Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennep - Lennep, Jacob van - 1. Lenngren, Karl Peter - 2. Lenngren, Anna Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elberfeld. 8,077 innev. (1880). Kamgarnsspinnerier
och klädesfabriker.
Lennep, Jacob van, holländsk skald och
romanförfattare, född i Amsterdam d. 24 Mars 1802,
son till den framstående klassiske filologen och
skalden David Jacob van L. (f. 1774, d. 1853),
studerade juridik i Leiden och offrade sedan
lejonparten af sin tid åt författareskap, trots
sina ganska ansträngande göromål som advokat och
domare. Han var 1853–56 medlem af Andra kammaren,
hvarest han slöt sig till de konservative. Död d. 25
Aug. 1868. – L. är en af Hollands mest begåfvade
och inflytelserike författare. Påverkad af Byron och
W. Scott, höjde han den nyare romantikens fana i sitt
fädernesland. Sedan han först uppträdt med Akademische
idyllen (1826), dikter med ämnen ur studentlifvet,
påbörjade han 1828 en samling poetiska berättelser
under titeln Nederlandsche legenden och gaf lyrisk
form åt sina intryck af 1830 års tilldragelser. Ännu
mera folkkär vardt han genom sina underhållande,
fastän föga djupa historiska romaner, bland hvilka
må nämnas De pleegzoon (1829; "Fostersonen", 1838),
De roos van Dekama (1836–37; "Dekamas ros", 1881),
Ferdinand Huyck (1840; "Ferdinands äfventyr", 1865)
och De lotgevallen van Klaasje Zevenster (1865–66;
"Klaasje Zevensters lefnadsöden", 5 bd, 1868–69),
en till 1840-talet förlagd social roman af stort
värde. Hit hör äfven Onze voorouders (5 bd, 1838–45),
en serie berättelser. L. har kallats "Hollands Walter
Scott", och i sjelfva verket kan han i tjusande
berättareförmåga mäta sig med den store skotske
epikern. Lustspelen Het dorp aan die grensen (1830)
och Het dorp over die grensen (s. å.) äro bland L:s
30 dramatiska stycken de enda, som gjort varaktig
lycka. Hans arbete De voornaamste geschiedenissen
van Noord-Nederland aan zijne kinder en verhaald
(1846–49; 5:te uppl, 1865) är ett godt försök till
populär häfdateckning. L. öfversatte bl. a. arbeten af
Shakspeare, Byron, Southey och Tennyson samt utgaf en
kritisk uppl. af J. van Vondels verk. L:s Poetische
werken utgåfvos 1859–72, i 13 bd, hans Romantische
werken 1855–72, i 23 bd. Hans Dramatische werken
finnas samlade i 3 bd (1852–54).
1. Lenngren, Karl Peter, tidningsman, ämbetsman,
föddes i Nyköping d. 28 Maj 1750 och ingick 1770
såsom e. o. kanslist i Kommersekollegium, hvarest
han 1799 befordrades till kommerseråd. Han blef
ledamot af Vetenskapsakademien 1805. Död d. 16
Nov. 1827. – L. började 1778 i förening med
J. H. Kellgren utgifva den inflytelserika tidningen
"Stockholmsposten" och var redaktör för densamma
ända till 1813. L. var gift med skaldinnan
Anna Maria Malmstedt (se nästa art.).
2. Lenngren, Anna Maria, skaldinna, den föregåendes
hustru, föddes i Upsala (?) d. 18 Juni 1754
(enligt en annan uppgift 1755) och var dotter
af dåv. docenten, sedan akademiadjunkten Magnus
B. Malmstedt. I fädernehemmet fick hon en grundlig
bildning och utvecklade der redan tidigt sin vittra
talang. Faderns hem var torftigt, men flere af de då
i Upsala varande gryende literära förmågorna sökte sig till hans glada,
om ock fattiga bostad, ej minst för att sammanträffa
med den rikt begåfvade dottern, som redan tidigt vann
sig ett namn såsom en lefvande skaldinna. Bokstäfverna
A. M. M. syntes rätt ofta under tillfällighetsdikter
och andra qväden från 1770-talet. Och den unga
dam, som dolde sig bakom detta märke, följde
alldeles icke de råd hon senare gaf "sin dotter,
om hon hade någon", att icke öda tiden bort med
läsning. Tvärtom sysslade hon, såsom man finner
bl. a. af hennes vittra korrespondens med sedermera
landshöfding Schmiterlöw, synnerligen flitigt med
vitter läsning och vittert skriftställeri, liksom
hon äfven var så hemma i latinska språket, att hon
kunde bistå sin fader med rättande af studenternas
latinska stilar. Hennes första skriftställeri tog
för öfrigt lifligt intryck af de svenske skalder,
som i hennes första ungdom intogo främsta platserna
i vår literatur. Hennes första mera betydande dikt,
satiren Tékonseljen (i sin ursprungliga form tryckt
i Göteborgstidningen "Hvad Nytt", 1775, men möjligen
skrifven något år förut; sedermera anonymt utgifven i
omarbetad form, 1777), vittnar afgjordt om inflytande
från Dalins satirdiktning. På äldre dagar ogillade
fru L. visserligen denna sin förstlingssatir. Men
jämte sina poetiska förtjenster eger denna dikt
betydelse såsom ett uttryck för den unga Anna Maria
Malmstedts uppfattning af qvinnokönets betydelse, i
det att hon der satiriserar öfver dem, som klandra,
att qvinnor egna sig åt lärdom och vitterlek samt
anse qvinnans uppgift endast vara att steka, koka och
sqvallra. Utan allt tvifvel har författarinnan i yngre
dagar fått lida mycken smälek både af äldre damer och
af jämnåriga för det hon egde så starka intressen för
lärdom och skaldskap, medan hon försummade att "böja
sin hatt på modet" och icke hade lust att höra talas
om hvad som eljest sysselsatte ungdomens sinnen.
"Jag vet ej hur så jämt Ni ständigt skrifva gitter.
Ni kan en sjukdom få, om Ni så stilla sitter"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
