Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindeblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindenov, dansk adlig ätt, nu utdöd. 1. Godske
L., sjöofficer, företog 1605 och 1606 tvänne
upptäcktsresor till Grönland och nådde båda gångerna
dess vestkust. 1610 blef han chef för örlogsvarfvet
och anförde 1611 såsom vice amiral en eskader om 9
skepp, med hvilken han fördref den svenska flottan
ur Kalmar sund. Död 1623. – 2. Hans L., f. 1616,
gifte sig 1639 med Kristian IV:s och Kirsten Munks
dotter Elisabet Augusta (f. 1623, d. 1677) och blef
1640 riksråd. Död 1659, under Köpenhamns belägring. –
3. Sofia Amalia L., den föregåendes dotter, f. 1649,
blef gift med Klaus Daa, hvilken hon 1678 lät rödja
ur vägen. Äfven lär hon hafva tagit flere af sina
barn af daga kort efter deras födelse. Hon undslapp
straff derigenom att hon insatte Kristian V:s oäkta
son Kristian Gyldenlöve till arfving af det af henne
1681 upprättade baroniet Lindenborg. Död 1688. Sägnen
låter henne ännu spöka på skådeplatsen för hennes
ogerningar. E. Ebg.
Lindenschmit. 1. Wilhelm L., d. ä., tysk
historiemålare, f. i Mainz 1806, d. 1848, erhöll
sin utbildning i München och Wien samt slog sig
ned 1826 i den förstnämnda af dessa städer. Der
målade han i slottsträdgårdens arkader, i Königsbau
och i Pinakoteket bilder ur Bajerns historia, ur
Schillers dikter och ur Lionardo da Vincis lif,
allt utfördt i väggmålningar och fresker. Sedan lärde
han sig oljemåleriet och utförde stafflibilder samt
målade hälst ämnen ur Tysklands urhistoria, såsom
Slaget på Idistavisus-fältet. Han egde anlag för
historisk komposition, hade förkärlek för skildring af
kraftfulla dåd och hatade all känslighet, men hvarken
teckning eller utförande i öfrigt svarade mot hans
väl tänkta kompositioner. – L:s broder, Ludwig L.,
f. 1809, målare, litograf och en framstående arkeolog,
är direktor för Römisch-german. centralmuseum i
Mainz. – 2. Wilhelm L. d. y., tysk historiemålare,
son af L. 1, f. i München 1829, studerade vid
Städelsche institut i Frankfurt a. M. och i Antwerpen
samt sist i Paris. Der målade han sina första större
taflor. 1853 bosatte han sig i Frankfurt, der han
utförde en kartong, Frans I:s tillfångatagande i slaget
vid Pavia (nu i Germanisches museum i Nürnberg),
samt flere historiska taflor och teckningar. 1863
flyttade han till München, der han målade många
taflor, såsom Göthes Der fischer, Luther som gosse
i fru Cottas hus, Jesuitordens instiftelse (1868),
hvilken väckte stort uppseende, likasom äfven Ulrich
von Hutten (1869; nu i museum i Leipzig) m. fl. Bland
hans senare arbeten märkas Vilhelms af Oranien mord,
Venus vid Adonis’ lik och Narcissus. L. är professor
i historiemålning vid akademien i München.
Linder, Karl Vilhelm, universitetslärare, domprost,
född d. 10 Mars 1825 i Vist församling, Östergötlands
län, blef student i Upsala 1845, filos. doktor 1851,
docent i latinska språket 1852 och adjunkt i grekiska
derstädes 1854 samt professor i sistnämnda ämne vid
Lunds universitet 1859. Tillsammans med professor
A. Th. Lysander upprättade han i Lund ett
filologiskt seminarium 1866. Han prestvigdes s. å. och
utnämndes 1868 till domprost i Vesterås. På denna
hans nya post visade sig vidden af det anseende
L. tillvunnit sig såsom mångdugande man genom
mångfalden af de uppdrag han fick att fullgöra. Han
var 1871 preses vid prestmötet i Vesterås, 1873 och
1878 representant för stiftet vid allmänna kyrkomötet,
1875–78 landstingsman för Vesterås stad och ordförande
för stadsfullmäktige samt 1876–78 riksdagsman i Andra
kammaren för valkretsen Vesterås-Köping-Enköping
och 1879–81 för Vesterås-Köping. Han var
derjämte verksam för skolväsendet som censor
vid mogenhetspröfningarna 1864–69 och 1875–77,
som ledamot af språkundervisningskommissionen 1865
och af komitén för granskning af läroverksstadgan
1870–71 samt såsom ordförande eller vice ordförande
vid fyra allmänna läraremöten. 1877 blef L. domprost
i Linköping och teol. doktor. Han afled i Linköping
d. 20 Okt. 1882. – L. författade åtskilliga
latinska poem och svenska tillfällighetsverser,
akadem. afhandlingar och festtal på latin,
tidskriftsuppsatser (i synnerhet i "Pedagog.
tidskr."), Om grekernas theater och skådespel (1865),
Bidrag till grekiska språkets synonymik (1867),
Om liturgiens betydelse i och för kulten inom den
evangelisk-lutherska kyrkan (1871) m. m. I förening
med K. A. Walberg utarbetade L. ett Svenskt-grekiskt
lexikon (1862).
Linder, Nikolaus (Nils), språkforskare,
född i Vissefjerda församling af Kalmar län d. 13
Febr. 1835, tog – efter ett par afbrott i studierna
– studentexamen i Upsala 1858, kansliexamen 1861
och filosofie kandidatexamen 1865, blef filos.
doktor 1866, e. o. bibiioteksamanuens och docent i
nordiska språk 1867 samt lektor i svenska språket
och literaturhistoria vid Högre lärarinneseminarium
i Stockholm 1868. Åren 1869–72 var han ledamot af
Svenska fornminnesföreningens styrelse, inom hvilken
han 1871 innehade sekreterarebefattningen. 1873
tjenstgjorde han såsom sekreterare i Riksdagens
särskilda utskott för behandling af då
föreliggande k. propositioner och enskilda
motioner angående den offentliga undervisningen,
och på kallelse af ecklesiastikministern deltog
han s. å. i öfverläggningar rörande åtskilliga
läroverksfrågor. 1876 och 1881 var han ledamot
af bestyrelserna för de båda första nordiska
filologmötena (i Köpenhamn och Kristiania) och
fick sistn. år enahanda uppdrag med afseende
på nästa nordiska filologmöte. Efter omfattande
förberedelser offentliggjorde han i Maj 1875 första
häftet af Nordisk familjebok, hvilket arbete till
d. 1 Okt. 1880 utgafs under hans ledning. Af L:s
särskildt utgifna skrifter må nämnas: Om allmogemålet
i Södra Möre härad af Kalmar län (akad. afh. 1867),
Om uppfostran hos forntidens nordboar (1870, å nyo
utgifven 1884), Johan Erik Rydqvist. Minnesteckning
(1878), Regler och råd angående svenska språkets
behandling i tal och skrift (1882, ny, omarbetad
uppl. 1885), Om tilltalsord i svenska språket (1884),
Pseudonymen Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
