Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lennep - Lennep, Jacob van - 1. Lenngren, Karl Peter - 2. Lenngren, Anna Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elberfeld. 8,077 innev. (1880). Kamgarnsspinnerier och klädesfabriker. Lennep, Jacob van, holländsk skald och romanförfattare, född i Amsterdam d. 24 Mars 1802, son till den framstående klassiske filologen och skalden David Jacob van L. (f. 1774, d. 1853), studerade juridik i Leiden och offrade sedan lejonparten af sin tid åt författareskap, trots sina ganska ansträngande göromål som advokat och domare. Han var 1853--56 medlem af Andra kammaren, hvarest han slöt sig till de konservative. Död d. 25 Aug. 1868. -- L. är en af Hollands mest begåfvade och inflytelserike författare. Påverkad af Byron och W. Scott, höjde han den nyare romantikens fana i sitt fädernesland. Sedan han först uppträdt med Akademische idyllen (1826), dikter med ämnen ur studentlifvet, påbörjade han 1828 en samling poetiska berättelser under titeln Nederlandsche legenden och gaf lyrisk form åt sina intryck af 1830 års tilldragelser. Ännu mera folkkär vardt han genom sina underhållande, fastän föga djupa historiska romaner, bland hvilka må nämnas De pleegzoon (1829; "Fostersonen", 1838), De roos van Dekama (1836--37; "Dekamas ros", 1881), Ferdinand Huyck (1840; "Ferdinands äfventyr", 1865) och De lotgevallen van Klaasje Zevenster (1865--66; "Klaasje Zevensters lefnadsöden", 5 bd, 1868--69), en till 1840-talet förlagd social roman af stort värde. Hit hör äfven Onze voorouders (5 bd, 1838--45), en serie berättelser. L. har kallats "Hollands Walter Scott", och i sjelfva verket kan han i tjusande berättareförmåga mäta sig med den store skotske epikern. Lustspelen Het dorp aan die grensen (1830) och Het dorp over die grensen (s. å.) äro bland L:s 30 dramatiska stycken de enda, som gjort varaktig lycka. Hans arbete De voornaamste geschiedenissen van Noord-Nederland aan zijne kinder en verhaald (1846--49; 5:te uppl, 1865) är ett godt försök till populär häfdateckning. L. öfversatte bl. a. arbeten af Shakspeare, Byron, Southey och Tennyson samt utgaf en kritisk uppl. af J. van Vondels verk. L:s Poetische werken utgåfvos 1859--72, i 13 bd, hans Romantische werken 1855--72, i 23 bd. Hans Dramatische werken finnas samlade i 3 bd (1852--54). 1. Lenngren, Karl Peter, tidningsman, ämbetsman, föddes i Nyköping d. 28 Maj 1750 och ingick 1770 såsom e. o. kanslist i Kommersekollegium, hvarest han 1799 befordrades till kommerseråd. Han blef ledamot af Vetenskapsakademien 1805. Död d. 16 Nov. 1827. -- L. började 1778 i förening med J. H. Kellgren utgifva den inflytelserika tidningen "Stockholmsposten" och var redaktör för densamma ända till 1813. L. var gift med skaldinnan Anna Maria Malmstedt (se nästa art.). 2. Lenngren, Anna Maria, skaldinna, den föregåendes hustru, föddes i Upsala (?) d. 18 Juni 1754 (enligt en annan uppgift 1755) och var dotter af dåv. docenten, sedan akademiadjunkten Magnus B. Malmstedt. I fädernehemmet fick hon en grundlig bildning och utvecklade der redan tidigt sin vittra talang. Faderns hem var torftigt, men flere af de då i Upsala varande gryende literära förmågorna sökte sig till hans glada, om ock fattiga bostad, ej minst för att sammanträffa med den rikt begåfvade dottern, som redan tidigt vann sig ett namn såsom en lefvande skaldinna. Bokstäfverna A. M. M. syntes rätt ofta under tillfällighetsdikter och andra qväden från 1770-talet. Och den unga dam, som dolde sig bakom detta märke, följde alldeles icke de råd hon senare gaf "sin dotter, om hon hade någon", att icke öda tiden bort med läsning. Tvärtom sysslade hon, såsom man finner bl. a. af hennes vittra korrespondens med sedermera landshöfding Schmiterlöw, synnerligen flitigt med vitter läsning och vittert skriftställeri, liksom hon äfven var så hemma i latinska språket, att hon kunde bistå sin fader med rättande af studenternas latinska stilar. Hennes första skriftställeri tog för öfrigt lifligt intryck af de svenske skalder, som i hennes första ungdom intogo främsta platserna i vår literatur. Hennes första mera betydande dikt, satiren Tékonseljen (i sin ursprungliga form tryckt i Göteborgstidningen "Hvad Nytt", 1775, men möjligen skrifven något år förut; sedermera anonymt utgifven i omarbetad form, 1777), vittnar afgjordt om inflytande från Dalins satirdiktning. På äldre dagar ogillade fru L. visserligen denna sin förstlingssatir. Men jämte sina poetiska förtjenster eger denna dikt betydelse såsom ett uttryck för den unga Anna Maria Malmstedts uppfattning af qvinnokönets betydelse, i det att hon der satiriserar öfver dem, som klandra, att qvinnor egna sig åt lärdom och vitterlek samt anse qvinnans uppgift endast vara att steka, koka och sqvallra. Utan allt tvifvel har författarinnan i yngre dagar fått lida mycken smälek både af äldre damer och af jämnåriga för det hon egde så starka intressen för lärdom och skaldskap, medan hon försummade att "böja sin hatt på modet" och icke hade lust att höra talas om hvad som eljest sysselsatte ungdomens sinnen. <poem> "Jag vet ej hur så jämt Ni ständigt skrifva gitter. Ni kan en sjukdom få, om Ni så stilla sitter" </poem> voro de ord, som -- enligt hennes egen berättelse -- riktades till henne från vänninorna. Emellertid lefde hon under ungdomsåren verkligt för skaldekonsten och talar sjelf om poesier från sin "fabrik". -- År 1776 var hennes vittra talang redan så känd, att hon blef anmodad att öfversatta Grétrys sångstycke "Lucile", som skulle gifvas på våren för de kungliga personerna. Arbetet trycktes och tillegnades hertiginnan af Södermanland. I företalet yttrade fröken Malmstedt ganska käckt och bestämdt: "Jag bör med skäl vänta mig de obilligaste omdömen af dem, som bestrida fruntimren all rätt att deltaga i vittra öfningar och derföre kanske tycka, att jag genom detta företagande öfverskridit den gräns man egenvilligt satt för mitt köns snille, hvilket de förmodligen tro vara af en händelse och utan ändamål tillkommet. Men jag hoppas tillika, att i en Gustaf den tredjes upplysta tidehvarf skall denna fördom ej mindre än många andra, som fjättra våra begrepp, lyckligen få sin bane, och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
