Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Levi ben Gerson. Se Gersonides.
Levide. Se Levede.
Levin, Israel, dansk lingvist, f. 1810, blef student
1829 och lefde sedermera ständigt som enskild
man, sysselsatt med studier. 1857 öfverlemnade
han sina vetenskapliga samlingar till staten och
fick i gengäld en lifstidspension. Död 1883. Såsom
författare verkade L. mest genom kritiska upplagor
af äldre skrifter (Vedels öfversättning af Saxo,
Holbergs epistlar och komedier, Vessels dikter)
samt genom literära granskningar i tidningar och
tidskrifter, i hvilka han alltid uppträdde såsom en
skarp polemiker, ständigt med bitande qvickhet. I den
mångåriga striden om den danska rättskrifningen
var han Rasks och N. M. Petersens oförsonlige
motståndare. Något större sjelfständigt arbete
efterlemnade han icke, men samlade under större
delen af sitt lif genom utdrag ur literaturen
material till en utförlig dansk språkhistoria.
C. R.
1. Levin, Karl Herman, prest, vitterhetsidkare,
född på Muskön i Södertörn d. 29 Sept. 1816,
prestvigdes 1840, blef filos. magister i Upsala
1842, tjenstgjorde vid hufvudstadens kyrkor
och utnämndes 1856 till e. o. hofpredikant, 1857
till komminister i Maria Magdalena församling i
Stockholm samt 1871 till kyrkoherde i Österhaninge
med Ornö, Utö och Nämdö kapell (Strengnäs stift).
Död i Österhaninge d. 1 Okt. 1883. – L. utgaf
bl. a. Poetiskt hafsskum från Sotaskären (1841),
Psaltare och lyra (1843), Runor från lifvets runestaf
(1848) samt åtskilliga minnestal. Han fick 1849
Sv. akademiens andra pris för afhandlingen Om
sambandet mellan den estetiska känslan och
den religiösa, skref i tidningar och kalendrar
samt var medarbetare i "Konversations- och
universal-lexikon" (1857–66).
2. Levin, Per Axel, läkare, den föregåendes broder,
född på Muskön i Södertörn d. 2 Nov. 1821, blef
1839 student i Upsala och 1847 medicine doktor.
Han var bruks- och distriktsläkare vid Boo i
Nerike till 1854, då han öfvertog ledningen af Bie
kallvattenkur i Södermanland, hvilken han såsom
egare fortfarande förestår. L. är icke endast en
framstående vattenläkare; han har äfven verkat för
folkbildningen (t. ex. genom sin kraftiga befordran
af Södermanlands folkhögskola) samt ifrat för
nykterhetsväsendet. Bland hans arbeten må
nämnas Vattenläkaren vid sjuksängen (1858), Reglor
att iakttaga vid alla slags bad, särdeles under
kallvattenkur (1860; 3:dje uppl. 1880), Försök till
sundhetslära för folket (1864), den af Svenska
läkaresällskapet med heders-accessit belönade
prisskriften Om prostitutionen och de verksammaste
medlen till de veneriska sjukdomarnes hämmande,
med särskildt afseende på förhållandena i Stockholm
(i Sv. läkaresällskapets nya handl. V: 2, 1873;
särskildt tryckt s. å.), Om spritbegäret (aftr.
ur "Eira", 1880) samt åtskilliga uppsatser i
"Hygiea". F. B.
Lewinsky, Joseph, tysk skådespelare, f. i Wien 1835,
väckte 1858 i Brünn uppseende såsom Franz Moor i "Die
räuber" och fick s. å. anställning vid Burgteatern
i Wien. Han framstod snart såsom en af denna scens utmärktaste
krafter i karaktersdramat. Ehuru hans yttre är
mycket obetydligt och stämman klanglös, lyckas det
alltjämt hans ihärdighet och intelligens att åt
de gestalter han framställer skänka en gripande,
illusorisk sanning. De mer än 200 uppgifter han
utfört innefatta hufvudroller i Shakspeares,
Lessings, Göthes och Schillers skådespel äfvensom
nyare dramer. Här må nämnas Hamlet, Jago i "Othello",
Richard III, Harpagon i "Den girige" samt, främst af
alla, Mefistofeles i Göthes "Faust".
Leviratsäktenskap (af Lat. levir, svåger), det i den
mosaiska lagen (5 Moseb. 25: 5–10) påbjudna äktenskap,
som brodern till en barnlös afliden man måste ingå
med dennes efterlemnade enka. Den i detta äktenskap
födde sonen skulle benämnas efter den aflidne
mannen. Vägrade svågern att äkta enkan, underkastades
han ett slags skymf, som i det anförda bibelstället
närmare framställes. Sådana äktenskap ingingos fordom
äfven hos perserna och afslutas ännu i dag hos
tjerkesserna, tatarerna, abessinerna samt eskimoerna
och några andra polarfolk, äfvensom i Siam, Pegu och
Afganistan. Den närmaste grunden till denna lag var
begäret att fortplanta sin slägt och sitt namn samt
att förekomma familjegodsets förskingring. Numera
tillämpas ej lagen af judarna i Europa, men väl i
några trakter i Asien och Afrika. L. L.
Levis, Lat., lätt, "medelstark". Se Exspiratorisk
accent.
Lewis (ljuis; af Fornn. Ljodhus), den nordligaste och
största ön bland Hebriderna, sammanhänger i s. genom
en smal, under flodtid öfversvämmad landtunga med
Harris och har tillsammans med denna en areal af 2,158
qvkm. Ön har branta kuster med en mängd fjordar, i det
inre kala berg, fiskrika sjöar och åar samt mossar,
hvilka innehålla förträfflig torf och lemningar
af forna skogar. Korn och potatis äro de förnämsta
skördarna. Hufvudnäringen är fiske, i synnerhet
sillfiske, som har sin medelpunkt i hufvudorten
Stornoway (omkr. 2,500 innev.), på östra kusten, med
en god hamn. Innevånarna, omkr. 26,000, äro nästan
alla af keltiskt ursprung, med undantag af en koloni
i n., hvars befolkning, ehuru den talar gaeliska, är
af rent skandinavisk härkomst. Halfön Harris tillhör
grefskapet Inverness, den öfriga delen Ross.
Lewis [ljuis], Matthew Gregory, engelsk
romanförfattare, efter sitt mest beryktade arbete
kallad "Monk-Lewis", föddes i London 1775 och dog
1818 på hemresan från sina gods på Jamaica. Han var
en godhjertad och ganska begåfvad, men förvekligad
man, omhuldad i de högre sällskapskretsarna samt
vän med Byron och W. Scott. Då L. vid 19 års ålder
var engelsk attaché i Haag, skref han "skräckromanen"
Ambrosio, or the monk (1795, flere uppl.; "Munken",
1800–04, ny uppl. 1874). Hjelten deri är en spansk
munk, som frestas af en demon i skön qvinnoskepnad,
föröfvar allahanda brott och slutligen säljer sin själ
åt hin onde. Den vandrande juden är äfven framme och
spökar. Hårresande och vällustiga skildringar aflösa
hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
