Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lesser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Akademien m. m. samt 1814 efter restaurationen
kungl. öfverkapellmästare och professor vid det åter
öppnade konservatoriet. L. komponerade äfven ett par
divertissement, några icke uppförda operor, 33 mässor,
flere oratorier och motetter m. m., hvaraf endast
en del är tryckt. Öfver denne orolige, genialiske
och nu förgätne reformifrare hafva flere biografier
skrifvits, bl. a. af Octave Fouque, hvilken i L. vill
finna en förelöpare till Berlioz och programmusikens
egentlige skapare (jfr "Svensk Musiktidning", 1883,
N:r 12). A. L.
Leszczynski [lesjtsji’nski], polsk adelsslägt,
ursprungligen från Böhmen, gjorde sig bemärkt genom
flere framstående medlemmar. Raphael L. (d. 1636)
blef vojvod i Belz och var en ifrig anhängare af
reformationen. En hans sonson med samma namn (d. 1703)
var storskattmästare och general af Stor-Polen samt
skref en historisk dikt Choczim (1673). Med den
sistnämndes son, konung Stanislaus (se Stattislaus,
polska konungar), utdog slägten på manslinien
1766. Hans enda dotter, Maria Leszczynska (se Maria,
drottningar af Frankrike), dog 1768.
Let, langobardisk konung 426–466. Se Langobarder.
Letal (Lat. letalis), dödlig. – Letalitet, dödlighet.
Letala (F. Laitila), socken af Vehmo
härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län,
Finland. Areal 578 qvkm; befolkningen finsk, 6,662
pers. (1882). Imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo
ärkestift, Vehmo prosteri. O. I.
Letargi (hårdt g; uttalas äfven letarsji;
Fr. léthargie, af Grek. lethe, glömska, och argia,
lättja, bedöfning), ett sjukligt sömntillstånd, än
motsvarande begreppet koma (se d. o.), än liktydigt
med skendöd (se Död). F. B.
L’état e’est moi. Se Etat.
Letelfven, en del af det vattendrag, som genom
Gullspångselfven infaller i Vänern, och hvars öfre
del kallas Svartelfven. I orten begagnas namnet
L. endast om den 22 km. långa elfsträckan från sjön
Möckeln till Skagern, hvilken utgör gräns mellan
Värmland och Nerike, men såsom geografisk benämning
tillägges detta namn stundom elfvens hela lopp
ofvanför Skagern. I sådan mening utgör L. afloppet
för vattnen inom en del af Vesterdalarna, Fernebo
och Karlskoga härad i Värmland samt vestligaste
delen af Vestmanland. Elfven har sina källor på
det s. k. Dalfjällets klippiga, ödsliga utsprång
i Vesterdalarna, flyter först med sydvestlig,
sedermera sydlig hufvudriktning genom norra
delen af Fernebo härad, Grythytte och Helefors
bergslag samt Karlskoga härad, bildande sjöarna
Torrvarpen, Halfvarsnoren, Skärjen och Möckeln
samt upptagande flere ansenliga tillflöden, såsom
från ö. Siksjöelfven, Elgensjöarnas aflopp, Valån,
och från v. Rämselfven, Tvärelfven, Saxens aflopp
och Timselfven. Omgifningarna äro mycket brutna med
många insjöar och låga, till största delen skogklädda
kullar samt en mängd jernmalmsfält, hvilka framkallat
en liflig bruksrörelse vid såväl hufvudelfven som dess
bifloder. Hela vattendragets längd
är omkr. 215 km.; dess vattenområde kan uppskattas
till 4,700 qkm. A. G.
Le Tellier [lö telje], Michel, fransk statsman,
f. 1603, d. 1685, medverkade till kardinal Mazarins
upphöjelse och blef genom honom 1643 utnämnd
till krigsminister. Han bidrog kraftigt att
stilla oroligheterna under förmyndareregeringen
samt att stadga den kungliga myndigheten. 1666
öfverlemnade L. åt sin son, den ryktbare Louvois,
krigsministerportföljen, men blef 1677 af
Ludvig XIV utnämnd till kansler af Frankrike och
storsigillbevarare. Han ådagalade i dessa befattningar
en verklig fanatism mot protestanterna och var en af
dem, som ifrigast arbetade för Nantesiska ediktets
återkallande. Som L. egde en outtröttlig arbetsförmåga
och dessutom var en smidig hofman, åtnjöt han
Ludvig XIV:s hela förtroende och rådfrågades i alla
angelägenheter. A. B. B.
Le Tellier [lö telje], Michel, fransk teolog,
f. 1643 af bondefolk, ingick 1661 i jesuitorden, blef
sedermera lärare vid kollegiet Louis-le-grand i Paris
och kastade sig med mycken värme in i de teologiska
stridigheterna samt utgaf med anledning deraf flere
häftiga skrifter, i synnerhet mot jansenisterna, såsom
Histoire des cinq propositions de Jansénius (1699) och
Le père Quesnel séditieux et hérétique (1705). Efter
père Lachaises död (1709) blef L. provincial i
sin orden och Ludvig XIV:s biktfader. Han eggade
Ludvig att förstöra jansenisternas stamhärd,
Port-Royal, och till andra förföljelser mot
protestanterna. Af naturen rå, hersklysten,
helt och hållet doktrinär, sträfvade L. att genom
hvilka medel som hälst förskaffa seger åt den sak,
som han höll för sann. Då konungen nalkades döden,
tog L. en verksam del i den kabal, som sökte bringa
regentskapet i hertigens af Maine händer. Efter
Ludvig XIV:s död (1715) blef L. förvisad först
till Amiens, sedan till La Flèche. Han dog 1719.
A. B. B.
Lethe, Grek. mytol., en af underjordens floder,
ur hvilken de aflidne troddes dricka glömska af sin
jordiska tillvaro. I de homeriska skildringarna
af underjorden förekommer ännu icke denna flod.
A. M. A.
Leto (Lat. Latona), Grek. mytol., en gudinna
tillhörande den gamla, eller titaniska, gudastammen,
dotter af Koios och Foibe, förmäld med Zevs före hans
förbindelse med Hera och med honom moder till Apollon
och Artemis (Diana). Enligt en annan saga älskades
hon af Zevs, då han redan var förmäld med Hera, som,
upptänd af svartsjuka, jagade L. kring hela jorden,
tills hon slutligen på den lilla ön Delos fann en
fristad, der hon födde sina båda barn. A. M. A.
Letourneur [lötournör], Pierre, fransk
vitterhetsidkare, f. 1736, d. 1788, gjorde den
franska allmänheten närmare bekant med den engelska
literaturen, i synnerhet genom sin i förening med
tvänne medhjelpare verkställda öfversättning af
Shakspeare ("Théâtre de Shakspeare", 1776–82; 2:dra
uppl., förbättrad af Guizot, 1824).
Letrilla [-tri’lja], plur. letrillas, Sp. (diminut. af
letra, skrift, sångtext), inom spanska poesien
benämning på små romanser i kort och rörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
