Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindhagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Egendomen L., 1 mtl säteri, som förr tillhört slägten
Anckarhjelm, köptes 1844 af bl. a. grosshandlaren
Th. V. Tranchell, som der anlade ett mindre skeppsvarf
och 1851 en mekanisk verkstad för byggande af
jernångfartyg äfvensom slip för upphalning af
fartyg. Varfvet och verkstaden egas sedan 1858 af
Motala mek. verkstads aktiebolag, som betydligt
utvidgat desamma och fullbordat ytterligare en
slipbana samt anlagt torrdocka, en af de största i
Sverige. Fastigheten (verkstäder och boningshus) var
1884 taxerad till 862,500 kronor. Till etablissementet
höra smedjor, gjuteri, snickeri-, plåtslageri-
och maskinverkstäder, ånglyftkran, sågverk,
varf, slip och torrdocka samt gasverk, magasin och
boningshus. Arbetarnas antal uppgår f. n. (Okt. 1885)
till 1065. Tillverkningen utgöres af ångfartyg,
ångpannor samt alla slag maskiner och gjutgods. Sedan
1859 hafva der bygts 232 ångfartyg och ångslupar
samt 310 ångmaskinerier. Tillverkningsvärdet under
de senaste fem åren (1880–84) har i medeltal varit
2,284,000 kr. – Invid verkstadens skeppsdocka
på en höjd, hvarest numera arbetarebostäder
blifvit uppförda, låg det forna slottet Lindholm
("Lindisholmr"), hvilket tydligen varit kringflutet
af vatten. Det nämnes år 1253 i Håkan Håkanssons
saga och omtalas flere gånger under 1330-talet, då
konung Magnus Eriksson stundom uppehöll sig der. Såsom
befäst ort synes slottet hafva egt betydelse endast
före anläggningen af Gamla Elfsborg. Inga lemningar
finnas qvar af detsamma. – 2. Gods. Se Lindholm.
Lindisfarne. Se Holy Island.
Lindlar, Johann Wilhelm, tysk landskapsmålare,
f. 1816, blef 1845 lärjunge af akademien i Düsseldorf
och uppträdde 1851 sjelfständigt. Sina landskap
hemtar han från alperna i Schweiz och Tyrolen, och
han skildrar dem mera realistiskt än med poetisk
uppfattning. Deras hufvudverkan består i troheten och
i motsatsen emellan en frodig förgrund och bakgrundens
kalla klippmassor. Af hans arbeten märkas Die Jungfrau
(1848), Lago Maggiore (1856), Vierwaldstätter-sjön
(1857; nu i museum Fodor i Amsterdam) m. fl.
Lindley [-li], John, engelsk botanist, född i Catton,
nära Norwich i England, d. 5 Febr. 1799, var såsom
yngling sysselsatt med trädgårdsskötsel och fröhandel,
men blef 1818 (eller 1819) anställd hos Sir J. Banks
såsom biträde vid dennes bibliotek. 1822 blef han
biträdande sekreterare vid Horticultural society
i London samt inlade såsom sådan stor förtjenst om
sällskapets utveckling. Samtidigt innehade han, från
1829 till 1860, anställning såsom lärare i botanik vid
University college och blef vid sitt afsked professor
emeritus samt var examinator i botanik vid University
of London 1861–63. Han afled d. 1 Nov. 1865. –
L. var en mycket flitig författare, och otaliga
äro hans arbeten på såväl den vetenskapliga som den
tillämpade botanikens olika fält. Af monografier,
som han utgifvit, må nämnas Rosarum monographia
(1820), Monograph on the genus Digitalis (1821),
The genera and species of
orchidaceous plants (1830–40) och Monograph on the
Victoria regia. Af öfriga arbeten anföra vi A key
to structural, physiological and systematic botany
(1832), hvilken öfversattes på flere språk och
senare utkom i en tillökad upplaga under titeln
Elements of botany, vidare An introduction to the
natural system of botany (1830), A natural system
of botany (1836) och The vegetable kingdom (1846;
3:dje uppl. 1853). Äfven utgaf han en Flora medica
(1838), Medical and economic botany (1849) samt,
jämte W. Hutton, The fossil flora of Great Britain
(1831–37). Hans Theory of horticulture (1840; 2:dra
uppl. 1855) öfversattes på de flesta europeiska
språk och reproducerades i Amerika. "The garderner’s
chronicle" grundlades af L. 1841. L. kan sägas
hafva i England infört växternas studium efter det
naturliga systemet; och om också hans egna åsigter om
familjernas frändskapsförhållanden stundom alltför
mycket afveko från de allmänt gällande, hade hans
arbeten i denna riktning det oaktadt ett stort
inflytande på grund af de många värderika fakta de
i öfrigt innehålla. A. G. N.
Lindman, Kristian Fredrik, matematiker, född i
Vireda socken, Jönköpings län, d. 17 Sept. 1816,
blef student i Upsala 1835, filos. doktor 1842 och
docent i astronomi 1843 samt var t. f. astronomie
observatör 1843–44. Han var samtidigt lärare
vid Upsala realgymnasium 1843–49 och blef
sistnämnda år lektor i matematik vid Strengnäs
högre elementarläroverk. Han är sedan 1858
ledamot af Vetenskapsakademien och sedan 1873 af
Vetenskaps-societeten i Upsala. – L. har utvecklat
en stor produktivitet både såsom vetenskaplig
författare och såsom läroboksutgifvare. Sina lärda
mödor har han hufvudsakligen egnat åt teorien för
definita integraler, hvilken han behandlat i ett
stort antal afhandlingar och uppsatser, och inom
hvilken han dels bestämt flere sådana, hvilkas värden
förut varit obekanta, äfvensom angifvit åtskilliga
ganska användbara specialmetoder, dels närmare
undersökt och med numeriska tabeller försett vissa
mera anmärkningsvärda integraler. Äfven med andra
frågor, hvilka på visst sätt sammanhänga med teorien
för definita integraler, t. ex. seriesummering,
derivator af högre ordningar och integration
af differentialekvationer, har han sysselsatt
sig. Af hithörande afhandlingar må nämnas: Om några
definita integraler (Vet. akadis handl., 1850),
Om de transcendenta funktionerna G(a) och Z’(a)
(Vet. akad:s handl., bd 5; 1864), Bestämning af
några funktioners högre derivator samt af åtskilliga
dermed sammanhängande definita integraler (Vet. akad:s
handl., bd 5; 1866), D’une fonction transcendente
(Upsala Vet. soc:s acta, bd 9; 1874; omarbetning
af en redan 1851 i samma "acta" tryckt afhandling:
De functione quadam transcendente), Observations sur
les tables d’intégrales définies de M. Bierens de
Haan (Bih. till Vet. akad:s handl., bd 10; 1885), Om
uppfinningen af logarithmerna samt om noggrannheten
hos beräkningar, verkställda medelst logarithmer
(i Strengnäs elem. lärov:s årsber. 1860). Dessutom
har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
