Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lesser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land och öfver 200 mill. fr. tecknats i Frankrike,
börjades d. 23 April 1859 arbetet, hvilket afslöts med
den storartade invigningen d. 16–18 Nov. 1869. Det
hade då slukat 437 1/2 mill. fr. Ett likartadt
storverk har senare ställts under L:s’ ledning:
det internationella sällskapet för åstadkommande
af en kanal genom Panama-näset lade i Maj 1879
utförandet af denna i hans händer. L. har äfven
ifrat för att omskapa öcknen Sahara till ett inhaf
och för anläggandet af en central-asiatisk jernväg
från Orenburg till Indien. Senast har han framlagt
planen att draga en kanal genom norra Malakka
vid Krah. 1882 uppträdde L. skarpt mot Englands
egyptiska politik och såg i Arabi pascha en ädel
patriot. Bland L:s’ skrifter märkas Lettres, journal
et documents pour servir à l’histoire de l’isthme de
Suez (4 bd, 1875–79), hvilket arbete prisbelönts af
Franska akademien. Geografiska sällskapet i Paris
tilldelade honom 1870 "kejsarinnans pris" (10,000
fr.), hvilken summa han anslog såsom bidrag till en
forskningsexpedition till det inre Afrika. Bland den
mängd utmärkelser, hvarmed L. öfverhopats, må nämnas,
att han 1870 blef hedersborgare i Londons city, 1873
ledamot af Franska vetenskapsakademien och i April
1885 intogs i Franska akademien (efter Henri Martin).
Lesser, Alexander, polsk historiemålare, f. 1814,
d. 1884, studerade först i Dresden, sedan i München
under Schnorr (1835–46), hvarefter han återvände
till sin födelsestad, Varsjav. Han behandlade med
förkärlek ämnen ur sitt fäderneslands äldre historia
och berömmes för sin förmåga att förena historisk
sanning med poetisk uppfattning. Bland hans arbeten
märkas Cids döttrar (på slottet Rosenstein vid
Stuttgart), Försvaret af Trembowla mot turkarna 1675
(i galleriet i Gotha) och Boleslaw III, nio år gammal,
ber sin fader att få gå ut med i striden mot mährerna
1095. Derjämte målade han en mängd altartaflor för
polska kyrkor, utförde många illustrationer och skref
jämväl arbeten öfver sitt lands konsthistoria.
1. Lessing, Gotthold Ephraim, en af Tysklands
förnämste skriftställare, reformator af dess literatur
och andliga lif, föddes d. 22 Jan. 1729 i Kamenz i
Oberlausitz, der hans fader var prest. Han fick sin
första uppfostran af honom och i skolan i Meissen
samt blef 1746 student i Leipzig. Enligt faderns
önskan studerade han der först teologi, sedan medicin,
ehuru utan framgång, ty hans håg låg åt literaturen,
i synnerhet den dramatiska, hvarjämte han utbildade
sina sällskapliga talanger och skref småstycken för
fru Neubers, teaterdirektrisens, skådespelare. Då
hans föräldrar fingo vetskap derom, hemkallades
han. Han fick dock återvända och vistades derefter
dels i Berlin, dels i Wittenberg (1752), der han blef
magister. Men i Nov. 1752 var han åter i Berlin,
der han stiftade bekantskap med Nicolai och Moses
Mendelssohn, de förnämste äldre representanterna
af den tyska "aufklärung". 1755 begaf han sig till
Leipzig för teaterns skull,
och han lärde der känna en ung köpman Winckler. Denne
uppgjorde en plan till stora resor, af hvilka de
dock ej hunno utföra mer än en del af den första: de
kommo till Amsterdam, men måste derifrån återvända,
då det sjuåriga kriget utbröt. Åter lefde han någon
tid i Leipzig, men begaf sig än en gång (1758)
till Berlin, der han med Nicolai grundlade den
kritiska tidskriften "Briefe, die neueste litteratur
betreffend" (1759). Han tillbragte sedan fem år i
Breslau såsom guvernementssekreterare hos general
Tauentzien. Der lefde han med i krigarelifvets
förströelser, studerade sin omgifning för sitt
berömda, nationella lustspel "Minna von Barnhelm"
och spelade hasardspel derjämte; men att han ej
förgätit studier af allvarligaste art, ehuru ej
ringaste samfärdsel med hans literära vänner under
samma tid egde rum, det visade han genom "Laokoon"
(1766). Detta arbete utgafs i Berlin, dit han
återvändt 1765. Men orolig och hemlös, som han var,
begaf han sig 1767 till Hamburg för att medverka vid
grundläggandet af en nationalteater. Saken slog dock
fel, liksom äfven ett försök att deltaga i ett större
bokhandelsföretag. L. var nära att lemna Tyskland och
bosätta sig, liksom Winckelmann, i Italien, då han
1770 kallades till bibliotekarie i Wolfenbüttel,
en plats, som han mottog med glädje. Året 1775
lefde han i Italien, inbjuden af prins Leopold af
Braunschweig. Då han återkom till Tyskland, gifte
han sig 1776 med Eva König, enka efter en vän. Hon
afled redan 1778, och tre år senare följde han henne
i grafven. Han dog under ett besök i Braunschweig
d. 15 Febr. 1781. I Wolfenbüttel aftäcktes 1796 en
enkel minnesvård öfver honom. Lessingstatyer äro resta
i Braunschweig (1853; af Rietschel) och i Hamburg
(1881; af Schaper). – Lessing kan sägas hafva brukat
sin stora lärdom, sin skarpa snilleblick och sitt
klassiska språk för ett enda syfte under sitt oroliga
lif, nämligen i sanningens tjenst eller rättare
för sanningens utforskande och lögnens bekämpande
i hvad form den månde framträda. Af naturen var han
kritiker och forskare, men genom omständigheternas
tvång bragtes han in på skaldebanan och visade der
hvad man med en klar insigt och en orubblig karakter
kan uträtta. För öfrigt var hans kritik ej häller ett
verk af torr systematisering, utan hans framställning
är liflig och klar, nästan dramatisk såsom vid en
intresserande disputation. Dertill kommer hans språk,
som är lika reformerande som Luthers
genom sin klarhet, sin enkla satsbildning och sitt
åskadliga ordval, och som i konstnärlig fulländning
öfverträffas endast af Göthes. – Af hans kritiska, på
prosa skrifna arbeten må här nämnas: hans afhandling
om fabeln (1759), der han bevisar, att moralisk
tendens är främmande för all sann poesi och har sitt
berättigande endast i fabeln; hans anmärkningar om
epigrammet (1771), hvars väsende han bestämmer efter
Martialis och hans moderna efterföljare; Laokoon,
oder über die grenzen der malerei und poesie (1766),
af hvars 3 delar blott 1 är färdig, men som är ett
sant mästerverk, hvarmed den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
