Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilliehöök ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till president i wismarska tribunalet, men kom aldrig
att inträda i utöfningen af detta ämbete. Han
afled barnlös i Stockholm d. 17 Nov. 1685.
Hjr.
5. Lilliehöök, Karl Bertil, sjömilitär, född
d. 7 Nov. 1809 på Sällerhög i Asklanda socken,
Elfsborgs län, utnämndes 1828 till sekundlöjtnant
i flottan, tjenstgjorde derefter under fem års tid
i nord-amerikanska handelsmarinen, genomgick 1835–38
artilleriläroverket å Marieberg och var 1839–46 lärare
i fysik derstädes. Sommaren 1838 åtföljde han enligt
uppdrag en fransk vetenskaplig expedition till norra
Skandinavien samt Spetsbergen. Från 1846 deltog L. i
åtskilliga större sjöexpeditioner, äfven såsom chef,
var från 1852 ledamot i Förvaltningen af sjöärendena,
anlitades i flere komitéer rörande sjöförsvaret
och uppnådde 1863 kommendörs grad. 1864–75 var han
lotsdirektör, efter att hafva från 1855 tjenstgjort
som sådan på förordnande. L. blef 1838 ledamot
och 1864 hedersledamot af Örlogsmannasällskapet i
Karlskrona, 1841 ledamot af Krigsvetenskapsakademien
och 1844 af Vetenskapsakademien. Vid 1853–54
års riksdag insattes han af ridderskapets
och adelns elektorer dels i konstitutions-,
dels i statsutskottet, vid riksdagen 1856–58
i det sistnämnda. – En brorson till L. och son
till konteramiralen Johan L. (f. 1804, d. 1874) är
nuv. öfversten och chefen för Nerikes regemente Johan
(John) Fredrik L., författare till Tvenne år bland
zouaverne (1861; 2:dra uppl. 1862; på danska 1863),
Två reseskizzer (1867) samt broschyren Marskalk
Bazaine fälld eller frikänd (1873). Denne föddes på
Känsö d. 19 Nov. 1834, blef 1852 underlöjtnant vid
Vestgöta-Dals regemente, tillbragte åren 1858–60
i tjenst vid ett franskt zuavregemente och deltog
derunder med utmärkelse i fälttåget mot Österrike samt
expeditionerna mot Marokko 1859 och östra Kabylien
1860, likasom han äfven några år senare (1864)
bevistade ett franskt krigsföretag mot upproriska
kabylstammar.
Lillienanckar, Nils, sjöofficer, född i Karlskrona
d. 24 Dec. 1695, ingick tidigt i flottans tjenst
och deltog 1710 i sjöslaget i Kjögebukt samt 1715
i anfallet på ryska flottan vid Reval. Han blef
löjtnant 1717 och återtog följ. år såsom befälhafvare
på en brigantin tvänne priser från fienden. Efter
freden gjorde han som kofferdi-styrman (1722–25)
resor till Afrika och Amerika för att vidare utbilda
sig i sitt yrke. L. blef kaptenlöjtnant 1735 och
deltog som sådan i 1741–43 års ryska krig. 1762
utnämndes han till kommendör, tjenstgjorde på
svensk-ryska flottan under pommerska kriget samt
befordrades efter dettas slut till schoutbynacht
(1765) och till chef för örlogseskadern i Göteborg
(1767). 1770 upphöjdes L. i adligt stånd (han hette
förut Lillja) och utnämndes 1771 till vice-amiral. Han
dog i Göteborg d. 2 Nov. 1773.
Lillienberg, Johan Georg, grefve, statsman, föddes
på Toftenäs i Bolmsö socken, Jönköpings län, d. 3
Aug. 1713 och var son af assessoren Daniel Dreffling,
som adlades 1705 och introducerades på svenska
riddarhuset 1719 under
namnet L. Efter slutade akademiska studier i Lund
blef L. 1731 e. o. kanslist i Krigsexpeditionen och
snart derefter protokollsförare i rådskammaren. Då
efter mordet på Sinclair (1739) ett fredsbrott syntes
förestå med Ryssland, sändes L. till Turkiet för att
underhandla om denna makts bistånd. Han lyckades
ock der afsluta en allians- och subsidietraktat
samt qvarstannade i Konstantinopel till 1743 för
att uppbära subsidiemedel. Vid sin hemkomst fick han
mottaga ständernas erkännande för väl utfördt värf och
belönades genom hastig befordran, i det han, sedan han
från 1746 varit lagman på Gotland och under riksdagen
1746–47 ledamot af sekreta utskottet, 1749 utnämndes
till landshöfding i Åbo och Björneborgs län. Derifrån
förflyttades han 1757 som landshöfding i Upsala och
blef 1762 president i Bergskollegium, från hvilket
ämbete han tog afsked 1782. 1766 upphöjdes han i
friherrligt och 1778 i grefligt stånd. L. afled d. 26
April 1798 på sin egendom Herrestad i Södermanland.
Lillienborg, grefskap, som d. 20 Aug. 1652
förlänades åt riksrådet och generalguvernören
i Pommern Axel Lillie, friherre till Kides,
omfattade Laholms kungsladugård i Halland samt 185
mantal inom Höks, Tönnersjö och Halmstads härad.
G. F.
Lillienstedt, Johan, grefve, statsman, skald,
född d. 14 Juni 1655 i Björneborg (Finland),
var son af Paulus Simonis Raumannus, kyrkoherde i
Muohijärvi socken i Åbo län. L. studerade sedan 1672
i Åbo och sedan 1675 i Upsala, gjorde sig tidigt
känd såsom lycklig vitterlekare samt förvärfvade
sig sådant anseende för kunskaper och lärdom, att
lärarebefattningar (adjunktur i filosofi, professur i
lagfarenhet) vid Åbo universitet erbjödos honom två
gånger. Han valde i stället att söka sin framtid på
den civila ämbetsmannabanan. Vid 28 års ålder (1683)
blef han presidentsekreterare i Kammarkollegium
samt utnämndes 1685 till protokollssekreterare i
Statskontoret. 1690 blef han adlad, hvarvid han
antog namnet L. (han hette före adlandet Paulinus),
utnämndes 1698 till revisionssekreterare och ledamot
af lagkommissionen samt 1705 till vice-president
och direktor i wismarska tribunalet. Under den derpå
följande tiden användes han af Karl XII i åtskilliga
diplomatiska uppdrag, vid hvilkas utförande han
ådagalade mycken skicklighet. För sina förtjenster
erhöll L, 1713 friherrlig värdighet (han tog dock ej
introduktion) och utnämndes 1714 till ombudsråd vid
den ena utrikesexpeditionen, i hvilken egenskap han
följde Karl XII på hans fälttåg under de tre sista
åren af dennes lif. På våren 1719 blef L. riksråd samt
innan årets slut grefve. Redan före sitt inträdande i
rådet hade han blifvit utsedd att i stället för Görtz
representera Sverige på den åländska fredskongressen,
som ännu en tid pågick, mindre emedan man hoppades
ernå fred, än emedan man ville vinna tid och "amusera"
tsar Peter. På hösten 1719 upplöstes kongressen,
och L. återvände till Sverige, utan att hafva, varit
i tillfälle att skörda några diplomatiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
