Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt - Lido, It., hafsstrand; särskildt bekant är Venezias Lido, en lång, smal ö, som skiljer lagunerna från hafvet - Lidskälf. Se Hlíðskjálf - Lidstad. Se Lista - Lidströmer, Jonas - Lidtgren, Anders - Lié, Fr., musikt., bundet. Se Legato - Lie, Lars Johannes - Lie, Jonas Laurits Edemil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sista tiden – lärer hafva hopsjungit
begrafningskostnaderna med ett impromtu. Svenska
akademien reste 1860 en minnesvård öfver hans graf
på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.
L. var en högt begåfvad lyriker, hvars begåfning dock ej
fick sin rätta växt. Grunddraget i hans diktning
är elegiskt, men han rent af fråssar i sin sorg:
"i tårar vällust" var en sats, som han redan under
studieåren uppställde, och denna tanke besjälar såväl
hans diktning som hans lif. "Ej efter namnet skald
jag ärelysten far, min enda stolthet är, att jag ett
hjerta har", sjöng han, och satsen att "deltagandet i
andras öden gifver menniskans varelse dess egentliga
berättigande", en sats, som kan tolkas på olika
sätt, innebär – har det sagts – nyckeln till L:s
väsende. Franzén har träffande yttrat, att han var,
som hans namn antyder, ett "lidande" verktyg, "en
eolsharpa, på hvilken vinden spelade än dessa ljufva
ackorder, dessa högt stigande toner, i hvilka man tror
sig höra en ängels himmelska, men af den jordiska
luften afbrutna harposlag, än åter skärande ljud af
en demonisk klagan". – L:s "Samlade arbeten" utgåfvos
första gången 1788–89 i 2 delar; den 8:de upplagan
utkom 1878. Se vidare Franzén: "Minne af L." (i
"Svenska akademiens handl. från 1796", del. XIX);
Atterbom: "Svenska siare och skalder"; Palmblads
biografi öfver L. i "Biogr. lex. öfv. namnk. svenske
män" (med tillägg i nya upplagan af K. F. Werner);
Ljunggren: "Smärre skrifter" (III; 1881);
Sander: förordet till Lidners saml. skrifter;
Estlander: "Lidner och hans finske vänner"
(i Finska vet.-societetens handlingar, 1875–76)
samt "Lidners finska resa" (i "Finsk tidskrift",
1877–78); S. Wieselgren: "Några anteckningar
rörande Bengt Lidners föräldrar och födelseår"
(i "Nordisk tidskrift", 1878); H. Wieselgren:
"Några notiser om B. Lidner" (i "Samlaren" III),
och K. Warburg: "Lidneriana" (i "Samlaren" IV).
K. W-g.
Lido, It. (af Lat. litus), hafsstrand; särskildt
bekant är Venezias Lido, en lång, smal ö, som skiljer
lagunerna från hafvet.
Lidskälf. Se Hliðskjálf.
Lidstad. Se Lista.
Lidströmer, Jonas, mekaniker, byggmästare, föddes
å Lagfors bruk, Ljustorps socken (Medelpad), 1755,
blef 1771 student i Upsala och fortsatte sedan i
sex år studierna, i syfte att, enligt föräldrarnas
vilja, egna sig åt den presterliga banan. Hans
egen böjelse låg dock åt helt annat håll, och han
mottog undervisning i matematik, fysik, mekanik, kemi
m. m. af universitetets bästa lärare. Efter ett kort
besök i hemmet begaf L. sig till Stockholm 1779 som
lärare och blef 1780 auskultant i Bergskollegiet, men
erhöll genom Chapman, som lärt känna den unge mannen,
tillbud att följa honom till Karlskrona 1781. År 1782
lemnade L. det första profvet af sin skicklighet,
då han uppfann den berömda slipmaskinen på varfvet,
och s. å. nämndes han till löjtnant-mekanikus
vid amiralitetet. Från denna tid vidtog för L. en
oafbruten följd af förrättningar och arbeten, genom
hvilka han lade sin stora duglighet och
sin rika begåfning i dagen. Hand i hand med dessa
gingo befordringarna, så att han slutligen, 1802,
blef öfverstelöjtnant-mekanikus i amiralitetet. Bland
de vigtigaste af L:s arbeten må nämnas: förslag till
anläggning eller utvidgning af hamnarna i Halmstad,
Helsingborg samt vid nya varfvet i Göteborg, många
byggnader vid varfvet i Karlskrona, obelisken å
slottsbacken i Stockholm (1798–1800, vid hvars
fullbordande han adlades; han hette förut
Lidström), anläggningen af nya varfvet för arméns flotta i
Göteborg, större delen af Norrbro i Stockholm
(1802–07). Han omdanade äfven kajbyggnaden vid Gustaf
III:s staty. – L. var icke blott byggmästare, utan
äfven ett mekaniskt snille. Han uppfann en mängd nya
maskiner och inrättningar vid varfvet i Karlskrona och
annanstädes. Bland annat anlade han ett stålslipverk
vid kronosmedjan i Lyckeby, som han arrenderat,
införde der nya gjutningsmetoder och anlade en
präktig slipmaskin, hvilken lemnade de vackraste
resultat. Verket måste dock sedan, för bristande
medel till dess utvidgning, nedläggas. L. var medlem
af Vetenskapsakademien och flere andra samfund. Han
afled i Stockholm d. 27 Jan. 1808. – L:s son,
Fredrik August L., öfverstelöjtnant-mekanikus, född
1787, död 1856, ledde sedan 1816 uppförandet
af kajerna kring Norrbro i Stockholm.
-rn.
Lidtgren, Anders, astronom, född på Uddetorp
(Vestergötland) 1729, blef student i Upsala 1750,
i Lund 1754, filos. magister primus 1772, docent i
matematik s. å., adjunkt och observator 1775 samt
erhöll beständig tjenstledighet 1806. Död 1815. –
L. var en ganska flitig observatör; han verkställde
t. ex. observationer vid åtskilliga solförmörkelser,
månförmörkelser, Jupiters occultation af
månen och Mercuriuspassagen 1769. Resultaten af
hans observationer finnas meddelade i 12 uppsatser,
hvilka 1786–1804 blefvo införda i Vet.-akad:s. handl.
G. E.
Lié, Fr., musikt., bundet. Se Legato.
Lie [li], Lars Johannes, norsk läkare, f. i Kristiania
d. 30 Mars 1831, tog studentexamen 1849 och
medicinsk ämbetsexamen 1858. Under åren 1852–82
var han prosektor vid universitetets anatomisal,
tjenstgjorde sedans 1859 som marinläkare af andra
klassen och utnämndes 1882 till brigadläkare
vid marinens hufvudetablissement. Skrifter:
Lærebog i descriptiv anatomi (1869) och
Chirurgisch-anatomischer atlas (1880 o. f.; under
utgifn.). O. A. Ö.
Lie [li], Jonas Laurits Edemil, norsk skald, föddes i
Eker, Buskeruds amt, d. 6 Nov. 1833 samt uppväxte från
år 1838 i Tromsö (der hans fader då blef byfogde) och
mottog djupa intryck af Nordlandens storartade natur,
kraftiga folk och egendomliga romantik. Han bestämdes
först till sjöofficer, men till följd af hans klena
syn måste denna plan sedermera öfvergifvas. Efter
att hafva varit lärjunge vid Bergens latinskola och
Heltbergs "studentfabrik" (till dess alumner hörde
vid samma tid bl. a. äfven H. Ibsen, B. Björnson och
A. Vinje) blef han student 1851 och tog juridisk examen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
