Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leviticus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rogier van der Weydes och Memlings sätt att skildra
till sitt eget, något som, ehuru oriktigt, blifvit
kalladt prerafaelitiskt. Sådana målningar af L. äro
Fausts promenad utanför stadsporten, Albrecht
Dürer porträtterande Erasmus, Luther som korgosse,
Inqvisitionens införande i Nederländerna 1550,
Grundandet af Gyllene skinnets orden m. fl. Men
bäst är denna hans riktning representerad genom 4
stora väggbilder i det gamla stadshusets festsal
i Antwerpen, i hvilka han återgifvit några drag ur
stadens äldre historia från Karl V:s och Margaretas
af Parma tid. Dessa målningar äro arkaistiska både
i uppfattningen, som närmar sig 1400-talets, och i
utförandet, som försmår luftperspektiv, clairobscur
och anatomi, eller den egentligt moderna konstens
framställningssätt och medel. Han nöjer sig i dem
med en skarpt angifven kontur, fylld af en nästan
blott kolorerande lokalfärg utan förtoning. Men
figurerna göra ett ypperligt intryck af karakter
och sanning. Faktur och ämnen harmoniera; och detta
gör, att L:s väggbilder höra till det bästa vår
tid frambragt af monumentalt måleri. L. utnämndes
af Leopold I till baron (1863). Han afled d. 26
Aug. 1869 i Antwerpen, der hans bildstod restes
1873. Den svenske historiemålaren grefve G. von Rosen
är en af hans lärjungar. C. R. N.
Leyte [le’-ite], en till Bissayas-öarna bland
Filippinerna hörande ö n. om Mindanao, med en areal
af 10,200 qvkm. och omkr. 250,000 innev. Det inre är
föga bekant.
Lha-sa (Hlassa l. Lassa), "Guds land", hufvudstad
i Tibet och den buddhaistiska verldens medelpunkt,
ligger, 3,565 m. öfver hafvet, på en tämligen jämn,
af nakna höjder omgifven slätt, något n. om floden
Kichu, hvilken omkr. 55 km. s. v. om staden förenar
sig med Tsanpu, Brahmaputras öfre lopp. Staden har
en nästan cirkelrund form och var förr omgifven af
murar, men dessa förstördes under den kinesiska
ockupationen 1722. Hufvudgatorna äro breda och
raka samt i torrt väder tämligen rena, men de sämre
qvarteren äro odrägligt smutsiga, fyllda af stank
och stora, skabbiga hundar. Husen, som till det
yttre hållas mycket snygga, äro vanligen byggda af
lera och soltorkadt tegel samt stora, med minst
tre våningar. Befolkningen, hvars storlek blifvit
uppskattad till 40–80 tusen (i sistnämnda summa
troligen äfven inberäknadt det stora antalet munkar
och studerande i de närbelägna klostren), omfattar,
jämte tibetaner, ett tämligen stort antal kineser
och kasjmirer samt folk från Butan, Nepal, Ladak och
t. o. m. från Patna. Kasjmirerna, de rikaste köpmännen
i L., äro muhammedaner med egen moské och ett på en
gång andligt och civilt öfverhufvud, som är erkändt af
tibetanska regeringen. Nepaleserna äro metallarbetare
och i synnerhet skickliga guldsmeder. De förfärdiga
åt templen och klostren dessa präktiga förgyllda
tak, som trotsa alla väderlekens skiften och äro så
utmärkande för L. Staden är icke endast medelpunkten
för ett antal stora klosterinrättningar, som samla
studerande och aspiranter till andliga beställningar
från alla delar af Tibet och Mongoliet,
utan äfven en stor vallfartsort, så att den vimlar
af främlingar från alla delar af Hög-Asien, hvilka
komma för att tillbedja den lefvande Buddha, söka
rening från sina synder och löfte om en lycklig
förflyttning af själen samt föra hem med sig
heliga reliker, vigda rosenkransar m. m. I midten
af staden ligga omkring en öppen saluplats gyalbos,
den s. k. konungens i Tibet, residens samt det stora
templet och klostret Labrang (lamahuset), hvilket
är icke endast Tibets stora metropolit-kloster,
helgedom och kyrkliga centrum, lamaismens S:t Peter
och Lateran, utan äfven regeringens och den civila
förvaltningens säte. Andra kloster inom staden äro
Ramo-chhé och Moru, hvilkas lamaer äro bekanta för
sina magiska konster, samt Garmakhia, der en gröfre
art af besvärjelser och hexerier öfvas. Något mer
än 1 km. n. om staden ligger på ett berg Dalai-Lamas
ryktbara residens, Potala, en hel grupp af tempel-,
palats- och klosterbyggnader. (Namnet skrifves
stundom efter Huc Buddha-La och öfversättes med
"Buddas berg", men detta anses vara oriktigt. Potala,
"hamnen", var enligt en buddhaistisk legend i mer
än hundra generationer det kungliga residenset för
Gautama Buddhas förfäder af Sakya-familjen.) Intet
land på jorden – icke ens Spanien och Italien i
18:de årh. – har en sådan mängd kloster och munkar
som Tibet. Endast i L:s omnejd finnas 30 stora
kloster och en mängd mindre. Bland stora må nämnas 3
i stadens granskap, hvilka göra anspråk på att vara
grundade af reformatorn Tsongkapa, nämligen Prebung
(Bras-s Pungs, "ris-hop"), 8 km. v. om L., mycket
besökt af mongoliska studerande, som komma till
L. för att aflägga examen, Sera ("det gyllene"),
4 km. n. om L., i hvars förnämsta tempel förvaras
den berömda "dorje" l. det heliggörande bronsverktyg
(till formen ungefär liknande en mortelstöt), som
enligt legenden kom genom luften från Indien till
Sera och som vid fester bäres omkring i högtidlig
procession och är föremål för en ifrig dyrkan, samt
Galdan, omkr. 16 km. ö. om L., der Tsongkapa lefde och
lärde, och der hans kropp ännu påstås vistas frisk
och oförvandlad. – L. blef Tibets hufvudstad i 7:de
årh. Af stor betydelse för staden blef mongolernas
omvändelse till lamaismen (omkr. 1577), ty derigenom
blef L. den heliga vallfartsort för en stor del af
inre Asien, som det ännu är. Först omkr. midten af
17:de årh. blef det Dalai Lamas residens. I Europas
literatur omnämnes L. första gången af munken Odorico
från Pordenone (omkr. 1330), som gjorde en resa till
Indien och Kina. 1661 besöktes L. första gången af
européer, näml. af jesuiterna Alb. d’Orville och
J. Grueber, som stannade der en månad (utdrag ur
Gruebers reseberättelse finnes i A. Kirchers "China
illustrata", 1667). Under förra hälften af 1700-talet
förde P. Orazio della Penna till L. tvänne missioner
af kapucinmunkar och medförde på sin andra resa
äfven skänker från påfven till Dalai Lama. Missionen
tyckes blifvit utdrifven ur L. 1754. Qvarlefvorna af
dess bibliotek återskänkte Dalai Lama 1847 till Pius
IX. Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
