Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den svenska qvartettsången öfver hufvud och
särskildt studentsången, med dess sinne för nordisk
natur och folkton, dess svärmeri för frihet och
fosterland, dess raska lefnadsglädje och dess erotiska
serenadromantik. Ur en af revisor M. Rystedt utarbetad
statistik framgår, att L. är i förhållande till öfriga
svenska qvartettkompositörer ej blott qvantitativt
den mest produktive, utan äfven qvalitativt den mest
representative, i det han ensam företräder alla de
i nämnda arbete upptagna sångkaraktererna och detta
i följande antal: romanser 17, fosterländska sånger
7, erotiska, krigs- och jägaresånger hvardera 6,
skämtsånger 4, religiösa 3, sjömanssånger, vår-
och danssånger hvardera 2, dryckesvisor och marscher
hvardera 1, dessutom 9 af obestämd art – summa
66 qvartetter. Detta är, såsom af samma arbete kan
uträknas, nästan en spegelbild i smått af det svenska
qvartettkynnet i allmänhet, nämligen uti den olika
proportion emellan de anförda karaktererna, hvilken
detsamma visar, jämfördt med de utländska, och som
hufvudsakligen består deruti att den sentimentala
erotiken här tager jämförelsevis mindre rum än
i Tyskland, hvaremot fosterländska ballader och
stridssånger, det friska naturlifvet och äfven det
muntra skämtet här finna en jämförelsevis lifligare
genklang.
Men äfven ur en annan synpunkt är L. ovanligt
typisk. Qvartettsångens musikhistoriska uppgift
synes vara den att mer än någon annan gren bidraga
till musikens demokratisering, hennes nedstigande
till de djupa leden från den höjd af förnäm "lärdom",
som fordom utgjorde hennes enda estetiska burskap, och
att så i kompositoriskt som i exekutivt hänseende slå
en brygga emellan den yrkesmässiga konstutöfningen
och dilettantismen – hvarför också qvartettsång
i modern mening egentligen icke existerade, förrän
de demokratiska idéerna brutit fram genom franska
revolutionen. En typisk qvartettkompositör bör
alltså vara en sådan, som, utan att nedsjunka till den
blotta dilettantismens gräns eller förfalla i flack
ytlighet, likväl ej häller å andra sidan någonsin
offrar åt vare sig den yrkesmässiga lärdomens
eller snobberiets aristokratiska gourmandise,
utan förblifver tillräckligt formfin för att kunna
gillas af den bildade musikern, men på samma gång
tillräckligt natursångare för att kunna tilltala
naturmenniskor. Just sådan var L. Han var så godt
som uteslutande autodidakt, ehuruväl han synes hafva
dragit någon nytta för sin musikaliska bildning och
särskildt sitt violspel af sin treåriga vistelse under
samma tak som konsertmästaren C. M. Lundholm, hvilken
omkr. 1832 bosatte sig i Lund, och ehuru han sedermera
under en resa till Köpenhamn och Hamburg sommaren 1841
fick tillfälle att taga några kompositionslektioner
för Krebs, då t. o. m. – såsom han sjelf säger –
"jag försökte mig på fugan, hvilket likväl gick
ganska klent, oss emellan sagdt". Sjelfva hans sätt
att komponera hade ofta någonting improvisatoriskt,
ögonblickligt ingifvet. Trollhättan nedskref han
sittande på en sten vid sjelfva fallet. Ångbåtssång
komponerades vid affärden från ett studentmöte och
sjöngs à vista af hans öfvade sångare, innan bläcket hunnit
torka. Utom dessa sånger torde solosångerna Sjung
och Lifdrabanten, trion Aftonen samt qvartetterna
Stridsbön, Våren, Naturen och hjertat, Dalkarlasång,
Orpheus sjöng, Liten fogel, Svensk folksång
("Ur svenska hjertans djup en gång"), Ur Ossians
dunkla sagoverld, Vintern rasat ut vara de mest
populära. Enligt G. A. Feuk, "Otto Lindblad och
hans sångare" (1882), i hvilket arbete likväl
äfven reproduktioner och arrangemang medräknas,
har L. komponerat 124 sånger, deraf 71 qvartetter
och chörer med solo, 14 trior, 3 duetter och
36 solosånger. Jfr O. Lindblads sjelf biografi
(manuskript), äfvensom "Svensk musiktidning", 1883,
nr 19–22. A. L.
2. Lindblad, Johan Mikael, prest, författare,
den föregåendes broder, född d. 15 Maj 1817 i
Karlstorps prostgård i Vexiö stift, blef student
i Lund 1836 och erhöll der kallelse till docent i
teologiska fakulteten, hvilken kallelse han dock
afslog för att biträda sin åldrige och fattige
fader i prestämbetet, hvartill L. invigts 1840. År
1847 kallades han till tjenstgöring inom Adolf
Fredriks församling i Stockholm och blef 1848
kyrkoherde i Öveds pastorat af Lunds stift, hvilket
han tillträdde 1850. Han blef 1872 kontraktsprost i
Färs kontrakt. Bland L:s många uppbyggelseskrifter må
nämnas endast Predikningar öfver kyrkoårets samteliga
evangelier (I–IV, 1849–50; 2:dra uppl. 1853–54; 3:dje
uppl. af I–II, 1864), Christliga betraktelser vid
huslig andakt (I–IV, 1850–51), Passionsbetraktelser
(1851), Hemmets altare. Christliga betraktelser för
hvarje dag i året (2 del., 1856; 4:de uppl. 1878),
Pä vägen. Korta betraktelser för årets alla dagar
(1861; ny yppl. 1877), Predikningar öfver de år
1860 antagna nya predikotexterna (1:sta årg.,
I–II, 1862–63; 2:dra årg., I–II, 1863–64) samt
flere bönböcker. Af mera dogmatiskt innehåll, om
ock i populär form, äro Kärlekens lif (1860; 2:dra
uppl. 1863), Summan af christna trosläran (1860)
och Den heliga nattvardens väsende (1862). Förutom
några diktsamlingar, i synnerhet från yngre dagar, har
han derjämte utgifvit Minnen från Schweiz (1861) och
Vårblommor från Rhen och Paris (1867), vittnande om en
både poetisk och religiös uppfattning. L. har vidare
redigerat "Evangelisk kalender" (för åren 1854–67)
och "Söndagen. Tidning för det christliga hemmet"
(1855–56 och 1866–67).
Lindblad, Johan Vilhelm, skriftställare, föddes i
Nyköping d. 23 Juli 1818, vardt student i Upsala 1836,
promoverades derstädes till filos. doktor 1854 samt
egnade sig sedan åt öfversättningsarbeten och andra
literära värf. Då Svenska jägarförbundet 1862 beslöt
uppsätta en tidskrift, utsågs L. till dennas redaktör,
och han har besörjt utgifvandet af de hittills (1885)
utkomna 22 årgångarna af "Svenska jägarförbundets
nya tidskrift" (1863–1884).
Lindblad, Elis Vilhelm, skald, literatör, föddes på
Kättsta i Harakers socken, Vestmanlands län, d. 13
April 1828, blef student i Lund 1848, men måste för
medellöshet afbryta sina studier och antog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
