Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lepage ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Octavianus ingick han år 43 f. Kr. ett triumvirat
och erhöll på sin del Afrika. Men år 35 blef han
oense med Octavianus. L., som var en kortsynt och
vankelmodig man utan högre gåfvor, hade spelat en
mindre pålitlig rol i kriget mot S. Pompejus och
dennes anhängare, till följd hvaraf Octavianus lätt
vann L:s’ krigshär på sin sida. L. tvangs att afsäga
sig all befattning med statens förvaltning och behöll
endast öfversteprestämbetet samt blef internerad i
Circeji, der han afled 13 f. Kr. R. Tdh.
Lepigonum. Se Spergularia.
Le Poittevin [löpåattövä’ng], Edmond Modeste Eugène,
fransk målare, f. i Paris 1806, d. derst. 1870,
lärjunge af Hersent, utmärkte sig redan på 1830-talet
med genrebilder ur fiskare- och sjömanslifvet på
hafskusten och vände sig sedan till de borgerliga
kretsarna, från hvilka han jämväl framställde
tilltalande motiv. Hans utförande är också lyckadt
både hvad figurer och naturomgifning beträffar, i
landskap, haf och luft. För öfrigt saknade han ej
fantasi och egde äfven en viss grad af humor, men hela
hans produktion kännetecknas såsom mera briljant än
djup i anläggningen. Bland hans förnämsta målningar
må nämnas Skeppet Le vengeur’s undergång (i Luxembourg)
och Vinter i Holland (1855).
Lepontiska alperna, en afdelning af Central-Alperna i
Schweiz, sträcka sig mellan öfversta Rhône-dalen och
Hinterrhein från Simplonpasset i nordöstlig riktning
till Splügenpasset. Det är en väldig, vidt utgrenad
bergmassa med tre insänkningar och alpöfvergångar,
S:t Gotthard, S:t Bernhardin och Splügen, och
förgreningar mot s. mellan Lago Maggiore, Lugano- och
Como-sjöarna. Högsta toppen är Monte Leone, 3,565 m.
Leporello, Don Juans fege och lustige betjent i
L. da Pontes och Mozarts opera "Don Juan". L:s figur,
som genom den mozartska ton-karakteristiken vuxit till
den oöfverträffade typen för en bas-buffo, leder sina
anor från det spanska lustspelets sedvanlige Gracioso
(se d. o.). I äldre bearbetningar af Don-Juanssagan
återfinnes L. under andra namn. Så heter han Catalinon
i Gabriel Tellez’ "Burlador de Sevilla", Sganarelle i
Molières "Don Juan ou le festiri de pierre", Arlechino
i några italienska bearbetningar från 1600-talet och
Hanswurst i de tyska från början af 1700-talet.
Leporidae. Se Hardjuren.
Leporider. Se Hardjuren.
Leppävirta. 1. Domsaga under Viborgs hofrätt,
Finland, omfattar 3 tingslag. Areal 3,260
qvkm. 28,909 innev. (1882). – 2. Socken af
Rautalampi härad och Kuopio län. Areal, jämte
Varkaus bruksförsamling, 1,740 qvkm.; befolkningen
finsk, 13,792 pers. (1882; härtill komma i Varkaus
896 pers.). Bägge församlingarna bilda tillsammans
ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Kuopio stift,
Domprosteriet. O. I.
Lepra (äfven kallad lepra arabum), det grekiska
namnet på en urgammal utslagssjukdom, som förekommer
i de flesta land under olika namn, såsom spetälska
i Sverige, spedalskhed i Norge, leprosy i England,
ladrerie i Frankrike, aussatz i Tyskland, likðrá på
Island, melaatschheid i Holland, gafedad i Spanien,
gafeira i Portugal, krimskaja i Ryssland, kushta
i Indien och mal rouge i Cayenne. I äldre tider
kallades den i bibeln zaraata, af de klassiske
författarna elephantiasis graecorum, morphaea,
satyriasis, leontiasis, morbus herculeus och malum
mortuum (deraf den salernitanska skolans mal
morto). Utan tvifvel omfattade dessa namn i äldre
tider icke blott den egentliga spetälskan, utan äfven
en mängd andra hudsjukdomar, såsom lupus, skabb,
ekzem, psoriasis och skrofulösa utslag, möjligen äfven
syfilis. De äldsta säkra spåren af spetälska träffas
hos israeliterna under deras flykt från Egypten. Men
att den redan förut var inhemsk i Egypten synes
bevisadt af Brugsch, som funnit sjukdomen omtalad
på en papyrusrulle från år 2,400 f. Kr. Lika gammal
synes sjukdomen vara i Indien och Kina, hvaremot den
i Japan omtalas först i 13:de årh. e. Kr. Tiden för
spetälskans första uppträdande i Europa är ännu
höljd i ett visst dunkel. Den omtalas visserligen
uti Italien i århundradet före Kristus, men mera
såsom en sällsynthet. Det var först i 7:de och 8:de
årh. e. Kr., som man på flere ställen i Europa började
lagstifta med afseende på sjukdomen (Pipin, Karl den
store m. fl.) och inrätta sjukhus eller s. k.
leproserier (se d. o.) för densamma. Sin största
utbredning i Europa fick den genom de återvändande
korsfararna, men utan tvifvel inbegreps då under
namnet lepra en mängd andra hudsjukdomar, möjligen
äfven syfilis. I samma mån som denna sista sjukdom
blef känd och erkänd som en specifik, egenartad
sjukdom, finna vi spetälskan märkbart minskas i
freqvens öfverallt i Europa, så att den numera är
inskränkt till vissa endemiska härdar på smärre
områden. För närvarande förekommer den verkliga
spetälskan ännu i sitt gamla hemland, Egypten, såväl
utefter Nilens stränder som på Medelhafvets och Röda
hafvets kuster. Den träffas äfven på östra Afrikas
kust, såsom vid Sansibar, Mosambik, på Madagaskar,
Mauritius, S:t Helena. I Algeriet är den ganska
utbredd, i synnerhet bland kabylerna. Den träffas
äfven i Marokko, på Kanarieöarna och Madeira, men
är sällsynt på Azorerna och saknas i Tunisien och
Tripoli. På Afrikas vestkust förekommer den ganska
ymnigt från Senegambien ned till Cap Lopez. I Asien
är lepran mest utbredd utefter kusterna och floderna
i Indien, Kina, Japan och på Sunda-öarna, mindre
på sydkusten af Arabien, i bergstrakter af Persien,
Syrien och Palestina (Libanon). I Jerusalem finnas
flere leproserier, som befolkas från den omgifvande
trakten. I Australien förekommer sjukdomen mest på Nya
Zeeland och på Havaii-öarna. Ännu smärre äro härdarna
i Europa. I Spanien och Portugal äro åtskilliga
kustdistrikt hemsökta. I Italien synes sjukdomen hålla
på att dö ut. Ännu finnes ett par små slocknande
härdar vid Genuabukten (ett leproseri i S:t Remo
är nästan tomt) och i Comacchio, en liten stad nära
Ferrara. Deremot har den tilltagit något på Sicilien
under de två sista decennierna. I Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
