Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Letterstedtska föreningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsar såsom apanage. 1817 afträdde konung Maximilian
Josef det forna området, ökadt med biskopsstiftet
Eichstädt, åt sin måg Eugène Beauharnais såsom
mediatiseradt hertigdöme. – 2. Furstlig slägt,
härstammande från Napoleon I:s styfson, Eugène
Beauharnais (se Eugène, hertig af Leuchtenberg
och furste af Eichstädt), hvilken var förmäld med
Augusta af Bajern (d. 1851) samt efterlemnade 2 söner
och 4 döttrar. De senare blefvo förmälda, Josefina
(f. 1807, d. 1876) med Oskar I af Sverige och Norge,
Eugenia (f. 1808, d. 1847) med furst Fredrik af
Hohenzollern-Hechingen, Amalia (f. 1812, d. 1873) med
kejsar Pedro I af Brasilien och Teodolinda (f. 1814,
d. 1857) med grefve Vilhelm af Würtemberg. Den äldre
af sönerna, August (Karl A. Eugène Napoleon), född i
Milano d. 9 Dec. 1810, förmäldes "par procuration"
d. 1 Dec. 1834 och personligen d. 26 Jan. 1835 med
regerande drottningen Maria II da Gloria af Portugal,
i hennes första gifte, men dog redan d. 28 Mars
1835. Den yngre sonen, Maximilian Josef Eugène August
Napoleon, född i München d. 2 Okt. 1817, öfverflyttade
till Ryssland efter sin 1839 försiggångna förmälning
med kejsar Nikolaus’ af Ryssland äldsta dotter, Maria,
antog den grekisk-katolska bekännelsen och dog i
Petersburg d. 1 Nov. 1852, efterlemnande flere barn,
hvilka genom kejserlig ukas af 18/6 Dec. 1852 fingo sig
tillerkända tillnamnet Romanovskij och värdigheten
af kejserlig höghet.
Leucin (levsin; af Grek. levkos) hvit), kem.,
amidokapronsyra, C5 H10 NH2 . CO2H, en amidosyra,
som bildas vid förruttnelse af ägghviteämnen
samt vid inverkan af svafvelsyra eller alkalier på
hornväfnad. Leucinet bildar små, färglösa, svårlösliga
kristallfjäll. P. T. C.
Leucippus. Se Leukippos.
Leucit (levsit; af Grek. levkos, hvit), miner.,
ett bisilikat, som till sin kemiska beskaffenhet
står närmast augit- och hornblende-grupperna, men
skiljer sig från dem genom kristallformen. Mineralet
är sammansatt enligt formeln K2O . Al2O3 . 4 SiO2
och uppträder i kristallformer, som mycket närma
sig den reguliera ikositetraedern, hvarför det
äfven betraktades såsom ett reguliert mineral,
tills den tyske mineralogen v. Rath 1873 visade,
att kristallformen är tetragonal. Kristallerna äro
mestadels uppbyggda af tvillingslameller, som äro
inlagrade i de riktningar, hvilka vid ett reguliert
betraktelsesätt motsvara rombdodekaedern och förorsaka
striering på kristallytorna. Leuciten visar sig i
polariseradt ljus svagt dubbelbrytande. Hårdheten är
5,5–6, tyngden 2,5. Färgen är hvit, med dragning
åt gult, grönt eller rödt. För blåsrör är leucit
osmältbar. Den blir vid upphettning med koboltsolution
blå och löses i saltsyra under afskiljande af
kiselsyrepulver. Leuciten förekommer såsom väsentlig
beståndsdel i de s. k. leucit-lavorna. Dessa finnas
mest på Vesuvius och i omgifningarna af Rom, äfven
vid Andernach och Kaiserstuhl i Rhen-dalen. Leuciten
bildar i dem stora invuxna kristaller med matta ytor,
på hvilka ingen tvillingsstreckning kan
iakttagas. I de vulkaniska kalkblocken på
Somma förekomma små, vattenklara kristaller med
glänsande finlinierade ytor, och i sprickor i lava
anträffas understundom likartade kristaller. I
små mikroskopiska kristaller ingår leucit äfven
såsom beståndsdel i vissa basalter och fonoliter.
Hj. Sj.
Leucitbasalt (af Grek. levkos, hvit), geol., petrogr.,
en skenbart tät vulkanisk bergart, innehållande
mineralet leucit. Se Basalt. E. E.
Leucitofyr, leucitporfyr (af Grek. levkos,
hvit), geol., petrogr., en kristalliniskt kornig,
vulkanisk bergart, bestående af mineralen leucit,
augit och magnetit jämte något nefelin, olivin
och glimmer. Kristaller af de båda förstnämnda
mineralen ligga porfyriskt inströdda i en gråaktig
grundmassa. Bergarten finnes mycket utbredd i
Albanobergen och på Vesuvius m. fl. st., men
förekommer ej i Sverige. E. E.
Leuckart [löj-], Karl Georg Friedrich Rudolf, tysk
zoolog, f. 1823, studerade i Göttingen under Rudolf
Wagner, blef 1850 e. o. och 1855 ordinarie professor
i zoologi i Giessen, hvarifrån han 1870 öfverflyttade
till Leipzig för att öfvertaga professuren i samma
ämne derstädes. L:s vetenskapliga forskningar, hvilka
höra till de utmärktaste inom den moderna zoologien,
beröra hufvudsakligen de ryggradslösa djuren. Bland
hans många hithörande arbeten märkas Beiträge zur
kenntnis wirbelloser thiere (i förening med Frey,
1848), Über den polymorphismus der individuen
oder die erscheinungen der arbeitstheilung in der
natur (1851), Zoologische untersuchungen (1853),
Die blasenwürmer und ihre entwickelung (1856),
Untersuchungen über Trichina spiralis (1861) samt
hans stora verk Die parasiten des menschen und die
von denselben herrührenden krankheiten (2 bd
1863–76, 2:dra uppl. 1879 ff.), hvilket utgör hufvudarbetet
om dessa varelser. R. T-dt.
Leucojum [lev-] L., bot., ett örtslägte af
nat. fam. Narcisseae Briss., kl. Hexandria
L. Hithörande arter äro glatta, vanligtvis tämligen
låga lökväxter, som hafva fribladig blomkalk
af sex klocklikt sammanslutande blad. Bikalk
saknas. Blommorna äro hängande, hvita. I Sverige
finnes på några ställen (sannolikt ursprungligen
odlad) den lilla vackra, tidigt under våren blommande
L. vernum L., snöklockan, som i södra Europa har
flere slägtingar, af hvilka några kunna odlas i
våra trädgårdar. – Af Leucojum har det svenska
blomnamnet "löfkoja" (levkoja) genom rådbråkning
uppkommit. Men det namnet afser icke ofvanskrifna
Leucojum, utan en ettårig, i våra trädgårdar i många
varieteter odlad art af slägtet Mathiola (se d. o.).
O. T. S.
Leucoplacia oris, med., kallar man större eller
mindre, hvitgrå eller gulgrå fläckar på slemhinnan
i munnen, på tungan, läpparna eller i svalget,
beroende på en förändring i den epiteliala
beklädnaden. Åkomman, som fått en mängd namn,
såsom tylosis, teratosis, psoriasis, pityriasis och
ichtyosis oris et linguae, förekommer endast hos
fullvuxna personer. Den framkallas oftast genom
retning af hvassa tänder, spetsiga cigarr- och
pipmunstycken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
