äro sorgspelen Agamemnon (1795), Ophis (1799)
och Frédégonde et Brunehaut (1821), lustspelen
Le Tartufe révolutionnaire (1795), Dame censure
(1822) och Le corrupteur (s. å.) samt de "historiska
komedierna" Pinto, ou la journée d’une conspiration
(1800), Richelieu (1804) och L’ostracisme (1828),
de tre sistnämnda i en af L. uppfunnen och lyckligt
invigd genre. Bland L:s öfriga arbeten märkas poemen
Les âges français (1803; i 15 sånger), L’atlantiade,
ou la théogonie newtonienne (1812; i 6 sånger) samt
främst den satiriska epopén La panhypocrisiade, ou
le spectacle infernale du, XVI:e siècle (1810–32;
i 20 sånger), fylld af en bisarr, men ganska storartad
humor.
Lémery [lemöri]. 1. Nicolas L., fransk kemist,
f. 1645, d. 1715, höll från 1672 mycket besökta
föreläsningar i Paris, der han bosatt sig såsom
apotekare. Ursprungligen protestant, såg han sig 1686
nödsakad att antaga katolicismen, för att undgå de
förföljelser, som framkallades af nantesiska ediktets
upphäfvande. L:s Cours de chymie (1675) upplefde
många upplagor och öfversattes på flere språk. Han var
från 1699 medlem ("chimiste pensionnaire") i franska
vetenskapsakademien. – 2. Louis L., den föregåendes
son, f. 1677, d. 1743, medicine doktor, blef 1731 demonstrator i kemi vid
"Jardin du roi" efter att hafva vunnit anseende som
kemist genom åtskilliga nya undersökningar. Äfven
han och en hans yngre broder (d. 1721) tillhörde
franska vetenskapsakademien.
Lemgo, stad i furstendömet Lippe-Detmold, 13
km. n. om Detmold. 6,108 innev. (1880). Tillverkning
af sjöskumsmunstycken. L. grundades i 12:te årh. och
tillhörde hansan.
Lemierre [lömiär], Antoine Marin, fransk dramatiker,
f. 1723, d. 1793, rönte framgång med åtskilliga
tragedier, bl. a. Hypermnestre (1758) och Guillaume
Tell (1766), i hvilka ställen af verklig poetisk kraft
finnas. Dessutom skref han lärodikterna La peinture
(1769) och Les fastes, ou les usages de l’année
(1779). L. invaldes 1781 i Franska akademien. Hans
"Oeuvres" utgåfvos i 3 bd, 1810.
Le mieux est l’ennemi du bien [lo mjö ä lennömi dy
bjä’ng], Fr., "det bättre är fiende till det goda",
d. v. s. man kan skämma en god sak genom en illa
afpassad äflan att förbättra den.
Lemke, Johan Filip, bataljmålare, föddes i Nürnberg
1631 och kom som gosse i lära hos målaren Evert Decker
i Hamburg samt, efter dennes död, hos bataljmålaren
Jakob Weyer derstädes. Från 1650 arbetade han hos
Georg Strauch, och mot slutet af 1653 företog han
en studieresa till Italien, der han företrädesvis
uppehöll sig i Rom. 1669 var han i Venezia, på återväg
hem. Han hemkom 1673. L:s utveckling under detta skede
känner man föga. I likhet med sina lärare hade han
egentligen egnat sig åt skildringen af batalj- och
jagtscener, och han målade väl till en början i deras
anda, d. v. s. under holländskt inflytande. I Italien,
der han särskildt omsorgsfullt studerade landskapet,
drogs han närmare till detta lands konst. I synnerhet
Bourguignon och Bamboccio (Laar) skola hafva varit
hans förebilder. I Sverige torde knappt något prof
af hans konst från denna period återfinnas, utom
hans få raderingar. En berömd konstkännare (Waagen)
dömer om en af hans dithörande taflor, att L. som
målare "utvecklar mycket lif i anläggningen, en
skicklig teckning, en mäktig och klar kolorit samt
ett bredt och fritt utförande". Att denna utmärkta
konstnärlighet också vann samtidens fulla erkännande
är bekant. Ett af bevisen härför ligger i den
omständigheten att L., sannolikt genom Ehrenstrahls
bedrifvande, af Karl XI inkallades till Sverige för
att skildra hans faders och hans egna krigsbedrifter.
L. antog den förmånliga kallelsen att blifva
k. svensk batalj målare och ankom till Stockholm
i Okt. 1683. Oförtöfvadt begynte han sitt värf,
under öfverinseende af Erik Dahlberg, hvars med
händelserna samtida teckningar han ganska troget
följde. Början gjordes med Karl XI:s fältslag. Slaget
vid Halmstad och den första taflan öfver Slaget vid
Lund aflemnades 1684, och sedan följde de öfriga
ganska snabbt. Samtliga dessa för det allmännas
räkning utförda stycken förvaras nu å Drottningholm
i öfre och nedre gallerierna. De äro 24 till antalet,
af dem 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
