- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
1289-1290

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likör ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härstammande från Orienten, sprider stark vällukt och är
inom den äldre kyrkliga målningskonsten använd
såsom en symbol af den jungfruliga renheten. I
våra växthus och fönster förekomma flere arter med
synnerligen praktfulla blommor, såsom L. lanceifolium
album
och rubrum, med hvita och rödaktiga blommor,
L. tigrinum, hvars blommor äro mycket stora, gulaktiga
och brunprickiga, m. fl. O. T. S.

Lilja (Lat. lilium). 1. Bot. Se Liliaceae och Lilium
– 2. Herald. Se Fransk lilja. – En lilja fördes i
vapnet af jarlen Birger Brosa af Folkungaätten och af
flere andra svenska medeltidsätter. Förnämst af dessa
var den, som härstammade från väpnaren Sune Andersson,
hvilken lefde i förra hälften af 1300-talet. Bland
dess medlemmar må särskildt nämnas riddaren Greger
Matsson
till Tyresö, som under konung Karl Knutssons
första regeringstid blef medlem af rikets råd och
fogde på Raseborgs slott samt sedermera höfvitsman
på Rumlaborg. Mellan åren 1479 och 1486 nämnes han
som lagman i Vestmanland och derefter till sin död,
1494, som lagman i Upland. En hans dombok för Upland
finnes ännu qvar (i Upsala universitets bibliotek). En
son till honom var biskop Mattias i Strengnäs, med
hvilken ätten utdog, 1520. Till samma ätt har, ehuru
orätt, förts den å svenska riddarhuset introducerade
adliga ätten Lillie, af Greger Matssons ätt. –
En vingad lilja fördes i slutet af 1200-talet af en
sodermanländsk slägt, hvars mest bekante medlem var
konung Magnus Ladulås’ råd, riddaren Anund Haraldsson,
som skall hafva varit lagman i Södermanland och dog
på Fröshammar (nu i Vestmanland) 1291. – En lilja
emellan två hjorthorn,
det äldsta svenska adliga
sigillet, fördes från 1219 af en slägt, af hvilken
flere medlemmar kallade sig Boberg. Den lefde ännu
i början af 1300-talet. Dess förnämste medlem var
riddaren Laurens Boberg, som under konung Magnus
Ladulås’ och hans son Birgers regering nämnes såsom
deras råd. – Konung Magnus Erikssons gemål Blanche
förde en sköld, beströdd med liljor (franska vapnet),
och Lucrardis, konung Valdemars gemål, två korslagda
liljestafvar. – Två skaftade liljor, uppstigande ur en
ros,
fördes af Birger Jarls måg Sigge Guttormsson. –
Se vidare Lejonliija, Leopard och Vinstorpaätten.
K. H. K.

Lilja är namnet på den förnämsta af
norrönaliteraturens religiösa dikter. Sången, som
är ett slags messiad, innehåller 100 strofer på det
klangfulla versmåttet "hrynhenda", som efter denna
sång äfven fått namnet liljulag, samt skildrar Kristi
förtjenst och frälsningshistoriens hufvuddrag med
ständigt syfte att derjämte förhärliga den heliga
jungfrun. Oafsedt denna katolska Mariakult företer
sången mångfaldiga drag af äkta religiöst sinne och
kan i sitt slag anses för en klassisk produkt. Diktens
författare är den isländske augustin-munken Östen
Åsgrimsson (d. 1361). Samtida skrifter yttra om
sången, att "alla skalder ville hafva diktat Lilja",
och äfven efterverlden måste ställa den
högt. Bland upplagor af "Lilja" må nämnas en af
isländaren Eiríkr Magnusson i Cambridge (1870)
och bland öfversättningar en tysk af jesuiten
Alex. Baumgartner (1884), som dermed velat införa
dikten såsom andaktsläsning i den romerska kyrkan.
Th. W.

Lilja, Nils, författare, född d. 18 Okt. 1808
i Röstånga socken i Skåne, blef student i Lund
1829 och egnade sig der dels åt vitterhet –
han vann 1836 Svenska akademiens andra pris
för skaldestycket Menniskans åldrar –, dels åt
botanikens studium och författareskap i dit hörande
ämnen. Så utgaf han bl. a. Skånes flora (1838;
ny uppl. 1870) och Flora öfver Sveriges odlade
vexter
(1839; supplem. 1840). Sedan han tillträdt
klockarebefattningen i Billinge (Lunds stift),
började han uppträda som författare i teologiska
och sociala ämnen. Han utgaf Menniskan, hennes
uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse
(1858;
4:de uppl. 1868), Kristendomen, dess uppkomst,
dess lära, dess historia och dess utveckling

(1860), Kristna läran och prestläran (1862),
Biblisk historia, efter vetenskapliga grunder (1865)
samt mindre skrifter, företrädesvis af sociologiskt
innehåll. Dessa arbeten väckte på sin tid rätt
mycken uppmärksamhet, visserligen af blandad art,
i det författaren framstod dels som en kyrkans,
ja kristendomens och i allmänhet det beståendes
fiende, dels som en den fria tankens målsman. Bristen
på vetenskaplig hållning gör dem emellertid föga
betydande i forskningens historia. L. dog i Lund
d. 19 Dec. 1870.

Lilja, J. V., finsk bokförläggare. Se Lillja.

Lilje, svenska adliga ätter. Se Lillie.

Liljebaneret, en hvit fana, beströdd med
gyllne heraldiska liljor (se Fransk lilja), den
franske konungen Karl IX:s (1560–74) och hans
efterträdares banér. Sedan "trikoloren" efter 1789
års revolution blifvit Frankrikes nationalflagg,
vardt, i motsats till denna, den "hvita fanan"
den bourbonska familjens kännetecken. Hon blef
genom restaurationen (1814) åter Frankrikes fana,
men har efter Julirevolutionen (1830) endast
varit legitimisternas symbol (jfr Chambord och
Legitimister).

Liljebjörn. Se Lilljebjörn.

Liljeblad, Gustaf (Peringer). Se Lillieblad.

Liljeblad, Samuel, universitetslärare, botanist,
född i Södra Vi socken, Kalmar län, d. 20 Dec. 1761,
blef student i Upsala 1782 och filos. magister 1788
samt utnämndes 1789 till amanuens vid akademiens
naturaliekabinett. 1793 blef han med. doktor,
kallades 1796 till adjunkt i praktisk ekonomi och
befordrades 1802 till professor i samma ämne. Död i
Upsala d. 1 April 1815. – Genom sitt förtjenstfulla
och mycket använda arbete Utkast till en svensk flora
(1792; 3:dje uppl. 1815) utöfvade L. ett ganska stort
inflytande på botanikens studium under förra delen
af detta årh. Han utgaf dessutom åtskilliga andra
skrifter, de flesta behandlande ekonomiska frågor.

Liljeborg. Se Lilljeborg.

Liljecrona. Se Lilliecrona.

Liljedahl. Se Lilljedahl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free