Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lewenhaupt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några inflätade, välskrifna spökballader à la Bürger
gåfvo nya uppslag åt engelska lyriken. Bokens
framgång var lysande, och föga mindre slog L. an
med The bravo of Venice (1804), egentl. bearbetning
af en tysk roman, samt musikdramat The castle
spectre (1796). I sina öfriga berättelser och dramer
tröttade L. genom att omtaga samma enfaldigt gräsliga
ämnen. Hans "Life and correspondence" (2 bd, 1839)
ställa honom i en vida fördelaktigare dager. Jfr
Engelska literaturen, sp. 515 och 517.
Lewis [ljuis], Sir George Cornwall, engelsk statsman
och skriftställare, f. 1806 i London, blef 1831
advokat, men egnade sig snart hufvudsakligen åt
literära sysselsättningar, i synnerhet studiet af
forntidens historia. Från denna tid är hans arbete
Essay on the origin and formation of the romance
languages (1835; 2:dra uppl. 1862). 1834–36 var
L. medlem af en kommission för undersökning
af de kyrkliga förhållandena uti Irland samt
föreslog statskyrkans upphäfvande såsom det bästa
medlet att försona irländarna med den engelska
styrelsen. 1847–52 satt han i underhuset för
Herefordshire och beklädde under samma tid efter
hvartannat tre understatssekreterareposter. Han
öfvertog derefter ledningen af "Edinburgh reviev"
och skref sitt förnämsta verk, Enquiry into the
credibility of early roman history (1855). Vid
parlamentsvalen 1855 inkom han åter i underhuset,
blef straxt derefter Gladstones efterträdare såsom
finansminister och förvaltade till Febr. 1858 med
framgång de engelska finanserna trots de svårigheter,
som framkallades af Krimkriget, upproret uti Indien
och förvecklingarna med Kina. I Juni 1859 blef han
inrikesminister i Palmerstons ministèr och öfvertog
1861 efter Sidney Herbert krigsministersportföljen,
hvilken han behöll till sin död, d. 13 April
1863. Äfven under sina sista år var L., oaktadt
statsgöromålen, literärt verksam. Derom vittna hans
Historical survey of the astronomy of the ancients
(1862) och Dialogue on the best form of government
(1863; under psevdonymen ""Crito"). Efter hans död
omtrycktes ur "Edinburgh review" hans Essays on the
administration of Great Britain from 1783 to 1830
(1864). Äfven utgåfvos hans Letters to various friends
(1870).
Lewis [ljuis], Estelle Anna Blanche, född Robinson,
amerikansk författarinna, f. 1824, d. 1880, utgaf
bl. a. skaldestyckena Records of the heart (1844),
The child of the sea (1848), Myths of the minstrel
(1852), några sorgspel samt romanen Master of
Riverswood (3 bd, 1876). En illustrerad uppl. af
hennes poetiska arbeten utgafs 1858.
Lewis [ljuis], Edmonia, amerikansk bildhuggarinna,
f. 1843, dotter af en indian och en negress,
tillbragte sin ungdom med jagt och fiske i de stora
skogarna i Nord-Amerika. Hennes lust för skulptur
väcktes vid åsynen af en bildstod af Franklin,
hvarefter hon utan egentlig undervisning lärde sig
konsten. Hennes första arbete, en byst af öfverste
Shaw, väckte stort uppseende i Boston 1865. Derefter
kom bilden af en frigifven slafvinna. Sedan 1867 har
hon bott i Rom, hvarifrån hon sändt en mängd arbeten
hem till Amerika. Bland dessa anses tvänne grupper
ur Longfellows "Hiawatha" vara hennes bästa verk. Hon
har dessutom utfört flere porträttbyster.
Levisticum Koch (hvaraf Sv. libsticka är en
förvrängning), bot., farmak., är en högväxt ört,
med mångårig rot, af nat. fam. Umbelliferae Juss.,
kl. Pentandria L. De gula, fembladiga blomkronorna
sitta i mångstråliga, dubbla flockar, försedda med
allmänt och enskildt svepe. Den dubbla skalfrukten
är oval eller aflång, glatt, med låg, kullrig rygg
och 10 höga, vingade åsar. Bladen äro parbladigt
delade, med tredelade hufvudflikar. Libstickan,
L. officinale (Ligusticum levisticum L.), lemnar den
förr officinella och ännu i djurmedicinen begagnade
Radix levistici, utmärkt, likasom hela örten,
genom sin starka, obehagliga, vidrigt sötaktiga
smak och äckliga lukt, beroende på närvaron
af en flyktig olja, som i roten är aflagrad
i särskilda gömmen ("balsamgångar"), spridda i
barkens bastlager. Libstickan anses af menige man
kunna fördrifva råttor och giftiga ormar, hvarför
densamma förr varit oftare planterad kring bostäderna.
O. T. S.
Lewiston [ljuistön], stad i nord-amerikanska
staten Maine, vid floden Androscoggin. 19,083
innev. (1880). Stora linne- och bomullsväfverier. I
staden ligger Bates college, grundadt 1863 af
free-will-baptists.
Levita, Elias, medeltidens mest berömde judiske
grammatiker och språkforskare, f. 1469 i Neustadt
(Bajern), d. 1549 i Venezia, kom 1508 till Rom,
der han vistades i 13 år i kardinal Egidios hem samt
undervisade denne i hebreiska, medan kardinalen lärde
honom grekiska. I Rom författade L. de flesta af sina
skrifter. De vigtigaste äro Habachur ("den utvalda";
1518), en hebreisk grammatik, Masoret ha-masoret
("traditionens tradition"; 1538), en kritik öfver
den heliga texten och dess afskrifvare, Meturgeman
("uttolkare"; 1541), ett kaldeiskt, targumiskt,
talmudiskt lexikon, och Tischbi ("tisbiten"; 1557),
en ordbok öfver 712 hos rabbinerna förekommande
nyhebreiska ord. Flere af hans verk äro öfversatta
på latin af Seb. Münster. L. berömmes äfven
som skald (både på hebreiska och tyska) och som
bibeltolkare. L. L.
Leviter, Jakobs son Levis efterkommande. Med
anledning af israeliternas underbara räddning,
då Herren slog allt förstfödt i Egypten, skulle
alla förstfödda höra Herren till såsom hans tjenare
vid helgedomen (2 Mos. 13: 1–16). Men de löstes från
denna förbindelse, och i stället utvaldes dertill hela
Levi stam (4 Mos. 3). De bland dem, som härstammade
från Aron, voro prester; de öfriga hade andra,
mera underordnade befattningar vid tempeltjensten,
såsom städning, dörrvakt, uppassning vid offren,
vård af tempelredskapen m. m. Efter Levis tre söner
indelades de i gersoniter, kehatiter och merariter,
hvilka hade hvar sina särskilda åligganden (4 Mos. 3:
21–37). Men äfven vigtigare uppdrag än de nyss nämnda
gåfvos dem, såsom att undervisa folket (2 Krön. 17:8,
9. Neh. 8: 7) och att vara domare (2 Krön. 19:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
