Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifförsäkring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultat alstrades dock icke häraf förrän år 1855,
då "Brand- och lifförsäkringsaktiebolaget Skandia"
bildades och började sin verksamhet. F. n. (1885)
finnas icke mindre än 6 enskilda bolag, som drifva
lifförsäkringsrörelse, nämligen utom "Skandia" bolagen
"Svea" (1867), "Nordstjernan" (1872), "Thule" (1873),
"Victoria" (1883) och "Skåne" (1884). Jämna steg
med bolagens tillväxt i antal hafva befolkningens
intresse och benägenhet för lifförsäkring hållit,
så att tillkomsten af flere bolag endast bidragit
att öka försäkringstagarnas antal och på samma gång
äfven bolagens ansvarssummor. Intressanta i detta
afseende torde följande siffror vara. Vid 1855 års
slut hade Sverige 1 lifförsäkringsbolag (Skandia) med
en ansvarssumma af 1,382,300 kr., och ännu 1866 hade
denna summa ej stigit till mer än 13,074,547. Under
nästa 12-årsperiod (1867–1878) började 3 nya bolag
sin verksamhet, och den sammanlagda ansvarssumman
steg till 77,631,828 kr., hvilken summa vid 1884 års
slut, då ytterligare 2 bolag tillkommit, uppgick
till 149,279,532 kr. Likaledes torde förtjena
anföras, att under det att nya försäkringar år
1855 afslutades för endast omkr. 1 1/2 mill. kr.,
tecknades nya sådana under år 1884 för sammanlagdt
29,603,526 kr. Vid 1883 års slut voro i svenska bolag
lifförsäkrade 19,315 personer. Vid 1855 års slut
var motsvarande siffra 251. Under år 1883 utbetalade
de svenska bolagen icke mindre än 1,154,366 kr. för
under året inträffade dödsfall.
I Finland meddelar försäkringsbolaget "Kaleva"
försäkring å lif, lifräntor och kapital äfvensom
"öfverlefvelseräntor". Bolaget begynte sin verksamhet
d. 1 Dec. 1874. Grundkapitalet är 2 mill. finska mark,
hvaraf 400,000 m. inbetalats. Vid 1884 års utgång
ansvarade bolaget i lifförsäkringar för 17,667,300
m., i årliga öfverlefvelseräntor för 29,795,60, i
årliga lifräntor för 52,531,80, i utstyrselförsäkring
(kapital) för 234,156,91 och i ömsesidiga försäkringen
för minderåriga barn för 109,448,64 m. Bolagets fonder
utgöras af grundfonden, 2,000,000 m., reservfonden,
348,836,43 m., och försäkringsfonden, 2,221,346,54
m. Sedan bolagets stiftande har för inträffade
dödsfall utbetalats 963,000 m., hvarjämte bolaget
årligen i lifräntor utbetalar inemot 14,000 m. De
lifförsäkrade äro delaktiga i bolagets vinst, så
snart reservfonden uppgår till 400,000 m., och vinsten
fördelas i förhållande till en hvars behållning i
försäkringsfonden (matematiska värdet).
Omtanken om efterlefvandes välfärd och sträfvandet
efter att vid inträffande död kunna göra rätt för
sig äro de mäktiga häfstänger, som ständigt föra
lifförsäkringsväsendet framåt. Dessa faktorer äro
också af en så hög moralisk betydelse, att man i våra
dagar gerna ser, att de vinna den största möjliga
utbredning. Inträdandet i en lifförsäkringsanstalt med
deraf alstrade förpligtelser är en af de kraftigaste
sporrar till flit och sparsamhet och deri ligger
lifforsäkringens betydelse ur etisk synpunkt. Ur
nationalekonomisk synpunkt kan dess betydelse sägas
ligga deri att den bidrager till
kreditens höjande genom att befordra befolkningens
allmänna välstånd. Slutligen har man på sista tiden
velat se lifförsäkringen äfven ur socialpolitisk
synpunkt, i det man trott sig på den vägen
kunna bidraga till lösningen af den stora
"arbetarefrågan". Man har nämligen ansett, att i
stället för fattigvården i dess nuvarande mindre
tilltalande form skulle träda försäkring af arbetarens
lif, för hvilken försäkring arbetaren sjelf skulle,
åtminstone delvis, erlägga den erforderliga premien
och sålunda genom i yngre dagar insatta besparingar
bidraga till sitt underhåll på ålderdomen. Den
form af lifförsäkring, som ansetts mest lämplig för
ifrågavarande ändamål, är blandad lif- och
kapitalförsäkring (se sp. 1254) hvarigenom, såväl arbetaren
sjelf tryggas mot nöd på äldre dagar som ock hans
familj mot de sorgliga följderna af familjefaderns
möjligen i förtid inträffade död.
Ett par särskilda slag af försäkringar äro
tontinförsäkring, använd i synnerhet af amerikanska bolag, och
krigsförsäkring. Tontinförsäkringen, 1653 uppfunnen
af italienaren Lorenzo Tonti, bestod ursprungligen
deruti att ett visst antal personer lemnade årliga
bidrag till en gemensam fond, hvars ränta fördelades
bland de qvarlefvande ledamöterna, till dess den
siste slutligen tog hela det samlade kapitalet. I
likhet med vadassuransen gaf dock tontinen ofta
anledning till brott, emedan det naturligtvis låg i
medlemmarnas intresse att förgöra hvarandra, och på
den grund blef den slutligen också förbjuden. År 1868
upptogs den emellertid å nyo af amerikanska bolag i
en modernare form, som här kan lättast beskrifvas
genom ett exempel. 1,000 personer försäkra sig
under samma år för en tid ("tontinperiod")
af t. ex. 20 år. Af deras årliga bidrag bildas
en fond, som förräntas för deras räkning, och ur
hvilken försäkringsbeloppen för dem, som aflidit,
utbetalas, dock utan någon andel i vinsten. Efter de
20 årens förlopp fördelas fonden bland dem, som då
qvarstå. Dessa kunna då få ett ganska betydligt belopp
derigenom att ingen godtgörelse eller återbetalning
af "matematiska värdet" eger rum till dem bland
försäkringstagarna, som låtit sina försäkringar
förfalla, äfvensom derigenom att all vinst, som skulle
tillkommit de genom döden afgångne, fördelas bland
de qvarlefvande. – Med krigsförsäkring förstår man
vanlig lifförsäkring gällande äfven under krig. Såsom,
ofvan nämndes, ikläda sig nämligen bolagen icke någon
betalningsskyldighet för dödsfall, som inträffa bland
personer, hvilka i egenskap af militärer inträda
i aktiv krigstjenst. Då det emellertid har synts
hårdt, att en lifforsäkrad militär skulle gå miste om
lifforsäkringens förmåner, just då han kanske allra
mest är i behof af dem, har man i utlandet sökt lösa
denna fråga på flerehanda sätt. Det mest tilltalande
och på samma gång äfven det mest praktiska sättet,
särskildt för Sverige, torde vara alla bolagens
sammanslutning till gemensam ansvarsskyldighet
för de risker, som af militärpersoner tecknats i
de respektive bolagen. Någon öfverenskommelse i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
