Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom hvilket företag Finland bidrog till de
internationella cirkumpolära observationsserierna
under de nämnda åren. Ännu föreligga icke resultaten
af denna expeditions verksamhet in extenso, men af
hittills tillgängliga meddelanden af L. framgår,
att han till sina tidigare resultat inom polarljusets
teori vunnit ett kraftigt bevis. Det lyckades nämligen
L. att med fysikaliska hjelpmedel frambringa en
norrskensstråle öfver en fjälltopp, hvarigenom stöd
vinnes för den satsen att polarljuset frambringas af
en elektrisk ström från atmosferen till jordytan. I
den vetenskapliga verlden har äfven mer än vanlig
uppmärksamhet egnats dessa rön från den finska
observationsorten. – Bland öfriga arbeten af L. må
nämnas hans Studier öfver sommarnattfrosterna samt
medlen att förekomma deras härjningar (1881). Af
Finska vetenskapssocieteten är L. medlem, likaså
har han kallats till ledamot i den internationella
polarkonferensen samt i "Société française de
physique" (1884). A. R-y.
Lemströms kanal. Se Lemland.
Lemur, Lat., maki-slägtet (räf-apslägtet),
zool., hör till familjen lemurer (Lemuridae),
halfapornas afdelning (Prosimiae) af de fyrhändtas
ordning och däggdjurens klass. Det utmärkes
genom sitt långsträckta, räfvens liknande hufvud
med måttligt stora ögon och öron, hvilka senare
äro rikt hårbevuxna, ofta t. o. m. försedda med
hårknippen. Öfverkäkens framtänder äro lika stora
och stå båda i hvardera käkhalfvan framför den stora
hörntanden. De bakre lemmarna äro betydligt längre
än de främre. Vristen är icke förlängd. Händerna
och fötterna äro ofvanpå tunnhåriga, svansen
längre än kroppen och pelsen mjuk, undantagsvis
äfven ullig. Dithörande arter lefva sällskapligt i
Madagaskars och angränsande öars skogar, klättra
hastigt och vigt, utföra långa språng från gren
till gren och uppsöka sin af insekter och frukter
bestående föda nattetid. Till sin natur äro dessa
djur milda och fredliga, låta tämja sig med lätthet
och kunna hålla länge ut i fångenskap. – Mormakin,
L. macaco, blir ungefär 90 cm. lång, hvaraf mer
än hälften kommer på svansen. Hannen är mer eller
mindre rent svart, stundom med en rödbrun skiftning
på kroppens sidor och lemmarna. Honan är i allmänhet
ljusare eller mörkare rostbrun (på ryggens midt någon
gång stötande i purpurrödbrunt), med kinderna,
svansen och fötterna enligt regeln hvitaktiga,
blott undantagsvis rostbruna. – Kattan, L. catta,
blir 35 cm. lång, med 50 cm:s svans. Färgen vexlar
från grå till roströd. Nosen och en ring omkring ögat
äro svarta; ansigtet, öronen och kroppens undre sida
äro hvita samt svansen försedd med svarta och hvita
ringar. C. R. S.
Lemurerna, Lemuridae, zool., bilda en familj inom
halfapornas afdelning (Prosimiae) och däggdjurens
klass. De öfre framtänderna äro lodräta och i midten
skilda åt genom en lucka; de undre stå tätt intill
hvarandra och äro riktade framåt. De främre lemmarna
äro kortare än de bakre, vristen stundom förlängdt,
alla fingrarna (utom den andra i ordningen på bakre
händerna) försedda med naglar och fjerde fingern längst på alla
händerna. Dithörande djur äro hemma hufvudsakligen
på Madagaskar och kringliggande öar, men äfven i
mellersta Afrika från östra till vestra kusten samt
på de syd-asiatiska öarna. Alla lefva de i större
eller mindre skaror i skogarnas träd. Om dagen hålla
de sig undangömda i skogarnas mörkaste ställen eller
i trädhål och huka sig då ned eller rulla ihop sig för
att sofva. I skymningen komma de i rörelse, låta höra
sin oftast tämligen oangenäma och högljudda stämma
samt gå ut för att söka sin föda. Härvid äro somliga
mycket rörliga, men andra smyga försigtigt från gren
till gren. Lemurerna äro i allmänhet föga begåfvade;
alla äro skygga och rädda, men försvara sig modigt,
då de fångas. – Hit föras indri-slägtet, Lichanotus,
maki-slägtet, Lemur, lori-slägtet, Stenops,
och galagos- l. öron-maki-slägtet, Otolicnus.
C. R. S.
Lemures, Lat. Se Larvae.
Lemuria, mytol. Se Larvae.
Lemuria, en hypotetisk kontinent i Indiska hafvet,
hvilken teoretiskt konstruerades på 1860-talet af
engelske zoologen Ph. L. Sclater för att fylla en
lucka mellan Madagaskar, Ceylon och Sumatra. Dessa
tre öar utmärka sig nämligen genom en synnerligen
egendomlig öfverensstämmelse uti sin fauna
(särskildt hvad beträffar lemurerna) och den skarpa
kontrasten mellan deras djurverld samt den närbelägna
afrikanska och asiatiska. Dertill kommer att malajiska
folkstammar finnas både på de ostindiska öarna och det
aflägsna Madagaskar, medan dessa folk äro helt och
hållet främmande för det asiatiska fastlandet v. om
Iravaddi. Man har ej trott sig kunna tillerkänna
malajerna en så stor nautisk färdighet, att de uti
längst förflutna tider skulle kunnat företaga någon
större utflyttning tvärs öfver det stormiga Indiska
hafvet, och någon annan väg hade de knappast kunnat
taga, utan att lemna spår efter sig. L. skulle således
hafva sjunkit i en så ny tid som den, under hvilken
den malajiska folkstammen utbredde sig. Sedan den
tiden kan den dock icke hafva sjunkit så djupt,
och det borde derför uti Indiska hafvet finnas en
hög kontinentplatå lik de öfriga verldsdelarna. Så
förhåller det sig dock icke; tvärtom hafva lödningar
visat, att Indiska hafvet bildar ett enda stort bäcken
af samma djup och med samma jämna bottenyta som
de öfriga verldshafven. Madagaskar, Seychellerna,
Saya de Malhabanken m. fl. öar och ref ö. om Afrika
äro blott åsformiga bihang till Afrikas högplatå;
Ceylon och Indiska arkipelagen äro kustöar vid den
asiatiska kontinenten. Ironiskt föreslår derför
den tyske geografen O. Krümmel att benämna det
breda och tämligen noga upplodade hafsbäckenet af
omkr. 3,600 m. djup mellan Chagos-öarna, Ceylon och
Sumatra "Lemuria-djupet". Hypotesen om L. har med stor
öfvertygelse förfäktats af zoologer och antropologer,
t. ex. A. R. Wallace och O. Peschel, ja man har
t. o. m. betraktat L. som det sannolika urhemmet för
menniskoslägtet, som enligt descendensteorien der
först skall hafva utbildat sig från någon ap-art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
